vinifierat måste, med kinderna flammande av skammens rodnad, erkänna att det är först nyss, som vinifierat tagit del av Systembolagets svar på den kritik som framfördes i radioprogrammet Kaliber avseende SB:s CSR-politik. Några rader i svaret gör att vinifierat känner sig manad att kommentera en gång till. Så här heter det bl a ”Att välja att inte sälja billiga viner kan vara ett ställningstagande i sig, men sannolikheten att det skulle bidra till att förbättra arbetares villkor är inte stor. Andra marknader skulle inte få ett incitament på att följa vårt exempel, och problemen skulle kvarstå.” Detta gör att följande fråga, osökt, infinner sig: Hur vet man det? vinifierat tror, grundat på flera andra fall av internationella aktioner som startats på ett nationellt eller rent av, i förekommande fall, regionalt eller lokalt plan, att det visst kan påverka arbetares/människors – och, vill vinifierat tillägga, miljöns och vattenanvändandets – villkor, och det här med att andra marknader, eller delar av marknader, inte skulle följa efter går stick i stäv med vad mängder med liknande aktioner gett och ger vid handen. SB har en unik position att kunna påverka och att vara katalysatorn som just triggar igång andra marknader eller åtminstone opinioner, även internationella sådana, men det är uppenbart att företaget inte är intresserat av att spela den rollen. Kanske är man rent av lite skrämd av vad man gett sig in på – för här spelar man plötsligt på de utomparlamentariska aktionsmakarnas planhalva. Knappast något som känns bekvämt för vare sig styrelsen, ledningen eller, rent av, medarbetaren i gemen. Sist men inte minst: bortsett från att SB glömmer miljön i sitt svar och har, i vinifierats ögon, om inte fel så i vart fall på intet vis oomtvistat rätt, glömmer SB också att det är ett monopol för den svenska folkhälsans bästa och med utgångspunkt från det torde en aktion mot billiga viner ligga i linje med monopolets huvudsakliga uppdrag. SB har börjat göra egna ”audits”, revisioner, och det är, förstås, bra, men samtidigt ljummet i förhållande till vad man skulle kunna göra. Med andra ord kan SB både starta en internationell debatt och förbättra den svenska folkhälsan genom att gå hårt fram istället för att fortsätta utveckla lågprissegmentet.
Förstår jag det rätt? Vi slutar inte att bidra till att utnyttja människor för att andra inte kommer att sluta? Det är okej för oss att utnyttja människor därför att andra inte heller kommer att sluta? Vi gör enbart handlingar om andra följer oss? Rätt eller fel existerar inte längre? Sweatshops i alla länder, förenen eder, det är fritt fram!
Tyvärr uppfattar du det rätt, såvitt jag kan bedöma…
Se där. Systembolaget väljer nihilismen som företagsfilosofi. Den var oväntad.
🙂
Den enkla sanningen är att Systembolaget spelat ut CRS-kortet för att se bra ut i teorin. I verkligheten skiter de högaktningsfullt i det – det visar hela deras agerande.
I själva verket är de livrädda för att det ska implementeras på riktigt eftersom de bygger hela sin överlevnadsstrategi på billiga viner till de målgrupper de är tillsatta att skydda.
”We are one of the biggest buyers, if nothing happens with taxes, there is no competition” anser Gerber.
Det innebär vad jag tidigare skrev. För att klara av att vara kvar som monopol måste vi pressa priserna.
Med andra ord: ”Vi är intresserade av att se snygga ut, men om det hotar vår tillvaro, våra jobb och löner så kan jordarna och de fattiga människorna ta sig i röven”