Hade knappt hunnit nämna lovorden för nya årgången av Clotilde Davennes Bourgonge Blanc förrän både DN och Allt om Vin fyndstämplade vinet. Utan något egentligt skäl lyssnar vi därför till den bästa versionen av Cadillac. Rött alternativ och en rosa sommarförlängare.
Dela “Clotilde Davenne, bästa Cadillacen & rosa sommarförlängare” på Twitter
På tal om diktatorer så har Mohammed Hanif skrivit en underhållande roman om skitstöveln Zia ul-Haq, homosexualitet i den pakistanska armén och det totalt meningslösa kriget i Afghanistan under 1980-talet. ”Mangon som sprängdes” heter den och den anbefalles härmed till läsning. Vi gratulerar Pakistan på födelsedagen, något i efterskott.
Drabbats av mahleria? Om inte, smaka på det här bettet.
Även Clotilde Davennes Chablis tar nu steget in i Systembolagets ordinarie sortiment. Närmare bestämt skedde detta den första augusti. Enda smolket i glädjebägaren är, att vinet hamnar i Systembolagets så kallade T9 – sortiment. Det innebär att vinet både är och inte är i det ordinarie sortimentet, eftersom det bara tas in i en butiks sortiment om den lokala efterfrågan är tillräckligt stor. Ett skäl gott som något att springa benen av sig efter det här vinet som bär Clotildes alla adelsmärken – renhet, friskhet, disciplin, precision – och som kostar för upplevelsen så lite att man måste tycka synd om Clotilde, eller vad sägs om ynka 139 sek? Inte en billig parkeringsbot en gång! Och så mycket roligare.
PS Enligt importören kan inte Clotilde Davenne Chablis beställas med det nya numret förrän 29 augusti…
Tidigare i år flyttade Clotilde Davennes Bourgogne Blanc upp från beställningssortimentet till Systembolagets ordinarie sortiment och för någon månad sedan lanserades den nya årgången, 2010, och nu kommer det lite reaktioner på det och här får ni ta del av tre av dessa: en, två, tre.
Såg i wownews.se en grej om filmer och såpor med interiören hämtad från vinvärlden. En anekdot: min kollega och kompis Miguel Merino Navajas är en av författarna till den spanska succéserien Gran Reserva, som utspelar sig i Rioja. Tips från såpornas värld.
Provade igår bland annat Alain Graillots Saint Joseph 1991 mot hans Crozes-Hermitage 1991. Båda bra. Saint Joseph ursprungstypisk med tryffel och svamp i buketten, Crozes-Hermitage snygg druvkaraktär, som nu bär mognadens praktfulla dräkt. Samtidigt vid bordet: en diskussion om huruvida Monaco är en diktatur eller inte, vilket ledde till att en väl insatt person i Monaco ringdes upp och han gav oss som drev tesen om diktaturen rätt: ”det är en polisstat”, ”Ingen annanstans i världen, inte ens Kuba, Venezuela eller Vitryssland är man mer övervakad”, ”kameror överallt”, ”ingen fri press, inget fritt ord”, ”allt styrs av en familj”, ”inga val”… Det fick inte tyst på dem som tyckte att fri sjukvård och ordning och reda räcker långt, ”ända till Kuwait och Saudiarabien?”, frågade vi då, men det gick inte att jämföra menade de, dessutom tyckte de att vårt förslag att vi ska betala svensk skatt direkt till det svenska kungahuset istället för till en vald riksdag och regering inte var jämförbart, fast det de facto är det på alla sätt och vis, det enda vi måste åtgärda för att göra det möjligt är att plocka bort vår demokrati, det fria ordet och det fria näringslivet. Och, just det, enligt den mycket väl insatta källan är det sant att bruden försökte fly före bröllopet men övertalades av kardinalen att ställa upp. Slutligen slöts ett avtal om att hon stannar i fem år, sedan kan hon dra. Däremot ska under den tiden en äkta tronarvinge – prinsen har ett antal oäktingar runt om i världen så som det anstår en envåldshärskare av obsolet datum – avlas fram, enligt uppgift redan på g. Bara så ni vet och kom ihåg var ni läste det först.
Vad händer när tidningar och andra som är satta att rapportera om och avslöja samhällets vardag och bedöma utbudet av varor och tjänster och i bästa fall vara en nagel i ögat på makten och den lilla människans bästa vän, sätter upp en butik och börjar sälja varor som inte har direkt med tidningsutgivningen att göra? Eller har jag missat något, hänger till exempel vin och tidningsutgivning ihop, DI, SvD m fl? Och vad är nästa steg? Att våra tidningar och tidskrifter startar egna Claes Ohlsons-butiker? Kanske ligger i så fall livsmedelsbutiker i lågprissegmentet bäst till, de är lönsamma trots att ingen tar dem riktigt på allvar.
Barndomsvännen och jag bekände nyss pinsamma musikkärlekar för varandra. Jag var tvungen att medge att jag gillar det här, sedan han erkänt att han gillar det här. Vin att skölja ned detta med.
Så hur ska man kunna bedöma vinerna om man inte använder poäng? Tja, egentligen är det väldigt enkelt. Man bedömer bara vinet som en bok eller en operaföreställning – å andra sidan kan man hävda att man borde använda poäng när man bedömer opera: föreställningen är prisvärd på en plats för 300 sek men inte på en plats för 1000 sek, medan den allmänna kvaliteten på föreställningen får 85 poäng av 100 (eller omvänt: operan är prisvärd på en plats för 1000 sek, men inte på en plats för 300 sek, och föreställningen får 95 poäng av 100). Om vi nu tänker oss vinkritik utan poäng så är det, som sagt, väldigt enkelt. Men, och det är ett viktigt men, det blir mindre rubrikmässigt och mindre säljande journalistisk. Kanske mynnar allt detta ut i, att vi ganska snart kommer att se seriösa, yngre bloggare och tidningsmedarbetare som i ord beskriver och bedömer vinerna eller så berättar de bara en historia och rekommenderar ett vin, medan de tidningar, bloggare och andra som är beroende av rubriker och snabbtext fortsätter med sina poängsystem och skalor mellan ej prisvärt och fynd. Belly.