Om beställningssortimentet & ett vintips

Under många år har den svenska vinmarknaden till del styrts av Systembolagets (SB) så kallade offertförfrågningar – ni vet de där via vilka SB sägs styra det svenska utbudet och locka fram hittepå-viner – och till del av viner påhittade av diverse importörer och intryckta i det fasta sortimentet via beställningssortimentet och dyra reklamkampanjer. Ofta är SB:s offerter till största delen redan skapade av någon importör innan SB gör sin egen variant. Detta beror på att importören går med sin idé till SB och om SB gillar uppslaget går det vidare med detta. Det som ligger i potten för importören är att denna varit med och skapat offerten och därför bör ligga bra till för att vinna upphandlingen (vilket det dock är mycket långt ifrån säkert att den gör). Fördelen för SB är att dess inköpare får det ena uppslaget efter det andra placerat i knät, och om vinet sedan är bra får SB all heder av detta medan ingen tänker på den som egentligen hittat vinet i fråga (fast omvänt får SB också skit för skräpviner som importörer trycker in via beställningssortimentet så på det hela taget jämnar det ut sig).

Kontrollerade varor?

Den här bilden vi har av att alla viner som säljs i Sverige är ”kontrollerade av Systembolaget” och därför bra i sitt slag ska vi ta med en nypa salt. Om inte annat så därför att SB faktiskt inte kontrollerar alla sina varor eller ens styr sitt sortiment annat än till viss del. På gott och ont gör det att utbudet är tämligen likt det vi skulle ha om marknaden vore fri. Till avarterna hör när det bildas kluster av skräpviner, till exempel halvtorra rödtjut från Italien i ett visst prissegment (något som för övrigt SB försöker komma till rätta med med hjälp av nya regler som nu ska sjösättas, återstår att se hur det kommer fungera).

De små & BS

Medan vinutbudet på en liten ort, där butiken kanske dessutom fokuserar på öl och sprit, brukar vara skralt, kan det vara desto bättre i en stor butik inriktad på vin, för att nu inte tala om beställningssortimentet (BS). Detta hav av både det bästa och det värsta. En väldig ocean att utforska för den intresserade och som placerar Systembolagets, eller egentligen de svenska vinimportörernas – för det är de som står för det här sortimentet; håller varorna i lager och tar alla risker – sortiment/utbud i topp, även internationellt sett (vill gärna här flika in, att likaväl som det finns ett antal importörer som fokuserar på hittepå och halvtorr vulgärdricka för massmarknaden, kryllar det av små, seriösa vinimportörer i Sverige, småföretagare som snarare drivs av passion och lust än pengar och girighet). Och då har vi äntligen kommit till saken, ett tips på ett vin som på måndag släpps i beställningssortimentet och som ingen HR ska lämna oprövat:

Les Sorts Selecció

Les Sorts Selecció 2016, nr 70217, 115 sek, är ett rödvin från högt belägna vingårdar i området Montsant, vid sidan om Priorat, i södra Katalonien, druvorna är garnacha och cariñena (ja, favvodruvor hos somliga av oss), smakrikt, välbalanserat, fin frukt och fransk ek som snyggt stramas upp av en välbehövlig syra boostad av växtläget. Tipsar om det här vinet av flera skäl. Har ett direkt intresse i det via importören och har varit närvarande på vineriet vid ett flertal tillfällen de senaste åren för att ge lite tips i syfte att anpassa vinet till både samtiden och vardagen (såtillvida att det ska fungera i många olika sammanhang och framförallt inte bli stereotypt så som många andra viner lätt blir i den här prisklassen). Visst egenintresse alltså. Men. Det är ett bra exempel på vad som kan dväljas i BS. Och ett avgörande men. Faktum kvarstår: Det här är förbannat gott. Och välgjort; rent och snyggt (och där faller all ära på producenten, inte den som är där och har en åsikt ibland).

Sorts. Lundi.

8 reaktion på “Om beställningssortimentet & ett vintips

  1. Intressant med nyheter och bra saker utanför gängse stråk och leder.
    Blir nog en beställning på ett par flaskor

  2. Jag provade detta och det var hur gott som helst :)
    Har en fråga om något helt annat:
    Vad händer med lagrade viner?
    Jag har en vinkällare som jag betraktar som tämligen bra ur lagringssynpunkt (källare innanför halvmetertjock granitmur). Var i helgen ute efter något i den elegantare stilen, typ alternativ till Bourgogne, och bestämde mig för att öppna en Barolo 2007 (Pecchenino) som legat till sig.
    Blev ganska besviken då jag tyckte den var knuten – bara uttorkande strävhet. Passerad topp med hästlängder i min värld. Ingen balanserande syra. Jag som älskar mogna runda integrerade smaker som man aldrig får i unga viner.
    Jag litar inte riktigt på mina egna smaklökar men tycker att allt som oftast så öppnar jag gamla viner som tappat sin ”kropp”. Kvar finns något tunnt och genomskinligt.
    Har du några upplysande kommentarer till hur vin kan utvecklas med lagring ?

    • Kul du tyckte om Les Sorts – tycker själv det är ett utmärkt vin i klassen.

      Lagring är ett synnerligen komplicerat kapitel. Till detta bidrar att så många producenter, mellanhänder och säljare sedan alltid tid kommit undan med ”oj, om några år, vad bra det kommer vara” och ”ja, det är lite knutet och saknar frukt idag men det kommer med lagringen”. Nej, det gör det inte. Tvärtom. Är inte vinet okej från början och har det inte rätt förutsättningar kommer vinet vara ändå tråkigare och än i större avsaknad av frukt ”om några år”. ”Skit in, skit ut” fungerar också när vi talar lagring av vin. Det hjälper inte heller med en massa syra, vilket en del påstår är det enda som behövs, men finns det inget att bygga på med runt syran blir det inte bättre – däremot håller vinet kanske i sin halvt eländiga stil en evighet på grund av syran.

      Jag brukar skilja på lagrings- och utvecklingspotenital. Många viner håller för lagring, men det när inte säkert att de utvecklas, eller att de, om de utvecklas, bara blir sämre. Att ge några direkta råd för vad du ska känna i vinet är svårt, vi behöver ha ett antal viner framför oss och diskutera dem vin för vin. Rent generellt skulle jag vilja säga att allt det som allmänt sägs om vad som behövs, syra till exempel, stämmer för lagringsdugligheten, men för att du också ska få se en spännande utveckling måste flera beståndsdelar finnas där; en viss koncentration, ett visst mått av frukt, socker i söta viner, ett visst mått av (rätt) tanniner med mera.

      Du kan definitivt lägga undan ett par flaskor Les Sorts 2016 och låta dem ligga ett par år och sedan jämföra med de kommande årgångarna, låt säga 16, 17 och 18 om tre-fyra år. Alla kommer hålla måttet och vara olika. Kan du tänka dig gå upp lite i pris släpps ett mycket bra lagringsvin i tillfälliga sortimentet idag: Muga Seleccion Especial 2014, nr 95268, 279 sek.

      Sist men inte minst har du rätt i ditt antagande att vin under lagring snarare tappar kropp än bygger på sig. Riktigt gamla viner, > 50 år är så gott som alltid ”tunna”. Det som sker under lagringen är en kemisk utveckling där aromer/smaker ändras på gott och ont, tanninerna polymeriseras och blir mindre påtagliga, färg och syra fälls ut med mera . Har vinet förberetts för lagring brukar där finnas en växel till att ta ut och en ”vinst” när alla komponenterna under tidens varsamma överinseende kommer ihop till en harmonisk enhet. Men det gäller som sagt att hitta vinerna som lämpar sig för lagring… (Som vinmakare gillar jag själv unga, ”disharmoniska” viner där potentialen är påtaglig, men har mindre lätt för att uppskatta samma viner som fullvuxna och detta även om det fullvuxna vinet är till allmän belåtenheten – en av få baksidor med mitt yrke…)

      • Tack för ditt informativa svar.
        Kanonbra!
        Jag förstår att det ändå bara är att skrapa på ytan av en hel vetenskap. Det skulle vara kul om vi någon gång kunde ha de där vinerna framför oss…
        Och ditt tips om Muga Seleccion Especial gläder mig särskilt. Jag och några av mina bästa vänner besökte Muga i vår ungdom efter att vi rasat av oss på San Fermin i Pamplona :) Typ 1986.
        Det var en speciell upplevelse att se den hantverksmässiga tillverkningen. En balja full med äggskal. Farmor som klistrar etiketter – en och en – på Cava-flaskorna.
        Min kompis Jan som var med här namngav senare vårt vinprovargäng till det i mitt tycke passande namnet ”Hinc Robur et Securitas” – eller ”Hincarna” vardagligt tal :)
        Tack för trevlig läsning !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *