Hamnade bara så där apropå på en Tavel-vertikal i veckan. Uppdraget var att undersöka om påståendet – inte minst utbasunerat av er utsände i roséträsket – stämmer, att Tavel i allmänhet och Les Lauzeraies/kalkstensvarianterna i synnerhet inte bara håller utan rent av blir bättre med lagring. Utgångsvinet var inte så uppmuntrande. Cuvée Tableau (sandjordsdelen i Tavel) från det hållbara året 2010 var förvisso drickbart men inget du bjuder någon annan än ovänner på. Inte heller Les Lauzeraies 2008 var en höjdare, i likhet med Cuvée Tableau inte dött på något vis men knappast något att jubla över. Trött, kort sagt. Med de senare
årgångarna Les Lauzeraies förhöll det sig annorlunda. Samtliga var fullt vitala och vid en direkt jämförelse slår 2012 för dagen 2013 – trots att 2013 i mina ögon är den bästa Les Lauzeraies jag provat, däremot är den ung och för dagen mer driven av frukt än av den för ursprunget typiska ”mineraliteten” och den som vill ha lite mer elegans och nedtonad frukt får ge sig till tåls. Vill här passa på att lösa Hans Artberg, som i sitt senaste Vinbrev menar att 2013 är mindre bra än de tidigare årgångarna, från den bannbulla ett sådant beteende skulle åtföljas av – vinifierat uppmanade HR:arna att byta vinspalt om hens vinspalt inte skriver upp Les Lauzeraies 2013. Nu råkar artbergomvin.nu vara en av de få vinbloggar/vinspalter vinifierat följer, varför vinifierat bestämt sig för att ge artbergomvin.nu dispens från bannbullan samtidigt som vinifierat vill uppmana Herr Artberg att prova Les Lauzeraies 2012, 2013 och 2014 tillsammans om ett år. Det är aldrig försent att finna den rätta vägen.
Les Lauzeraies 2013 är riktigt bra redan nu, men jag får väl spara några flaskor, om jag bara kan låta dem ligga ifred..
Ja, jag tycker också att 13 är strålande idag, faktiskt mer öppen och tillgänglig än ung Lauzeraies brukar vara. Å andra sidan är det en årgång värd att lägga undan några flaskor från för den kommer, gissningsvis, var briljant med läcker mix av frukt och mineral samt mer stramhet om ett år eller varför inte två.
Drack igår en Montirius rosé 2009! till hemlagad (”supergod”) vegetarisk lasagne. Visst har vinet varit något bättre men hade inte ”fallit ihop” på något vis. Många roséer från Rioja håller också längre än man tror varför det kan vara lärorikt att spara en del buteljer (om lagringsmöjligheter finns) och jämföra eller bara att njuta av.
Montirius, som sagt, utmärkta viner och kul du håller på några av dina roséflaskor, ibland blir de som kanske din 09:a här lite för gamla och trötta men de kan vara hur kul som helst om du prickar in dem vid den där mognadstoppen då de har både frukten, strukturen och mognaden – låt vara att den stora majoriteten roséviner görs för att dricka året efter skörden.
Rioja: ja, Tondonia släpps väl först efter sex-sju år?Och då är den god.
Vi har köpt hem några flaskor ca Les Lauzeraies och gillar verkligen vinet. Det känns som ett ”riktigt” vin, om du förstår vad jag menar. Vilka andra rosé i ditt stall kan du rekommendera?
Har fyra till och tycker du ska prova samtliga, var och en bra och intressant på sitt sätt:
Château Henri Bonnaud (99241, 169 kr), första Palette Rosé (finns nästan inga) någonsin i Sverige, 800 but släpptes 1 juni. L’Annonciade (73000, 79 kr), en av provence mest klassiska roséviner, i toppform (BS). Clotilde Davenne Bourgogne Rosé (91276, 119 kr), du vet vad Clotilde kan och här gör hon det igen, ca 3000 but släpptes i maj. Domaine de Brescou ”Fleur d’Eté” (70323, 79 kr), en ”rosé de piscine” jag gör i Languedoc, insmickrande boulevin, BS, OBS! på SB:s sajt står det att det är årgången 2010 men det är, så klart, 2+013 som säljs (samtliga ovan också 2013).
”Les Lauzeraies 2012, 2013 0ch 2014 tillsammans om ett år.”
Ja tack!
Topp!
Har tänkt prova de fem rosévinerna du nämner Är detta ett korrekt antagande:
Les Lauz, Henri Bonnaud och Clotilde Davenne drickes med fördel till mat?
L’Annonciade och Brescou drickes med fördel som aperitif?
Köpte några Brescou 2011 för ett par år sedan och häromdagen öppnade jag en flaska och kunde konstatera att den verkade ha sett sina bästa dagar. Korrekt, eller dåligt ex? Om du misstänker att den är lite trött, har du då något tips på hur man kan vara ekonomisk och på något sätt använda den ändå (typ bål, eller går smaken igenom för mycket?)?
Tycker nog att Les Lauzeraies trots sin smakrikedom och kraft fungerar som aperitif också, men det är, så klart, i första hand ett matvin (som funkar året om, och till grillat i olika varianter, låt vara att fisksoppa är den perfekta matchningen). Håller annars med om att Lauzeraies, Bonnaud och Clotilde drickes med fördel till mat. L’Annonciade landar som det typiska Provence-rosé det är in lite mitt emellan. Fungerar bra med en hel del sallader och, till exempel, ”Tegelsten” (tror jag det var), alltså ost (!) – i det här fallet från Almnäs Gård utanför Hjo. Vad det gäller Brescou är det rakt av en ”rosé de piscine” (”poolkants-rosé”) och njutes med fördel som aperitif eller som pratvin i bersån eller vid sidan om boulebanan.
Medan t ex Les Lauzeraies är gjort på ett sätt som tillåter vinet att åldras med behag är Brescous rosé ett ”drick-mig-nu!-rosé”, ska alltså inmundigas året efter skörden. Kan hålla längre, men börjar normalt tappa efter runt 18 månader efter skörden. 2011 alltså alltför gammal, tyvärr.
Hur rädda ett gammalt rosévin? Tja, om det inte är alltför uselt skulle jag slå i lite saft eller annan ”fruktig” essäns, kyla kraftigt och servera med ett par isbitar. Bål är också en klart framkomlig väg – döljer vinets skavanker på ett fullgott vis.
”Hur rädda ett gammalt rosévin? Tja, om det inte är alltför uselt skulle jag slå i lite saft eller annan ”fruktig” essäns, kyla kraftigt och servera med ett par isbitar. Bål är också en klart framkomlig väg – döljer vinets skavanker på ett fullgott vis. – See more at: https://vinifierat.se/2014/06/20/tavel-vagen-till-sanningen/#comments”
Göra en balja Kalimotxo av det och väcka upp ungdomsminnen? 🙂
Funkar nog med cola i oxidvinet också…