Med anledning av gårdagens inlägg om var skåpet ska stå känner sig vinifierat inspirerat att publicera nedanstående analys av Skaraborgaren, en analys vars ursprung vi med exakthet inte kan fastställa, men att det kommer från någon, kanske ett institut i Schweiz, med koll står utom allt tvivel. Låt er röras till tårar av ”Skaraborgaren är inte som andra”: ”Framförallt är skaraborgaren vacker. Skaraborgaren har inte skåningens lömska blick, inte heller göteborgarens hysteriska talesätt eller älvsborgsbons hasande gång. Inte sörmlänningens låga fotvalv eller medelpadingens kutryggiga dolskhet. Nej skaraborgaren är i sanningen en prydnad för mänskligheten. Skaraborgarens blick är ärlig och trofast, kinderna glöder av hälsa och hållningen är rakryggat reslig. Ändå, allra vackrast är skaraborgaren inuti. Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär tagit sitt säte. Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken, en klokhet och en känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ skaraborgaren inför de svåraste problem, stapla upp framför skaraborgaren all jordens bekymmer, kom med konflikter och elände. Skaraborgaren kommer lyssna tålmodigt på Dina jämmerliga klagovisor, men Du kommer också strax att finna tröst i skaraborgarens kloka lösning på världsalltets dilemma. Skaraborgaren bävar inte för att va mä där dä ä hett. Skaraborgarens bästa egenskap är anspråkslöshet och hen tar dessutom aldrig till några överord.” Skaraborgsmusik.