Fredagen den 11e september köpte jag en ny resväska i mellanstorlek (min förra lämnade definitivt in i samband med Argentina – resan häromveckan). Den här nya väskan var inte särskilt vinmakaraktig och med det menar jag anpassad för väder och vind och leriga skor. Å andra sidan var den av högsta kvalitet och hade bra expanderfunktion, vilket behövs de gånger en massa prover eller överraskande bra, “nyupptäckta” viner ska köras med hem.
Dagen därpå, alltså förra lördagen, bar det av till Sydafrika.
Mitt ressällskap i Sydafrika var mäkta imponerat av min nya, fina väska, även om de båda gentlemännen som utgjorde ressällskapet nog funderade över hur en vinmakare kunde hålla sig med en så, låt oss kalla det salongsfäig väska. Nu behöver de inte fundera mer på den saken. När min väska (redan som baggage nummer tre) kom ut på baggagebandet på flygplatsen i Nice (min hemmabas) var den i ett sådant skick att jag väntade med att ta den av bandet tills merparten av medresenärerna skrattat färdigt, tagit sina väskor och gått därifrån.
Åker nu ner till Draguignan för att köpa en ny väska. Igen. Och jag kan inte låta bli att tro att någon med vilje lagt väskan på marken och sedan släppt ett piano på den.
Fa´n vad roligt Lars! Jag kan riktigt se hur du står där och skäms över din fina väska.
Fa´n vad roligt Lars! Jag kan riktigt se hur du står där och skäms över din fina väska.
Nja, jag var både lite stolt och skamsen, för hur det nu än var så matchade den till ett dragspel demolerade väskan bättre min medvetna Crocodile Dundee-stil och min gråaktigt, orakade haka. Vill minnas att jag hörde spridda fniss även då jag, med väskan i famnen, var tvungen att gå igenom ankomsthallen och över parkeringen till min troget väntande bil i vilken jag kunde andas ut.
Nja, jag var både lite stolt och skamsen, för hur det nu än var så matchade den till ett dragspel demolerade väskan bättre min medvetna Crocodile Dundee-stil och min gråaktigt, orakade haka. Vill minnas att jag hörde spridda fniss även då jag, med väskan i famnen, var tvungen att gå igenom ankomsthallen och över parkeringen till min troget väntande bil i vilken jag kunde andas ut.
Hahaha…Underbart!
Hahaha…Underbart!