Terroir & människan

Utan människan ingen terroir. Såklart. Och som språket utvecklas och förändras gör terroirer det. En ny uppstår, en gammal förbjuder, eller i vart fall ”avrekommenderar”, en druva och tillåter istället ny. Så flyttar en chilenare utbildad i Frankrike till Napa Valley och en australiensiska, utbildad i Australien och USA flyttar till Bordeaux. Båda lyckas väl i sitt värv och huxflux följer en massa andra producenter efter. Plagierar. Och så har terroiren skrivits om en aning. Då, då dyker en amerikansk vinkritiker med en smart idé om en ny rubrikvänlig poängskala upp och pådyvlar världen sin smak. Så skrivs terrorien om en aning, igen. Åtminstone för en tid. Kanske för alltid. Och rätt som det är dyker en producent som är om sig och kring sig upp och tror att man även förr kunde göra vin och viftar med en klase ”återupptäckta” druvor, som i de fall då de inte förtjänade glömskan kanske återkommer i terroirens kompositionsunderlag. Så har… ja, ni kan det där nu: terrorier ändras och skrivs om ideligen. Fast det tycks både en och annan sväva i infantil ovisshet om. Tur att vi inte gör det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *