En viss krank blekhet har infunnit sig på er utsändes i litteraturträsket kinder sedan Hustrun läst den av den nyss nämnde kraftigt dissade ”Trettiotre tänder”; kort sagt tycker Hustrun att boken är ganska bra och att ja ni vet vem missbrukat sin position som bloggare. Med utgångspunkt från hur det brukar vara, alltså att Hustrun alltid har rätt i största allmänhet och i synnerhet avseende litteratur, föreligger nu en viss risk för att boken inte är absolut helkass. Detta är dock ingenting som påverkar er tappre kämpe där han står med flaggan i topp när det blåser som värst på Litteraturens hälleberg: även om ”Trettiotre tänder” faktiskt enligt alla normala bedömningsgrunder inklusive alla nu inom litteraturvetenskapen kända analysmodeller är en bra bok kan ni fullt ut lita på att vi aldrig kommer att erkänna detta och det finns två tunga skäl för detta: 1. Boken är kass 2. Hustrun tycker den är bra. Nu: senaste nytt från Bad Barber som släpper debutalbumet alldeles snart.
Dela “Trettiotre tänder – eftertänkt & Bad Barber” på Twitter
Har inte Hr T lärt sej vad som gäller? Regel 1: Kvinnan/hustrun har alltid rätt. Regel 2: Om kvinnan/hustrun mot förmodan skulle ha fel, inträder automatiskt Regel 1. 🙂
Den här kommentaren skulle jag gärna ha illustrerat med Lill Lindfors låt ”En stackars man” (som alltså inte avser någon särskild man utan män i allmänhet), men dessvärre har jag inte hittat den någonstans. Kan bero på begränsade kunskaper om det fantastiska (not) nätet.
Hm, tror du har helt rätt men det hindrar mig från att vara obstinat.
Lämpligt Lill- låtval: http://m.youtube.com/watch?v=jMZ2kpXTN88