Er utsände i de dyrkade rockhjältarnas allt annat än vardagliga vardag tar sig i skrivande stund an Mick Walls ”Lou Reed Ett liv” och finner sig därför föranledd att ge HR:arna en omgång Reed från 1958 och framåt (ni som inte hört honom som doo-wopare har något att se fram emot):
The Jades (ja, han hette Lewis Reed på den tiden och skrev den här låten med Phil Harris, låt vara att gitarrspelet inte är typiskt Reedskt men rösten finns där redan och visst är det cool för oss Reed-fans att höra den så här?).
Lewis Reed (mer doo-wop från det sena 50-talet).
The Beachnuts (från när Reed producerade låtar på löpande band åt andra och spelade undantagsvis en hotrod-låt som denna).
The Primitives (ett bus från Reed när han skulle skriva hits åt andra, tanken här var att lansera en ny dans typ Chubby Checkers ”The Twist”, notera, bortsett från den omöjliga dansen och avsaknaden av en på riktigt trallvänlig refräng, det stulna basriffet...).
Sound of Symphony (Andy Warhol…).
The Velvet Underground & Nico.
The Velvet Underground (efter Nico).
The Velvet Underground (efter John Cale).
En stor artist som saknas. Bland allt bra han gjort tycker jag (i vart fall just nu) att ”Perfect Day” är alldeles särskilt bra. Fast finessen med bra musiker och musik är ju, att en annan dag tycker man, till exempel, att ”Dirty Blvd.” från New York albumet är bäst en annan dag en annan och så vidare.
https://www.youtube.com/watch?v=BJIOl8i9Kdg
Så är det och ”Dirty Blvd” är ytterligare en bland många pärlor (sparar albumet New York till recensionen av boken…)