En hyllning till novellen & en snöplig provning med uteblivet Rampljus

När Svenska Akademien ger Nobelpriset i litteratur till Alice Munro ger den också priset till Novellen – denna ädla och alltför ofta förbisedda och underskattade konstform. Er utsände i de litterära tassemarkerna har sedan urminnes, nåja, tider hävdat pocketbokens och novellens värde både i Nuet och Det senare nuet och avseende novellen också i Dåets nu. När novellen nu prisas på detta det mest ädla vis kommer detAlice Munro ... Castle Rock förhoppningsvis leda till att fler upptäcker konstformen och efterfrågar den varmed vi också kommer få fler novellsamlingar kastade på oss samtidigt som tidningar och webbplatser upptäcker novellens kraft och ger plats för den i sina editioner. Självklart hoppas vi att HR:arna läser mycket Munro den närmaste tiden, men den som har behov av att tydligt visa att den i litterärt avseende liksom ligger före införskaffar ett, eller flera, ex ”Vinifiktioner” att uttryckligt visa upp på bussen samtidigt som den kastar småfnysningar och överseende leenden på alla som desperat försöker läsa ikapp sig på Munro. En händelse som mycket väl kan bli en novell är den snöplighet som drabbade mig vid dagens emotsedda provning, där jag skulle fåLimelight äran att ledsaga en samling oförbätterliga nördar genom två upplagor av gamla ”Rabiega The Oak Case”, samma vin sex sorters ek (årgångarna 99 respektive 01), ”Base-vinerna årgång 2000”, alltså endruvsviner från Château d’Esclans (Grenache, Mourvèdre respektive Carignan, druvrent, alla ett år i nya ekfat), de nya Invenire-vinerna samt lite Clos Dière från 1990, d v s i samtliga fall viner gjorda av mig och mer sällan provade, åtminstone inte tillsammans. Upplagt för en fantastisk provning, i alla fall om jag får tala för mig själv, snöpligt nog, visade det sig när jag idag anlände till utsatt plats vid utsatt tid, hölls provningen igår. Rampljus!

2 svar på ”En hyllning till novellen & en snöplig provning med uteblivet Rampljus

    • Har provat några olika buteljer Clos Dière ”cuvée I” 1990 det senaste året. Samtliga bra till mycket bra, alla vid god vigör. Avseende ”cuvée II” har jag sämre koll, länge sedan jag provade en. Det här är ett vin som inte ska/kan hålla ihop lika bra. Enligt en person som var på rätt plats vid rätt tid på rätt dag (igår…) var buteljen som öppnades igår både bra och god samt vid korrekt vigör.
      Stavningen… Jag körde medvetet ut olika stavningar, även på etiketterna… Tanken var att det kunde vara något att fundera över och det är det tydligen fortfarande, vilket gläder mig. Vi började med Clos d’Ière och slutade långt senare med Clos Diere. Jag tycker nog det sista är bäst, men som du sett ovan och i inlägget sitter den mer franska varianten Clos Dière i ryggraden… (Vet däremot inte hur namnet skrivs på etiketterna sedan jag slutade 2005)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *