Lost in La Mancha

Trots den sena månaden en dallrande hetta, närmare plus trettio i grändernas skuggor, tomma gator, öde torg, en fläktande vind får draperierna i dörröppningarna att lojt rassla och dammet att hitta smaklökarna och jag bara undrar: var är Lee van Cleef?

Dia de Pilar (den tolfte oktober varje år), helgdagen då spanjoren kontemplerar och hyllar jungfrun från Zaragoza (och/eller botar baksmälla).

Plötsligt, från vänster, från Ingenstans, två ohängda slynglar på trimmad moppe, chauffören, Andreas, trampar i sista tiondelen bromspedalen genom trossbotten och räddar slynglarna till livet och oss från en lynchning.

Hur kul är egentligen La Mancha?

Äta och bo i Toskana

En kompis frågade om jag inte kunde tipsa om någonstans att bo och äta i Toskana, jag har ju nyss varit där. Visst.

Tips på boende: Hotel Villa San Lucchese, Via San Lucchese 5, 53 036 Poggibonsi (Siena), +39 577 937 119. 19 km från Siena, 36 km från Florens, mitt i smeten. Ett bättre bedagat och lyhört hotell med känsla och bra promenad- och joggingvägar.

Tips på ätande: Ristorante Hotel Belsoggiorno, San Gimignano (Siena), www.hotelbelsoggiorno.it . Fantastisk utsikt, bra vinlista, bra mat, utmärkt service. Bodde inte på hotellet, men det är kanske något att rekommendera det också. Efter lunchen – om man nu intar lunchen på Belsoggiorno, vilket jag rekommenderar eftersom utsikten syns bäst i dagsljus – fortsätter man in mot San Gimignanos centrum, där man på piazzan som följer efter en kort promenad finner Gelato di Piazza, vilken serverar glass som vid ett flertal tillfällen vunnit VM i glass.

Frescobaldis vinbarer

Har den här veckan gjort Italien runt på fyra dagar. Detta innebar bland annat att jag vid fyra tillfällen mellanlandade i Rom (på väg till eller från Nice, Verona, Brindisi eller Palermo). Som tur är finns där på Roms flygplats ett flertal Wine bar dei Frescobaldi.

Personalen är trevlig och proffsig och man brukar inte behöva vänta länge på en plats vid bardisken. Maten är okej med carpaccion, breasolan och den marinerade fisken som huvudnummer för mig.

Bäst är vinerna. Man kan få alla möjliga (italienska) viner på glas. Själv hann jag den här gången med lite Gosset (hm, champagne är undantaget som bekräftar den italienska regeln), Le Volte (gör mig sällan besviken), Ammipaglia (Frescobaldi – syrah, som jag hade satt som en Shiraz från Nya världen) och Castello di Pomino (kul Frescobaldi – blend på Pinot noir, Sangiovese och Merlot).

De här vinbarerna är väl inte något skäl att åka till Rom, men när man ändå är där är de fantastiskt bra att ha. Ungefär som Caviar House (mest för matens skull) på Heathrow och Vino Vole (mest för vinets skull) på Seattles med flera amerikanska flygplatser.

Väskor och jävelskap

Fredagen den 11e september köpte jag en ny resväska i mellanstorlek (min förra lämnade definitivt in i samband med Argentina – resan häromveckan). Den här nya väskan var inte särskilt vinmakaraktig och med det menar jag anpassad för väder och vind och leriga skor. Å andra sidan var den av högsta kvalitet och hade bra expanderfunktion, vilket behövs de gånger en massa prover eller överraskande bra, “nyupptäckta” viner ska köras med hem.

Dagen därpå, alltså förra lördagen, bar det av till Sydafrika.

Mitt ressällskap i Sydafrika var mäkta imponerat av min nya, fina väska, även om de båda gentlemännen som utgjorde ressällskapet nog funderade över hur en vinmakare kunde hålla sig med en så, låt oss kalla det salongsfäig väska. Nu behöver de inte fundera mer på den saken. När min väska (redan som baggage nummer tre) kom ut på baggagebandet på flygplatsen i Nice (min hemmabas) var den i ett sådant skick att jag väntade med att ta den av bandet tills merparten av medresenärerna skrattat färdigt, tagit sina väskor och gått därifrån.

Åker nu ner till Draguignan för att köpa en ny väska. Igen. Och jag kan inte låta bli att tro att någon med vilje lagt väskan på marken och sedan släppt ett piano på den.

Skörd i Trentino

Har precis kommit hem från en snabbvisit till Trentino. Skörden där är rekordtidig i år. Redan runt 10 augusti börjar man med druvorna till de mousserande vinerna. Skälet till att man är tidig (och att det är ganska stor skörd) är att det var mycket snö i vintras och att det fortsatte regna under våren samtidigt som solen och värmen kommit i rätt mängder.

Kan jag inte låta bli att passa på att tipsa om Villa Capri i Gardone Riviera vid Gardasjön. Riktigt bra hotell med inte bara egen terrass och pool ut mot sjön utan också badmöjlighet från egen brygga. Självklart låg också en Riva och glänste mitt i gästernas blickfång. Klart det inte var billigt, men värt varenda krona. Bara en sådan sak som att baren var öppen till 01.00 så man kunde röka en bra cigarr efter middagen (som man dock måste inta på annat håll, eftersom Villa Capri blott är hotell och restaurang med frukost och lunch, och så baren förstå). Äsch, gå in på www.hotelvillacapri.com och kolla själva.

Mat i Gardone Riviera? Tja, Taverna del Borgo – ligger 400 meters uppförsbacke ovanför Villa Capri, ”i borgen” – är ett hyggligt enoteca, där man kan få en anständig köttbit och en hygglig Barbera d´Asti för så lite pengar att man har råd med både hotell och cigarr.

Lill-Babs och Lennart Hyland

Färjan Helsingör – Helsingborg, i baren (eller vad det ska kallas): en tavla med gamla filmstjärnor; Lill – Babs i bikini (vad snygg hon var), James Stewart i Stetson (tack Clint Eastwood och Sergio Leone för att ni gjorde slut på b-cowbojsen Stewart, Ford och Wayne), Owe Thörnqvist i rockpose (allvarligt?), en riktigt ung Paul McCartny i Beatles (med en Hoefner i famnen), Lennart Hyland i gubbhatt (hur många Lennart Hyland – dubbletter behövdes för att få byta till sig en Lill-Babs eller en Paul McCartny?).