Lynch–Bages och smörgås

Det här låter kanske lite vårdslöst, men det är så att jag under flera år inte haft koll på mina vinkällare (jo, jag har viner gömda lite här och var). Nu har jag försökt bringa ordning i oredan och jag har upptäckt en förfärlig massa viner som jag glömt bort att jag har.

Det positiva med detta är att jag nu har en mängd trälådor som måste öppnas och testas av. Är vinet dåligt dyker de resterande flaskorna upp på en auktion nära dig, är det bra dricks de upp per omgående eller då det förefaller vara lämpligt.

Bland mycket bortglömt hittade jag en del Château Lynch-Bages, som jag en gång i tiden köpte som primörer för ingenting här i Frankrike. Testade igår årgångarna 1985, 1990 och 1993 till hemkörd bruscetta (eller hur de nu stavas, de där italienska smörgåsliknande sakerna) och alla tre höll utmärkt och var dessutom goda till bruscettorna, vilka var belastade med ost, skinka, tomat, paprika och en del annat.

Med andra ord säljer jag inte mina Lynch-Bages. Inte än i alla fall.

8 svar på ”Lynch–Bages och smörgås

  1. Tack Pontus för att du lärde(?) Lars hur man stavar till bruschetta. Nu blir nästa mål att lära alla hur det uttalas.

  2. Tack Pontus för att du lärde(?) Lars hur man stavar till bruschetta. Nu blir nästa mål att lära alla hur det uttalas.

  3. Haha, ”alla” är väl jag och det är klart att man säger bruskätta och då måste det enligt italiensk logik stavas bruschetta, det hörs och syns tydligt…

  4. Haha, ”alla” är väl jag och det är klart att man säger bruskätta och då måste det enligt italiensk logik stavas bruschetta, det hörs och syns tydligt…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.