Håkan Wickberg, nr 10, en av Tre Kronors bästa puckhållare har gått ur tiden. Oerhört viktig spelare i det landslag som tog silver tre gånger (och en massa brons) på den tiden Sovjetunion vann alla VM. Jag har i alla fall alltid varit övertygad om att han var viktigast av alla i laget. Möjligen med undantag för Honken – målvakten som till slut började använda mask på träningen i alla fall.
Nous avons reussi le cap! Men det är verkligen smolk i glädjebägaren. Trist med Henry och hans spel med handen. Å andra sidan, vem är förvånad: Henry slänger sig ofta fånigt och vickar ändå larvigare på pekfingret när han visst var off side. Synd att en så bra spelare ska vara en sådan pajas. Trist att den svenske domaren Martin Hansson och hans linjemän missade den uppenbara handen.
Men den verkliga smolken är att kvalificeringen förmodligen innebär att Raymond Domenech får sitta kvar. Suck. Vad är mest värt: att gå till VM eller ha en coach som Trappatoni? Jag lutar åt att hellre ha Trappatoni som coach än att gå till VM… Hm, hur ska vi kunna få honom (eller Hiddink när nu Ryssland missade sin kvalificering) som coach för Frankrike före VM i Sydafrika? Å andra sidan är vilken division fem – tränare som helst bättre än Domenech (såg han inte att laget inte hängde ihop någon gång under matchen mot Irland??? kunde han inte i pausen åtminstone ha gett lite pojklagsinstruktioner typ ”möt bollen”, ”göm er inte”, ”gå på motspelaren”?? låter jag som en typisk tv-soffe-expert?).
Sverige blev i alla fall av med Lagerbäck i och med sin uteblivna kvalificering. På tiden.
Mest för att jag ska få berätta att jag satt och såg F1 – kvalet på terrassen på trestjärniga Louis XV förra lördagen så vill jag säga några ord om Syrah och dess olika stilar: Jag satt alltså där på terrassen och avnjöt en lunch medan Button, Räikkönnen, Vettel och de andra dundrade förbi på bara tre-fyra meters avstånd.
Tillsammans med mig var bl a Tom Hedges som jag arbetar med i AVA Red Mountain i Washington State (Wa), Gregg DeLille från DeLille och Mike Towers, tidigare en av delägarna i Duckhorn. Alltså en massa racingtokiga amerikanska vinproducenter. Eftersom Syrah är den stora grejen för alla som gör vin i Wa kretsade vårt samtal – som allt som oftast avbröts av en förbirusande, väldoftande bil – kring frågan hur man gör Syrah lika accepterad som Cabernet i USA, detta med tanke på att resultaten med druvan är så goda i Wa (prova Goedhart Syrah så förstår ni vad jag menar). Detta kretsande ledde oss vidare på Syrah-druvans olika skepnader och vilken väg som är den rätta att gå i Wa och det är nu chefsommelieren på Louis XV, M. Barjor, kommer in i bilden. Han föreslog att vi absolut skulle prova en Hermitgae 2003 från Yann Chave (inte J-L Chave, utan neveun). Amerikanerna ville istället prova Clapes Cornas från 93, min egen gamla Clos Dière Cuvée I från 91 och en Hermitage 98 från Colombo.
Självklart beställde de in alla fyra.
M. Barjor log och sa på sin inte alls tokiga engelska att ”ni kommer säkert att föredra Y. Chave, det är vad vi kallar för ett ’amerikansierat vin’”. Mina amerikanska vänner blev då smått upprörda, men visade detta först när M. Barjor gått sin väg. Hur kunde han säga så? Och vad menade han? (I samma andetag blev de än mer upprörda över några herrar som gjorde entré på terrassen i skjortor märkta med alldeles för mycket reklam för Total, ”tacky” var ordet som flög genom luften och jag skyndade mig att påpeka att männen som nyss kom in i Total-skjortor inte var franska, snarare belgare)
Vinerna provades. Alla blev i sitt redan smått upprörda tillstånd nästan förbannade på Y.Chave-vinet. Inte ett dugg amerikanskt, däremot farligt likt en australisk Shiraz och är det något som amerikanska vinproducenter i Wa inte gillar så är det australisk Shiraz, glöm således att ta med Grangen dit… ”Odrickbart”, blev slutsatsen. Däremot uppskattades samtliga Syrah från Frankrike. Dessa klassiska viner med alkoholhalter mellan 12,8 (Clos Dière) och 13,5 (Colombo) och en på samma gång både mer nedtonad och mer uppstramad fruktprofil.
Man kan tycka att det här var en lång historia för att jag skulle få skryta över var jag var förra lördagen, men poängen är, att amerikanerna i stormsteg lämnar överextraktion och högalkohol bakom sig och styr mot mer klassisk elegans och balans.
För fem år sedan hade de tyckt annorlunda. Garanterat. Men nu är det dags för M. Bajor, och många andra, att tänka om.
Det är väl högst sannolikt att en bråkdel av det fåtal som läser den här bloggen bryr sig om racing, men nu är det så att jag gör det och jag måste bara få ge utlopp för min tillfredsställelse över att Sebastian Vettel och Red Bull vann i Kina. Därtill en dubbel för Red Bull. Hur är det möjligt att det här stallet, som kör med Renault – motorer kan vara så bra (Renault – bilarna hamnade längre ner i resultatlistan)?
Till att börja med har stallet ett par riktigt bra förare, särskilt, förstås, Vettel, men de har ju även gamle chefsmeken från McLaren i sitt stall numer, den oförliknelige Adrian Newey. Klart de blir vassa då. Ungefär som Brawn GP, som leds av mästerstrategen Ross Brawn från Ferrari och tidigare Benetton (vann VM där också…). Det är alltid stort hallå kring förarna, men sitter en bra förare i ett stall med bra ingenjörer och bra taktiker, som Ferrari under epoken Schumacher – Todt – Brawn eller McLaren under epoken Häkkinnen – Denis – Newey så blir de oslagbara när bitarna faller på plats.
Skälet till att en förare som Ayrton Senna väger så tungt i F1-historien är att han tog pole och vann GP:n även när han satt i usla bilar och dåligt fungerande stall. Oerhört imponerande. Vakna fantaster noterade f ö även de utmärkta insatserna av Sutil (trots att han till sist körde av) och Brumei i Kina (i en Toro Rosso, men i en sådan vann faktiskt Vettel ett GP förra året).
När jag åkte till Paris för att se Triton Sund tvåla till fransmännen i januari i år så gick det inte så bra. Desto mer imponerande var den här fantastiska hästen när han idag vann Olympiatravet på nytt världsrekord över distansen, 1,11,1. Strålande.
På tal om prix d´Amerique var vinnaren Meulnes de Corta mycket bra och väl värd den segern efter en karriär kantad av skador. Roligast att se i Paris i januari var dock nya stjärnan Ready Cash, oerhört imponerande, finns på you tube för övrigt.
Sebastian Vettel pole i Kina. Cool. Frågan är hur många GP han kommer att vinna. Största löftet sedan Senna. Sanna mina ord.