Ångerfullt helgonämne ger Bourgogne Blanc – fyndtips

Jo, jag tjatar om Clotilde Davenne, men hennes viner är så bra. Provade mer eller mindre av misstag hennes Bourgogne Blanc på Kvalitetsvinsmässan i Östersund igår. 99 sek… Har, ända sedan jag släckte lyset för den Ukrainska damen på toaletten på Koktebel Café, funderat över vilka goda gärningar jag kan göra för att uppväga mina onda handlingar och jag börjar nu med att ge er alla tipset på detta underbara, klockrena, friska, eleganta vin från Bourgogne, som ni kan låta ackompanjera era måltider och lysa upp ert höstmörker så långt lagret räcker (måste beställas, men det går numer som en plätt via Systembolagets beställningsfunktion).

Jan Guillou, Lill-Babs & rödtjut

Att Jan Guillou så ofta blir påhoppad för sina ”korta, feta överarmar” torde bero på att den som för ordet har så svårt att få rätt i sak mot Guillou. Trots att denne har svurit i kyrkan. En gång till. Det enda problemet jag har med Guillou är att han ägnar för mycket tid åt skönlitteratur och för lite åt journalistik och krönikor. Läs hans krönikor i urval i ”Kolumnisten”. Ni behöver inte hålla med honom i allt, eller ens något, men håll med om att det är skönt, och viktigt, med så tydliga, pålästa och självständiga krönikörer – vi har dessvärre väldigt få av dem i Sverige.

En glad trudilutt till Jan Guillou och ett vardagsvin till älgsteken med gelé och brunsås. Bonus-Babs.

Farmer´s Reserve Ranger Blend

Allt ni behöver veta inför Systembolagets Stora Nyhetssläpp på fredag, första oktober, är att Ranger Blend anlänt, i enlighet med vad som tidigare utlovats på vinifierat.se. Enligt Systembolaget har Ranger Blend en ”generöst fruktig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av plommon, björnbär, mynta, choklad och vanilj” och en ”generöst fruktig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av plommonkompott, björnbär, mynta, choklad och vanilj.” Allt det för under hundralappen!

Göran Hägg, Dante & Pape Clement

Det är alltid intressant att se hur vi i Nuet skriver om historien och hur vi tar historiska personer och anpassar dem för våra egna syften. Om man ska tro propagandan från Château Pape Clement var påven Clemens V en riktig hejare som inte bara direkt deltog i vintillverkningen utan också var en synnerligen handlingskraftig påve. I sin utmärkta bok ”Påvarna” – läsbulla utfärdas härmed – konstaterar Göran Hägg, att Clemens V är ”en av de för kyrkan mest katastrofala personer som innehaft ämbetet som påve”. Trots att det är tveksamt om ”han och kung Filip (Philippe IV le Bel) alls kunde tala med varandra” (den förre talade occitanska, den senare ”franska”) förhindrade det dem inte från att skylla den förre påvens, Bonifatius, tillkortakommanden och bannbullor på tempelriddarna, vilket ledde till att merparten av dessa inom kort brändes på bål för att de ägnat sig åt ”avgudadyrkan och homosexualitet”. ”Till skillnad från dem som begick inkvisitionens övergrepp eller drev häxprocesserna kan varken Clemens eller hans omgivning för ett ögonblick ha trott på de absurda anklagelserna,” skriver Hägg, som också konstaterar att Clemens passade på att hänge sig åt nepotism av sällan skådad omfattning. Tilläggas ska, att Dante i ”Den gudomliga komedin”, välförtjänt enligt Hägg, placerade Clemens V som näste man upp och ner i hålet i ”Inferno” ovanpå de likaledes usla påvarna Nicolaus och Bonifatius (se ovan). På tal om slottets version som, som alla förstår är direkt löjeväckande, är den även historiskt felaktig såtillvida att Clemens inte hade något val: han kunde inte sätta sig på påvestolen i Rom. Han avled, efter en kringflackande tillvaro, i Carpentras (inte Avignon). F ö låg varken Avignon eller Carpentras i Frankrike vid den här tiden (jfr slottets propaganda) utan i Provence, som tillhörde det tyska kejsardömet och närmast löd under kungen av Neapel. För den som nu undrar: den påve som först installerade sig i Avignon på riktigt var Clemens efterföljare Johannes XXII.

Alternativ till den katastrofala påvens vin.

Olivoljevin Troppofierat

Blendar hos Firriato på Sicilien ekovinet Zeta Merlot – Cabernet sauvignon för den svenska marknaden. Problemet med det här vinet har varit att många tycker att etiketten försätter betraktaren i en olivoljesmord stämning. Slut med det nu. I dagarna byter vinet etikett. Och namn. Under en övergångsperiod kommer det heta Zeta Troppo Merlot – Cabernet sauvignon, men om bara några månader blir det Troppo på heltid och det var på tiden, tycker jag. (Blendar f ö hos Firriato även de här vinerna för den svenska marknaden: Santagostino Syrah – Nero d´Avola och Santagostino Cataratto – Chardonnay.)

En frisk bris från Chablis

Chablis = Chardonnay. Nästan. För där finns också den lilla appellationen St Bris, där, precis som i många andra Loire-lägen (floden är lång), Sauvignon blanc regerar. Fordom hette det ”Sauvignon de Saint Bris”, men när området blev AOC (numer AOP) 2003 kortades namnet till bara ”Saint Bris” – och det namnet, kära kalenderbitare, kommer från martyren den helige Prix (Saint Prix) som påstods ha varit god eller i vart fall gudsfruktig nog att bli helgon redan på 400-talet. Till saken: Systembolaget har, idag, köpt in – förvisso blott för en säsongslansering, men ändå – sin första Saint Bris. Detta är nu inte vilken Saint Bris som helst utan en från det exakta och eleganta vinmakeriets okrönta drottning Clotilde Davenne. Kommer i en butik nära dig i februari 2011. Planera inköp redan nu för vinet är, kort sagt, löjligt bra. Till dess får ni hålla till godo med Clotildes chardonnay – baserade viner från Chablis.

Dubbelgångare & lookalikar

Krim är dubbelgångarnas och lookalikarnas Mecka. Minns tolken, Mischa Billings syster. Igår visade det sig att Bo Dockered , eller hans dubblett, är chef för städ på Simferopols flygplats.

Vintips: Ungdomlig, fruktig doft med inslag av päron, gula äpplen och mandel. Torr, ungdomlig, fruktig smak med inslag av päron, grapefruktskal och mandel. Serveras vid cirka 8°C till lättare rätter av fisk eller som sällskapsvin

Avstängda vinstockar, N.Y. & Slow Burn

I inlägget om skörden i Languedoc nämner jag att ett par fält med unga stockar ”stängt av sig själva” till följd av torkan. Vad menas med detta, kan man kanske undra? Jo, vinrankan är en överlevare och gör vad den kan för att klara de rådande omständigheterna. När det blir för torrt slutar den helt sonika producera frukt och koncentrerar sig på överlevnad. Detta kan leda till att druvorna lämnas åt sitt öde, halvt mogna.

Vintips: ”Ungdomlig, mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av persika, ananas, smörkola och vanilj; torrt, mycket fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, vanilj, smörkola, nötter och citrus.”

Ett knippe glada New York-bor & David Bowie förgyller vår fredag.

Skörden Languedoc 2010

Det här året är inte helt olikt 2009: mycket regn under våren och försommaren, sedan torrt och varmt. Ifjor stack mognaden iväg i en rasande fart. I år verkar det gå mer sansat till. På Domaine de Brescou har vi kört in Grenache (mycket små druvor, dessutom mycket coulure i år = liten skörd), Pinot noir del 1 (ovanligt uppblåsta druvor = stor skörd; Pinot noir del 1 används för rosévinet ”Fleur d´Été”), Chardonnay del 1 och Viognier del 1 (vi skördar i två omgångar för bevarad fräschör och bästa balans i vinet, båda mycket lovande, normala kvantiteter eller något större). F ö ser allt bra ut förutom något fält med unga stockar där rankorna stängt av sig, p g a torkan.

Bra för att inte säga bästa köp just nu.