Colheita & Cohiba

Väl medveten om att det inte fanns någon Vintage Port kvar i förrådet, lät jag svågern inspektera utrymmet i fråga. Något upprörd, eftersom han helt korrekt misstänkte att jag gömt undan all Vintage för att slippa julbjuda, grymtade han något om ”utan Vintage, ingen Jul”. Just som jag stod där och uppskattade segerns söta smak i gommen, hörde jag, som kom det direkt från Elm Street, ”men Lars, du har ju en Colheita där, fungerar inte det?”. Hustrun! Henne hade jag glömt, och nu stod hon där och gav sin bror dåliga idéer. Självklart rök 88:an från Barros. Huruvida den var bra eller inte gick inte att avgöra därför att jag tände strax en Cohiba Esplendido och bolmade på så mycket jag kunde så att ingen av oss kunde njuta av Colheitan. Min förklaring till detta huvudlösa tilltag, att tända en överdimensionerad kuban som inte alls fungerande ihop med vinet, var ”utan Cohiba, ingen Colheita”.

Trefaldig Abraxas & Hallelujah!

Abraxas är vintage musik och, enligt Robert Sinskey, ”God of the 365 Heavens” samt ett ”crisp and floral ’vin de terroir’ (that)captures the natural expression of the vineyard and the vintage” och för att få det som han vill har Robert här valt att blanda Pinot Gris (49%), Gewurztraminer (22%), Riesling (20%) och Pinot Blanc (9%). Behöver jag säga att det här vinet uppvisar ett högst personligt uttryck och att det rekommenderas till alla sanna vinnördar? Att buteljen förslutits med glaskork är bonus. Hallelujah!

Komma till punkt?

Emedan plastflaskor är direkt larviga är, i min värld, där bristande självkritik är ett naturfenomen, det egenhändigt sammansatta, alltså av mina händer sammansatta, innehållet i Viña Collado utmärkt, särskilt om man ska till att grilla, och varför skulle man inte göra det bara för att det är vinter?, eller röra till en så kallad gryta, till exempel en boeuf bourguignon, om man nu vill vara lite fransk av sig, annars kan man bara göra kalops, kanske, och ha potatis och inga lingon till den, ja, när man tänker på saken kommer Viña Collado till användning vid de mest oväntade tillfällen och för att undvika skammen att servera sina vänner en plastflaska, dessutom allt som oftast en bucklig sådan, slår man innehållet på en karaff och säger som det är,  att det här är något så ovanligt som ett vin gjort på franska druvsorter i det nordliga, spanska vindistriktet Campo de Borja, som redan det är något tämligen unikt på de svenska matborden.