Trollkonton för dummies

Ett trollkonto är ett hittepå-konto, som drivs av enskilda individer, intresseorganisationer, underrättelsetjänster eller stater. De får enfaldiga människor att skrika i kör och vandra i flock och tycka att seriös nyhetsbevakning är lögn och att vi absolut måste göra inskränkningar i de fri- och rättigheter våra förfäder kämpat för, ibland så till den grad att de dött på kuppen. Framförallt får de medborgare i de rikaste länderna att på fullt allvar tro att domedagen är nära och att dessa rika länder inte alls tillhör världens ledande toppskikt utan dess avskrap, någonstans i nivå med Venezuela och Kongo. De som tror på och låter sig ledas av dessa trollkonton är utöver enfaldiga vanligtvis också bittra och i egna ögon i stort behov av åtminstone en gnutta respekt från omgivningen innan de går i graven, och detta tror de att de kan få bara vi alla ger upp vår frihet och rätt att tänka själva och bara vi får fler politiker av Putins, Xi Jinpings, Erdogans, Farages och Trumps kaliber.

The Idiot.

Nya Avis gör ingen avis

Düsseldorf, mars 2016

”Jag ska ha ett stick till navigeringssystemet, så är det bara, annars pyntar ni för att ni tagit det.”

”Jamen, vi fick inget stick till bilen, ville inte ha det, vi kan alltså inte lämna tillbaka det, och nu går snart vårt plan.”

”Okej, ni kan betala och flyga eller gå till kontoret och klaga och missa flighten, ert val.”

Avis-gubben på återlämningen på den tyska lufthamnen fick pyntet. Klagobrev och –mail har avsänts till Avis på flygplatsen i Düsseldorf och centralt. Svaret låter fortfarande vänta på sig.

 

Kiruna, augusti 2017

”Jag har bokat en bil till Bamm nu i augusti men får skjuts av andra så nu undrar jag om det kostar att avboka, gör det det behåller jag så klart bilen.”

”Nej, det kostar givetvis ingenting.”

”Ingenting.”

”Ingenting”

Klart det kostade fullt pris. Klagobrev och –mail har skickats. Svaret låter fortfarande vänta på sig.

 

Klarabergsgatan Stockholm, oktober 2017

”Hallå Avis?”

”Ja?”

”Jag lämnande tillbaka en bil igår, den var i perfekt skick, och i det skicket tog ni emot den, men sedan skickade ni på mig en kostnad för självrisk på 7500 sek på en skada som inte fanns när bilen lämnades. Det…”

”Hoppsan, sprak sprak, nu blev linjen dålig, hallå, klick.”

Klagomail har skickats. Svaret låter fortfarande vänta på sig.

 

Er utsände har nu efter 30 trogna år lämnat Avis numer otrygga värld fylld av skumraskfigurer och ohemula kostnader och där ovanstående historier blott är några av flera. Återfinns istället i en Hertz-bil någonstans i världen.

The Primitives!

Förnumstighetsförbud – nu!

Det kan inte vara meningen att mänskligheten ska behöva stötta sina kommersiella TV-kanaler genom att tvingas se förnumstiga individer vara förnumstiga på bästa sändningstid. Det finns förvisso ett och annat förnumstigt stolpskott också i public service-världen, men där slipper mänskligheten till exempel Trivago-gubbens självgoda förnumstigheter och Apoteket-tantens framträdanden som får Edward Bloom att förefalla vara som alla andra. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot förnumstighet! Den som bryter mot förbudet genom att släppa lös förnumstiga individer i etern ska ha att se fram emot en påföljd som inte får vara mildare än en veckändakurs i yoga med nämnde Bloom följd av en veckolång angry management-kurs med mannen Mandelmann.

Musik! Sist men inte minst en svängande klassiker.

Derealiseringens tidevarv

I samband med här tidigare omnämnda ”Kulturhelg i Tällberg” kom bland annat frågan om dagens nyhetshantering upp. Många aktiva eller tidigare journalister fanns på plats och rent av också sådana som styr delar av dagens nyhetshantering. Det slående är att det som nu sker med en allt tydligare derealisering av verkligheten i nyhetsrapporteringen de facto var synbart redan för 30 år sedan – skriver till och med om derealiseringen i romanen ”Anakolut” (1986) och följer upp mer tydligt i ”(Stadd i)Statisk rörelse”(1995), frågor som låg mig varmt om hjärtat då, och gör det nu då det är fråga om det öppna samhällets fortlevnad – och det är, kanske inte helt oväntat, först nu vi fullt ut i vardagen börjar se tydliga frågetecken kring utvecklingen. Samtidigt är det också uppenbart att många som ser frågetecknen själva bidrar till den fortsatta derealiseringen, till exempel genom att smått desperat försöka anpassa nyhetsförmedlingen till ”de yngre”.

Verklighetsmognad

En fråga få tycks ställa sig är när i livet vi är verklighetsmogna, alltså när är vi redo att ta in låt säga seriöst förmedlade TV-nyheter. Är det kanske med detta som med kaffe – vi börjar med svagt kaffe med mjölk och socker och slutar långt senare med en ristretto (om vi nu alls dricker kaffe) –  eller rent av med vin: Så länge jag varit i branschen har jag hört att ”unga dricker inte vin längre, de vill ha öl och cola”, men har det inte alltid varit så? Hur många älskade stramt rödvin vid 18 eller ens 22 eller 25? Någonsin?

Med andra ord: Den som försöker fånga upp individer som inte är redo att ta in seriöst rapporterade nyheter kan inte vara seriös i sin rapportering; den måste lägga sig på en Aftonbladet TV/TV3-nivå och ha en för utstyrseln och sitt sätt alldeles för gammal kille med kepsen käckt på svaj omgiven av ett gäng flamsiga människor som gör sitt bästa för att distansera sig från sin egen rapportering bortsett från när det handlar om sådant som visar att de hänger med och inte är lika gamla som de ser ut att vara.

Verkligheten utan filter

Det är nu inte alls något fel i det där sista, Aftonbladet TV:s nyheter. Det fungerar mot en bestämd målgrupp – en målgrupp som ännu inte är redo att gå på djupet i nyheterna och insikterna, en målgrupp som vill vara distanserad från verkligheten. Därför är det så viktigt att andra nyhetsförmedlare håller fast vid seriös rapportering och fördjupningar med ett tydligt fokus på samhällets verkliga utmaningar så att detta finns där för alla dem som söker på djupet och alla dem som undan för undan når den nivån i livet då de är redo att se verkligheten i ögonen utan filter av trams och snuttiver.

På tal om ”Anakolut” och försöket att greppa de då allt tydligare utmaningarna med det nya informationssamhället, sägs det på något ställe att endast surrealisten rättvisande kan beskriva verkligheten – en tanke som fortsatt känns gångbar.

The public gets what the public wants”, ”Good news”, ”Bad news”.

Förbud mot nya år!

Det är illa nog att någon tillåtits komma på idén att år ska ta slut och ersättas med nya utan att vederbörande spärrats in. Rent förkastligt blir det när några historiska personer, både i Då:et och i Nu:et, anammat idén som ett slags samhällsbärande projekt, vilket gör att vi alla i skrivande stund utöver Nyårsdagens traditionella fysiska utmaningar brottas med utmaningen att säga, tänka och skriva 2018 istället för 2017, som vi precis lärt oss säga, tänka och skriva istället för 2016, som… ja, det bara fortsätter tillbaka till Tidens begynnelse, och det är så klart urbota dumt. Tänk så mycket enklare allt hade varit och skulle vara om det fortfarande vore år 0. vinifierat kräver, uppfylld av dagen efters kranka blekhet ett omedelbart förbud mot nya år!

Musik!

GOD JUL!

Kära HR:are, Matbloggsprisets dryckesjury samt allmänheten i största allmänhet, å vinifierats vägnar ber er utsände bland de årligt återkommande högtidernas repetitiva och understundom klappfyllda och alltsomoftast välsmakande värld att, med undantag för vinifierat och den utsände,  få tillönska alla ovan nämnda en riktigt God Jul!

Musik!

Jag, en influencer & matinspiratör!

Vill allra ödmjukast delge världen, att från och med nu, och sedan mailboxen tokfyllts med erbjudanden och frestelser efter det att vinifierat utsetts till ”Årets dryckesblogg”, vill er utsände i de exploderande mikrovågsugnsuppvärmda påsarnas och de vidbrända grytornas rykande värld, såsom i erbjudandenas och frestelsernas mail tituleras ”influencer” och ”matinspiratör”.Bästa Dryckesblogg 2017

Detta är nu inget som den nyss nämnde själv valt att kalla sig: det är Samtiden som gjort honom till detta. Och vem orkar stå emot när Samtiden slår till med sin fulla kraft? Nej, som ett rö i stormen böjer sig då den lilla människan ända till dess den kan nudda marken med pannan och!, den accepterar vad som redan är ett fait accompli och den låter sitt inre fyllas av ödmjukhet och ikläder sig sina nya titlar, och när den upphöjde åter lyfter sig och står fast som en stenstod i Samtidens virvlande stormar, fyllda av nymodigheter och moderniteter och annat obegripligt, kastar sig den vanliga människan, den som är vare sig influencer eller matinspiratör, kanske inte ens särskilt modern, till marken och tittar frågande upp mot den vise och ropar ”Mäster, influera oss! Inspirera oss!”. Ja, visst kan jag göra det, svarar då den obändige istället för att i likhet med Illiadens obändige cyklop inte ge ett ord till svar. En fin människa. Och influencer. Och matinspiratör.

Snooza.

Julklappar, Hustrun & Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Julklappar

Vinprovning så upplever du vinets alla möjligheter”. Av Måltidsakademien utsedd till ”Årets dryckeslitteratur” när den utkom för några år sedan. Allt nybörjaren behöver veta om vinprovning och det utan alltför mycket petimäterande. Fina bilder.

Kronos väv”. En händelserik och underhållande roman, där nutid blandas lika friskt med dåtid som historiska personer blandas med hittepå. Romankonst på hög nivå.

”Vik Millahue” 2011, nr 90233, 899 kr. Ett vin med ambitionen att vara bäst i Sydamerika och sannolikt något som mottagaren ännu inte hunnit prova.

”Puligny-Montrachet” 2013, nr 70234, 399 kr. Passa på att ge bort ett vin från unga Domaine Pernot Belicard innan gårdens viner går i taket prismässigt. Börjar redan bli svåra att komma över.

Hustrun

”’Uti bögda’??? Nejdu. Nu ska vi titta på ’Bonde söker fru’. Det är inspelat på Domaine Rabiega.” Hustrun tog fjärrkontrollen och gjorde slag i saken och vips var där en massa älskogsugna bönder som var tvungna att tala om sin åtrå som kärlek.

”Men, gumman, ’Bonde söker fru’’, det är väl inget vi ser på?”

”Inte vi. Du. Kommer du ihåg när du för några år sedan stukat foten och inte kunde gå och låg och pep i soffan framför teven en hel helg?”

”Uuuh, nää….”

”Jo, det gör du. Du tittade på ‘Bonde söker fru’-maraton hela lördagen!”

”Äsch, jag är ju författare och måste bekanta mig med alla delar och vinklar och vrår av samtiden, vardagen och samhället, även på dess botten och då och då måste jag…”

”Struntprat! Nu ser vi på ’Bonde söker fru’ från Domaine Rabiega.”

Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Hur det svenska produktionsbolaget fick idén att åka till gamla ärevördiga Rabiega med sina lustfyllda objekt är för oss obekant, dock vill vi med emfas kräva ett omedelbart förbud mot ”Bonde söker fru”-inspelningar på andra platser än böndernas egna gårdar i allmänhet och i Frankrike i synnerhet, och skulle inspelningen dessutom förläggas till Domaine Rabiega ska hela produktionsteamet, dess rådgivare samt de trånande bönderna bestraffas med tre års kyskhetsbälte och fem års våta drömmar.

Musik!