Bluffzin & andra bluffviner

Fick efter förra inlägget en kommentar om att zinfandel och primitvo är samma sak eftersom de har samma ursprungliga DNA (i crjlenak kastelanski), varmed det inte är så konstigt att primitivo säljs som den just nu i Sverige mer efterfrågade och av amerikanarna inarbetade druvan zinfandel. Må så vara, och som tidigare nämnts är det väl bara att gratulera de krämarsmarta importörerna och producenterna som tar tillfället i akt.IMG_1651Samtidigt är det rimligtvis så att den som tycker att det här är schysst inte bara på väg till banken utan i största allmänhet också bejakar fenomen som amerikansk ”chablis”, vilken vanligtvis också gjordes/görs på samma druva, chardonnay, som den äkta varan, låt vara att växtplatsen är en annan, men om just den saken inte spelar roll när det gäller italiensk zinfandel bör den inte heller göra det när det kommer till Chablis, oavsett vad fransmännen och andra terroirbovar påstår. I samma anda måste det vara okej med australisk ”hermitage”, ukrainsk ”madeira” och rysk ”champagne”. För att nu nämna några av de avarter som förekommit eller förekommer i vinvärlden och som knappast kan accepteras av den som är mer intresserad av ämnet vin än bara de rent kommersiella tricken.

Som nämns ovan finns det inget ont i sig att säga om den som tar tillfället i akt att tjäna en hacka, däremot är det omöjligt att som vinälskare stå bakom slikt strunt. Vad gäller konsumenten som mer än gärna dricker tillrättalagda viner finns inte heller något ont att säga, man kan bara önska att den personen med tiden hittar fram till de större upplevelser som mer komplexa viner ger framförallt i kombination med mat.Ruttna druvorDe enda vinkonsumenterna som borde skämmas är de som köper omoraliskt billiga viner, eftersom de köper vin till ett pris som kraftigt ökar risken för övergödning, onödig bevattning, omfattande växtskyddsprogram och annat som följer med det för det låga priset nödvändiga högintensiva jordbruket. Till de uppenbara konsekvenserna av lågt pris ska läggas risken för att växtskyddsmedel i de ekonomiskt hårt åtstramade jordbruken riskerar att hanteras på ett sätt som inte skyddar bonden/vingårdsarbetaren på ett optimalt vis samtidigt som det måste finnas en misstanke om att den som arbetar i vingården inte alltid pysslas om på bästa sätt när producenten arbetar med minimala marginaler.

Cruda Realidad.

13 reaktion på “Bluffzin & andra bluffviner

    • Varning: långt svar. Kontentan finns i de två sista styckena.

      Får ofta den frågan och det är svårt att ge ett rakt svar. Det finns vissa kooperativ, där medlemmarna/bönderna arbetar själva, som lyckas göra viner till låg produktionskostnad, därför att de oftast arbetar med ärvd mark (inga stora kapitalkostnader i botten) och alltid har jobbat med låga marginaler samtidigt som de kan ha samordningsfördelar avseende inköp av allt från traktorer till bekämpningsmedel. I sådana fall kan de kanske producera viner som i Sverige kostar runt 60 sek utan att gå bärsärk på naturen eller medmänniskor. Generellt är dock de flesta vinerna under 60 och rent av 70 sek att betrakta som direkt omoraliska. Är vinet ifråga ekologiskt åker siffran upp – hur mycket beror på året och vilka insatser som krävs för att få fram dugliga druvor, men under 80 sek gör du knappast ett ekologiskt vin med full hänsyn till druvan och slutprodukten. Det är inte svårt att odla ekologiskt om det är okej med halvdana druvor – kanske rent av sådana som syns på bild i inlägget – men vad är poängen med det?

      Notera att det ovan nämnda exemplet med kooperativet snarast är att betrakta som ett undantag. Den som arbetar med lågt uttag, har kapitalkostnader och anställda som ska behandlas korrekt avseende försäkringar och annat, kan näppeligen producera vin till så lågt pris. Här talar vi om viner på åtminstone 80 sek/flaska och 200sek/boxen. Vill du vara helt säker måste du upp på låt säga 150 sek/flaskan och då ska du kanske skippa boxen helt och hållet. (Självfallet finns det fullt korrekta viner för 80 sek också o s v, men om du vill vara 100 % säker måste du högre i pris).

      Ett sätt att veta lite mer är att kolla upp producenten och kanske också importören – importörer som är väl förtjusta i kändisviner och bluffzinfandlar kan det finnas anledning att se upp med. Det är lätt att googla och få fram information idag. Man kan också kontakta vinets importör direkt och i de fall vinet finns i SB:s ordinarie sortiment SB. Ställ de frågor du vill ha svar på och se vad som kommer åter. Får du inte tillfredsställande svar: köp ett annat vin.

      Krasst ekonomiskt får en producent i runda svängar högst 15 sek för en flaska som kostar 60 sek i butiken i Sverige. Det ska täcka glasflaskan (ändå dyrare om det är plastflaska), förslutningen, etiketten, kartongen vinet packas i, el, försäkringar, kapitalkostnader och så vidare – något som i bästa fall kan bli så billigt som 10 kr. Men sedan ska då själva vinet adderas till de kostnaderna: ett års arbete i vingården (beskärning, gödning, besprutning, ogräs…), skörden, vinifieringen, eventuell lagring och sedan själva tappningen…

      Det är inte ovanligt att kvalitetsvin odlas vid så låga uttag som 20 hl/hl (2000 potentiella liter per hektar), vanligtvis ligger uttaget under 50 hl/ha. Den som arbetar på det viset behöver sällan eller aldrig vattna, väldigt lite gödning, har glesa klasar och druvor med motståndskraftiga skal – detta oavsett om gården klassas eko eller inte – vilket kräver mindre växtskydd, har avsevärt mycket mindre problem med rötangrepp och druvorna blir bra och kan ge viner som säljs till högre priser och på så vis betalar för de kostnader producenten har.

      Den som producerar billigt vin måste ha ett högt uttag i syfte att få ut så mycket som möjligt per odlad hektar (vägen med högt pris är stängd), det gör att uttagen för sådana viner inte sällan ligger på 150 hl/ha eller mer. Det kräver på många platser bevattning (vattenslöseri är vanligt på gårdar som producerar de billigaste vinerna) och hård (över)gödning som ger täta klasar och druvor med tunna skal som kräver mer besprutning. Eftersom druvorna är i sämre skick och mindre smakrika arbetar producenten inte sällan med de lagliga trick som finns att tillgå, till exempel en jäst som hjälper aromerna på traven och kanske ex-chips för att boosta fram en ek-touch på vinet – sådant som aldrig torde förekomma i dyrare kvalitetsviner, om inte annat så därför att det inte har någon positiv inverkan på förstklassiga druvor.

      Gör du 50 hl/ha efter att druvskal och annat tagits bort, kan du producera i runda svängar 6500 flaskor från den markytan, gör du 150 hl/ha kan du producera runt 20 000 flaskor från samma yta och därmed också hålla ett betydligt lägre pris (1/3 av kvalitetsproducentens pris i exemplet här), har du dessutom pressat alla dina utgifter maximalt kan du sänka priset ändå mer och eventuellt ha råd att sälja det till Sverige där de sedan kostar 59 sek i butiken. Exemplet haltar lite därför att ju mer du gör, desto billigare blir produktionen, vilket vi ser här:

      Det kostar mellan tummen och pekfingret 25000 – 30000 sek att driva ett hektar vinodling i de flesta vinkänder, tar du ut 5000 flaskor har du en grundkostnad på cirka 50 sek/but, tar du ut 20000 flaskor är grundkostnaden drygt 10 sek/but. Vill producenten sälja sitt vin i Sverige för under 70 sek/but måste alla övriga kostnader pressas oerhört hårt och kanske måste hen rent av höja uttaget ändå mer för att klara att sälja sin flaska för 20 sek eller drygt 2€ och därmed landa in under 70 sek/but i Sverige.

  1. Tack Lars! Detta ska jag spara och ha åtkomligt i mobilen när diskussionen kommer upp (vilket den gör allt som oftast). Trevlig helg!

  2. Stort tack Lars för ditt insiktsfulla och djupa svar om vad det egentligen kostar att göra ett bra vin. / Södåkra Vingård

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *