Rosé för varje tillfälle

Publicerat av
4

Här är tre roséviner som jag på ett eller annat vis står bakom. I två fall som vinmakare, i ett som scout. Självklart är det nyss nämnda tillräckligt som skäl för att ni ska springa benen av er i er iver att köpa dem, men det finns lite andra skäl också: Domaine de Brescou ”Fleur d´Été” är pinsamt billig (79 sek) och har en egen och lockande karaktär som formats av Grenache spetsad med en rejäl dos Pinot noir och en tesked Viognier – handen på hjärtat, har någon av er provat den blenden förut? Fungerar utmärkt. Passar varje tillfälle, även om det är mer aperitif- än matrosé. Les Lauzeraies är inget annat än sensationellt billig: en Tavel för under hundralappen och dessutom både snygg och välgjord. Kommer från den delen av Tavel som är byggd på kalkjordar, vilket också gör att den hör hemma bland de mer strama och eleganta Tavel-roséerna (mer om Tavels olika terroirer i ett framtida inlägg; de två andra terroirerna är nämligen på gång in i beställningssortimentet…). Mer mat än aperitif. Blott några kronor dyrare och därmed också pinsamt billig är Château L´Arnaude ”Cuvée Therese”. Det här är i doften och smaken 110 % Provence om jag får säga det själv och jag avser då Provence i meningen Côtes-de-Provence. Det som måhända förvånar både en och annan är den ljusa färgen. Halvvägs in i vitvinernas värld. Tja, tyck om eller inte. Mats Wallin, som äger Château L´Arnaude och jag tycker att den här färgen är cool, coolare än någon annan roséfärg, och vi tror också att det var det som gjorde att Gilbert & Gaillard gav vinet 90 poäng och inte 89, vilket i och för sig hade varit sensationellt bra det också. Glöm inte heller att köpa mer Lemelson till sommarens äventyr.

Rödrosa rockröra

Publicerat av
Svara

I Bordeaux är Château Montrose namnet på ett av mina favoritslott. I Ukraina är Monte Rose namnet på ett rosévin. I USA är Montrose bland annat namnet på en rockgrupp. Vad kan man dra för slutsats av detta, undrar ni? Tja, ingen såvitt jag kan se, vilket gör det här till ytterligare ett synnerligen meningslöst inlägg.

Monaco Grand Prix 2011: skomodet i Monte Carlo

Publicerat av
5

Vid en tvåa på terrassen satt en man och en dam och drack Château Cheval Blanc 1970 och tittade i sina mobiltelefoner medan kvalet pågick som bäst. Självklart blir man nyfiken på vad en sådan man kan ha på fötterna. En närmare kontroll visade att han bar ett par rejält långa skor med mycket utdragen spets. De föreföll vara gjorda i krokodilskinn, som färgats i en självlysande nyans på gränsen mellan rosa och lila. Inte illa. Men än bättre var den lilla familjen snett bakom oss. Kvinnornas fotbeklädnader var ganska ointressanta, men far och son matchade varandra väl. Bortsett från deras frisyrer – snagg med tre centimeter lugg, hängande fritt i pannan – bar pappan ett par utsökta, välgjorda ukrainska vittofflor med förlängd spets och finmaskigt hålmönster medan sonen för dagen iklätt sig ett par loafersliknande vittofflor med ett mycket iögonfallande guldspänne på vardera flärpen.

Monaco Grand Prix 2011: Därför

Publicerat av
Svara

Varför? kan man fråga sig får jag av alla människor alltid plats på Louis XV hett eftertraktade, lilla terrass när det drar ihop sig till F1 – kval. Jo, på den tiden jag förestod Domaine Rabiega var Ducasses restauranger och särskilt då Louis XV vår bästa restaurangkund. Således kunde jag och mitt gäng, som även i år bestod av amerikanska vinproducenter och – entusiaster, också vid årets kvallördag inta styvt 20 % av de drygt 40 platserna som finns att tillgå och som vanligt var det en härlig upplevelse. Varför är det det? kan man vidare fråga sig, i alla fall om man är en normal, vuxen, allvarstyngd människa. Är man nu inte det utan snarare ganska barnslig och omogen så vet man att det är en härlig upplevelse lite grann för maten – utmärkt i år – och framförallt därför att bilarna rusar fram blott ett par-tre meter från terrassen i samband med att de rundar casinot och då låter det så otroligt härligt och luktar ändå godare. Därför.

Jean Dujardin i all tysthet & Lars von Trier

Publicerat av
Svara

Det gick oss nästan förbi i svallvågorna efter den danska pansarkryssarens obetänksamma framfart på strandpromenaden i Cannes och dess hysteriska konsekvenser, att den alltid lika vältajmade Jean Dujardin fick en välförtjänt utmärkelse för bästa manliga skådespelare i Cannes (filmen The Artist). Ni som tycker om barnslig och charmig fransk komedi när den är som barnsligast och charmigast ska inte missa Dujardin i de båda filmerna om OSS 117 – inget annat än lysande i all sin dumhet. Precis som von Trier för övrigt.

Kärt återseende på Castello di Fonterutoli

Publicerat av
Svara

Luca Biffi, vinmakaren på Castello di Fonterutoli, hade just sagt att inte heller han varit med om ett vin som på samma vis som Castello di Fonterutoli 2001 direkt efter öppnandet börjar med att vara tämligen volatilt bara för att allteftersom luften gör sitt sluta vara det. Normalt, fortsatte han, till ivrigt nickande åhörare, borde det ju vara tvärtom och längre än så kom vi inte i vårt oerhört spännande resonemang kring tillvarons trivialiteter för plötsligt sken Luca upp i ett brett leende och började prata italienska med en framsträckt hands innehavare, som smugit sig på oss medan vi stod där och tittade oss i våra navlar, och jag förlorade mig i den framsträckta handens innehavares fotbeklädnad för vad såg jag där om inte ett stycke ukrainsk kulturimperalism av bästa märke och även om den italienska varianten av den urkainska vittoffeln är elegantare än någon annan vittoffel jag sett, är jag smått chockerad över att även Italien nu har fallit i den ukrainska modeindustrins händer. Eller fötter.

Bo, äta & inte äta i Sienatrakten

Publicerat av
Svara

Ät inte på enstjärniga Albergaccio di Castellina i Castellina in Chianti. Onödigt dyrt, halvtaskig vinlista, halvtråkig mat, felstyckat kött, halvtaskig service, avsmakning av nyöppnade flaskor förekommer inte. Vill man bo i Castellina in Chianti finns charmiga och personliga Colle Etrusco Salivolpi i byns utkanter (åt Florenshållet) – bara den gulliga damen som håller i frukostdetaljen är värd resan. Äter gör man med fördel, såväl lunch som middag, på i alla avseenden utmärkta Osteria Le Logge i Siena. Bortsett från en enklare variant av herr- och damrum har man allt det som den tidigare nämnda krogen borde ha.

Twoson hos Fonterutoli & italienare

Publicerat av
Svara

Är nyss hemkommen från en övning hos Marchesi Mazzei/Castello di Fonterutoli i Toskana. Twosonkollegan och jag var där för att hitta lite vin åt vårt gemensamma projekt. Föga förvånansvärt – sagt med tanke på Mazzei/Fonterutolis höga nivå – gick detta bra. Problemet var inte att hitta ett lämpligt fat/vin utan att nöja sig med bara ett fat/vin. Just den detaljen, måste jag skamligt nog erkänna, misslyckades vi för övrigt med. Å andra sidan har nu klubbmedlemmarna att se framemot två viner härifrån åren 2012 – 2013. Det blir dels en potent Petit Verdot/Sangiovese från Maremma, dels en smått gudomlig Sangiovese/Cabernet Sauvignon från Castello-gårdarna. Kan inte låta bli att berätta att vinmakaren Luca Biffi på sedvanligt elegant italienskt manér bar en vit kashmirtröja under vår rundprovning bland faten i den stora källaren. Han fick en liten droppe på den, men lyckades på något vis att få även det att se elegant ut. Ibland irriterar jag mig faktiskt på italienarna.

Eurovision Song Contest 2011

Publicerat av
1

Det vore en kraftig överdrift att påstå att jag kan min Eurovision Song Contest (ESC) – historia. I år tittade jag dock och jag kan avslöja att rätt låt som vanligt vann. Överlägset bäst var annars den här, både avseende musiken och framförandet. Bra var även den här och den här. Jaja, jag vet, men ni kan ju tänka er hur resten var: lejonparten drogs med samma spattiga, lätt hysteriska och definitivt meningslösa koreografi som dominerat de senaste 15 åren – ni vet, likadana dansare som gör likadana ryckiga rörelser med armarna och studsar runt lite och så rör den som sjunger lite på ett ben eller två och rycker med en arm i hopp om att vi ska ha överseende med det mediokra musikvalet. Bröderna Herrey var före sin tid, men det ursäktar å andra sidan inte heller deras uppträdande. Jo, just det, jämför gärna länken ovan till den fixade versionen av vinnarlåten och ett klipp från direktsändningen. Förhoppningsvis var det sista gången Ell eller om det är Nikki, hon i duon i alla fall, sjöng utan playback. Champagne till vinnarna och Moldavien.