Vådan av att placera en öppen kartong ris i ett malskyddat skåp & Screaming Jets

Igår var det dags igen. Er utsände i matdjungeln skulle förse husets såväl permanenta som tillfälliga invånare med mat. ”Jamen,” tänker kanske någon då, ”det är väl bara att dra till med den sedvanliga påstortellinin?”, men se det är det ju inte, inte sedan det, vilket säkert är HR:en bekant, gått åt pipsvängen med Barilla, husets hovleverantör av påstortellini. AvScreaming Jets någon obegriplig anledning såg sig en högt uppsatt Barillaman föranledd att komma ut ur garderoben och, istället för att göra det rakt av, uttala sig på samma homofobiska vis som alla andra som egentligen är homosexuella men inte fixar att ta steget ut i ljuset plägar göra. Nog av. Återstod gjorde således endast Uncle Ben’s ris och sötsura sås kryddat med lite kyckling. Så långt allt väl och faktum är att även själva tillredningen fungerade utan större problem, låt vara att det för dagen infunnit sig en originell krydda där i spisregionen. Denna krydda blev desto mer påtaglig då sällskapet började äta av riset. Inte ens vinet, som var väl utvalt för att dölja eventuella tillkortakommanden av kulinarisk art, kunde dölja den något… originella kryddan. ”Gott,” sa de flesta eftersom jag satt och titta uppfordrande på dem med mina hotfullaste ögon och malande käkar, men ingen kunde undgå känna smaken av malmedel, som, så klart, satt sig i riset då det sistnämnda lagrats, sedan jag obetänksamt placerat det där, i ett malmedelsbehandlat skåp en vecka eller två. Eller tre. Screaming Jets.

9 svar på ”Vådan av att placera en öppen kartong ris i ett malskyddat skåp & Screaming Jets

  1. Ska man skratta eller gråta åt människans dumhet och inskränkthet? Nu är det definitivt slut på Barilla i detta hemmet också.
    Även Rysslands beslut att inte låta svenska par adoptera barn från R saknar motstycke. Lever vi i samma tidsålder?
    De tycks snarast ha parkerat sig i en annan tid, kanske samtida med sången nedan…
    http://www.youtube.com/watch?v=oavMtUWDBTM

  2. Här kommer ett recept på en ”idiotsäker” italiensk tomatsås som kan ”sminka” ev. misstag (både illa behandlat/lagrat ris liksom slätstruken ”påstortellini” – perfekt). En stor gul lök finhackas – in i kastrull med olivolja – låt mjukna en par minuter – i med en burk hela tomater / hacka sönder (använd gärna ”Änglamark” Coop – godast – mest lykopen) – i med 2 – 3 msk. tomatpuré, 1/2 – 1 tsk. salt, 1 -2 tsk. socker, några drag med svartpepparkvarnen och en näve frystorkade / krossade basilikablad (1 – 3 msk. beroende på preferens) – låt småputtra med lock på glänt 30 – 45 min – passa så det inte kokar torrt – kör slät med mixerstav. Koka tortellini – lägg upp – på med rikligt med sås – rör runt och strö över mkt. finskuren rödlök och ev. mer basilika – avsluta med riven parmensanost och som dryck några glas Chianti (av typ traditionell stram ”surkörsbär”) – enkel meny – himmelskt gott och ”räddare” i nöden! PS! Gör dubbel sats och använd överbliven sås (kan frysas) som botten på hemgjorda pizzor!

    • Mixerstav? Nåja med visst bistånd ska det nog gå för visst låter det gott. Tack för tipset!

  3. Prova inte ens, du kommer att fastna med tröjan (eller något annat) i mixerstaven, hugga av dig fingrarna när du skall finhacka löken, riva skinnet av tummen när du river parmesanosten och garanterat.. koka torrt. Ett säkert tips som du borde kommit på själv för längesedan är att köra förbi närmsta ställe med hämtmat, eller anlita catering. God spis.

    • True that! Och tro mig, hur mycket jag än uppskattar Göran N:s fina tips skulle jag aldrig aldrig komma på idén att försöka förverkliga receptet på egen hand

      • Fördelen med ”busenkla” recept av detta slag är att man kan äta gott (och lyxigt) till vardags hemma utan större ansträngning och samtidigt dricka toppviner utan att som på krogen bli ”skinnad” av hutlösa vinpåslag. Nackdel: Man slutar att gå ut och äta och dricka då man insett att ”själv är bäste dräng” och bästa vinerna köps hem och inte på restaurant.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.