Jennifer Clement: En bön för de stulna

Vissa böcker är viktigare än andra. Så här skriver Jennifer Clement själv i ett efterord till sin ”En bön för de stulna”: ” I dagens Mexico blir kvinnor stulna på gatan och bortförda från sina hem under vapenhot. En del kvinnor kommer inte hem från arbetet, eller från en fest eller från ett ärende på gathörnet. Alla är de unga och fattiga och vackra.”En bön för de stulna

För att lära sig mer om hur allt det där går till och hur det kan vara så intervjuade under tio års tid Jennifer Clement en rad mexikanska kvinnor; fruar till kartellmedlemmar, kvinnliga fångar och gömda kvinnor med skyddad identitet. Resultatet blev, som förlaget korrekt skriver, ”en gripande berättelse om några oförglömliga kvinnoöden och kampen för ett människovärdigt liv i de laglösa mexikanska bergen”.Jennifer Clement

”En bön för de stulna” skulle vara en bra bok även om allt vore lögn och förbannad dikt, alltså som en skönlitterär roman betraktat, men nu boken mer än så. Vi får genom en smått fasansfull inblick i det laglösa Mexico, alldeles utanför och till och med i Acapulco, några fina personporträtt, en miljöbeskrivning som heter duga och, faktiskt, en del skratt. Att sedan, som någon gjorde på The Guardian, påstå att varje mening i boken är direkt, kraftfull, oväntad och – milda pekoral! – vrider sig på sidan som en kniv i magen, är både att ta i och komma med avskräckande marknadsföring. Boken är bättre så.

Hart & Bonamassa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *