Tämligen meningslöst inlägg

Satt och arbetade så smått, när Dagen yrvaket och utan vidare väsen knackade på fönsterrutan, flöt in som den mest självklara sak i världen och satte sig i en fåtölj och lös, oombedd och oförtrutet, upp rummet med sin närvaro ända tills Natten, närmast försynt, motade ut den i sin kyla och gav rummet först en smutt luguber stämning, sedan ett kreativt mörker, bara för att, när den tycktes lysa sitt svarta mörker som bäst, harkla sig och säga ”Tack för mig”, och gå ut genom dörren i samma takt som den alltid lika nyvakna Dagen kom på nytt besök och det var inte förrän detta upprepats ännu en gång som jag tog en paus och insåg att jag arbetat oavbrutet i två och ett halvt dygn, utan mat och vin, och det enda jag åstadkommit var det här tämligen meningslösa inlägget, vars enda förtjänst är att det helt i onödan hållit dig fast ända tills nu.

Discipline

Skidor, skörd & vapenstillestånd

De spanska skidstationerna i Pyrenéerna meddelar att de öppnar sista helgen i november i år. De tror sig se ytterligare ett bra snö- och därmed affärsår ligga inom räckhåll .

Mindre nöjda med den senaste tidens nederbörd är man i Navarra, där det snarare ser ut som vårfloder på sina håll och både det ena och det andra har översvämmats de senaste dagarna. Dock är man i år nästan lika nöjd med skörden här som i Rioja.

Reser hem från Navarra via Biarritz och kan, åter på fransk mark idag, konstatera att det är helgdag här. Årets viktigaste i Frankrike. Alla fransmän vet vad som hände klockan elva den elfte dagen i den elfte månaden 1918. Kanske svårt att förstå för en svensk, men så gott som alla franska familjer har en eller flera familjemedlemmar som slaktades under ”La Grande Guerre”. En av de vandringsstigar vi ibland följer i Gorges du Verdon – Europas största kanjon för er som har pinsam nollkoll – leder förbi en by som fick överges därför att a-l-l-a männen stupade under kriget.

Väskor och jävelskap

Fredagen den 11e september köpte jag en ny resväska i mellanstorlek (min förra lämnade definitivt in i samband med Argentina – resan häromveckan). Den här nya väskan var inte särskilt vinmakaraktig och med det menar jag anpassad för väder och vind och leriga skor. Å andra sidan var den av högsta kvalitet och hade bra expanderfunktion, vilket behövs de gånger en massa prover eller överraskande bra, “nyupptäckta” viner ska köras med hem.

Dagen därpå, alltså förra lördagen, bar det av till Sydafrika.

Mitt ressällskap i Sydafrika var mäkta imponerat av min nya, fina väska, även om de båda gentlemännen som utgjorde ressällskapet nog funderade över hur en vinmakare kunde hålla sig med en så, låt oss kalla det salongsfäig väska. Nu behöver de inte fundera mer på den saken. När min väska (redan som baggage nummer tre) kom ut på baggagebandet på flygplatsen i Nice (min hemmabas) var den i ett sådant skick att jag väntade med att ta den av bandet tills merparten av medresenärerna skrattat färdigt, tagit sina väskor och gått därifrån.

Åker nu ner till Draguignan för att köpa en ny väska. Igen. Och jag kan inte låta bli att tro att någon med vilje lagt väskan på marken och sedan släppt ett piano på den.

Allt du skulle vilja veta om dina bananer

Fredrik Gertten och hans film ”Bananas# borde kunna få ett mycket starkare stöd, inte minst från svenska medier.

Ytterst handlar det handlar om tryckfrihet. Även om Fredrik skulle ha gått bärsärk och kastat all heder, etik och moral över bord skulle han ha rätt att göra en kritisk film av Dole och deras plantager i Mellanamerika.

Självklart skulle det för Dole – i likhet med vilket annat företag som helst – vara tungt att behöva gå ut och försvara sig mot sådana huvudlösa och orättvisa angrepp, men de skulle kunna göra det och hade de rätten på sin sida skulle de säkert reda ut saken och kanske rent av gå stärkta ur eländet.

Nu är det så att Fredrik inte alls förefaller ha handlat omoraliskt på något vis, inte heller tycks han ha svikit sin journalistiska heder och den etik som denna påbjuder. Med andra ord finns det än mindre skäl för Dole att försöka slå ihjäl hans alster ”Bananas”.

Däremot väntar många av oss med intresse på en bra förklaring från Doles sida och gärna också lite nya strategier – varför inte en tydlig och inom företaget respekterad CSR-strategi, de flesta amerikanska företag med lite framåtanda har en sådan och agerar i enlighet med denna sedan flera år (dock ej bankerna, förstås)?

Läs mer i tidigare inlägg.

Dole goes bananas

Fredrik Gertten är en av mina äldsta vänner. Bland annat läste vi i vår ungdom till journalister tillsammans. Idag driver han vad jag tror är Sveriges största företag i dokumentärfilmsbranschen, WG film. Och han gör många intressanta filmer. De kan handla om Zlatan, bron över Sundet, en argentinsk familj som drabbas av den argentinska ekonomins totala kollaps eller om… bananer.

Nja, egentligen inte bananer, utan om hur bananer odlas i allmänhet och mer i synnerhet hur det gigantiska företaget Dole (f d Standard Fruit Company)odlar sina bananer. Detta har retat upp Dole så till den milda grad att det stämt Fredrik och hans i sammanhanget mikroskopiska företag.

Jag blir alltid konfunderad över sådana där stämningar. Vad har det stora företaget att vinna? Ju förr det blir tyst om saken de inte vill tala om, desto bättre måste det väl vara? Att i det läget stämma, förefaller minst sagt kontraproduktivt. Det leder bara till att företaget får byta namn en gång till.

PS Rätt eller fel, det slår mig att Dole måste odla i enlighet med vad professorerna m fl på SLU tycker är rätt och riktigt i sin artikel på Brännpunkt 12 juli: det blir ju stora, mättande skördar (se inlägg från igår, 28 juli).

www.wgfilm.se

Lovsång till systemiska pesticider

SvD Brännpunkt 12 Juli, professorer m fl från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) går ut och säger att ekologiskt jordbruk är kass medan det som numer kallas konventionellt jordbruk är bättre för allt och alla i alla avseenden.

Undrar vem som betalt för den forskningen?

> Uppdaterat!
Här får professorerna svar på tal från en som
har en annan ekonomisk agenda, länk