Gary is no Moore

Gary Moore, så mycket mer än en bluesgitarrist, har gått ur tiden. Här, ung och pigg, med Thin Lizzy i Australien (lägg märke till Garys gitarristkompis, Scott Gorham, fantastiska 70-talsvariant av ukrainska vittofflor). Här, lite äldre och tyngre och mindre vig, men trots det får han till slut till och med fart på basisten i denna hälsning till alla oss som gillade Thin Lizzy. Här visar han på det jag menar: han var inte bara en blues- eller för den delen rockgitarrist – ha överseende med det tröttsamma trumsolot från Ian Paice, alla som spelade med Paice vid den här tiden var tvungna att låta honom spela sitt solo. Här låter han som han lät i Colossuem II (och här kan man fördel även lyssna till Jon Hisemans trumspel). Bonus-blues.

2 svar på ”Gary is no Moore

  1. Sic Transit Gloria mundi. Gittarister i all ära. Men ändå… Alla vet ju att det i själva verket är basisten som är basen för basset. ;o)

    Just my 2c.

    /ThomasJ, Hagström super Swede. I svart.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.