Årets världspolitiska kommentar: Maghreb inför ett vägskäl

Vad har världspolitiken att göra på den här bloggen? Inget alls. Därför funderade jag för två veckor sedan på att skriva ”Tunisien står inför ett vägskäl, det första sedan Bourgiba”. Av det blev det intet så nu får det istället bli ”Maghreb står inför ett vägskäl”. För så är det. Och med mer demokrati och mänskliga rättigheter kan vi förvänta oss bättre viner, så visst hör detta hemma på den här bloggen. I bästa fall sprider sig det folkliga upproret till grannländerna. Man har försökt tidigare. Flera gånger. Bland annat försökte man med arabisk nationalism (t ex Bourgiba och Tunisien och det slutade med diktatur) och (pan)arabisk socialism (t ex Nasser och Egypten och det slutade med diktatur), som till namnet fortfarande sitter vid makten i Syrien (diktatur) och i form av andra varianter och avarter även gör det i till exempel Algeriet (faktiskt var även Saddam Husseins gäng Baath-partister och ursprungligen anhängare av den mest socialistiska (läs marxistiska) formen av den här riktningen, som för övrigt var sekulär och också skälet till att den irakiska flaggans religiösa budskap faktiskt inte fanns där före Gulfkriget 1991, vilket jag hoppas att de som gör frågorna till TP någon gång kommer på att de ska fråga om), sedan, när den (pan)arabiska socialismen gjort tillräckligt många besvikna, kom de religiösa ledarna och snart gick en del av den utvecklingen över styr i militant islamism, som i överraskande stor utsträckning fokuserat på att städa framför andras dörrar istället för den egna. Så, plötsligt, slår tunisierna till med ett folkligt uppror av god kvalitet. Såvitt man idag kan bedöma ingen extremism av vare sig politisk, religiös eller religionspolitisk art. Nu får vi hoppas att landets interimsledare, angränsande staters ledare och övriga världen agera med sunt förnuft, för en gångs skull. Möjligen är just Tunisien landet som kan föregå med gott exempel, inte minst med tanke på att det inte förbannats med rikliga oljeresurser.

2 svar på ”Årets världspolitiska kommentar: Maghreb inför ett vägskäl

  1. Tack. Ja, kanske det, men jag är alltför intresserad av världspolitiken för att våga ge den mer plats på bloggen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.