Skörden 2024: komplicerat

Egentligen hade jag hellre använt ”kul”, snarare än ”komplicerat”, som sammanfattning av växtsäsongen och skörden 2024. Men det vore fel mot alla som drabbats av den här knepiga årgångens frost, hagel, återkommande slagregn, mjöldagg och röta. Med det sagt, låt oss ta det från början:

När jag inledde min vinbondebana 1988 begrep jag ingenting. 1989 förstod jag lite grann och började kunna abc och se ut som om jag kunde. Tredje försöket, 1990, när jag skulle ta över som vinmakare på egen hand på Domaine Rabiega, gick det fantastiskt bra och jag var övertygad om jag sett allt och kunde allt. I denna närmast hallucinogena villfarelse och detta patetiska lyckorus levde jag gott ända till… 1991. Ett år med all upptänklig skit och lite till. Frost, hagel, regn, mjöldagg, röta. En välbehövlig näsknäpp och ett brutalt uppvaknande: så här besvärliga kunde växtsäsonger och skördar också vara.

Lite grann så är det även med 2024, särskilt för den som inte upplevt det gamla normala: ett uppvaknande och en näsknäpp; så här kan det också vara. Den som var med redan på 1990-talet kunde nog i många fall redan i sena juli i år se att året barkade hän mot röta och ”senare” mognad, och den kunde därmed förbereda sig psykiskt på vad som väntade och försöka förklara för yngre kollegor, att i år blir det nog inte som ifjol eller förfjol eller förfjols ifjol… Kort sagt blir det inte som vi de senaste 20 åren mer eller mindre vant oss vid att det ska vara. (Därmed inte sagt att det inte förekommit elände och utmaningar på många håll, även härnere i södra Provence, de senaste 20 åren: allt är, som bekant, relativt.)

Nog av. På Domaine Rabiega, där jag är tillbaka som konsultande vinmakare sedan 2020, förlorade vi vitvinet redan i samband med vårens frostknäpp, och nu under skörden har det varit en lika ständig som härlig kamp mot klockan och rötan: väl medvetna om risken med att låta frukten hänga när regnet aldrig ger upp och mognaden dröjer, har vi inte haft så mycket annat att välja på än att spela ett högt spel och hoppas på att uppnå den där perfekta mognaden innan frukten blir angripen och måste kasseras.

Så här gick det med det: Vi har skördat i flera omgångar och plockat druvorna fält för fält och ibland med så mycket som tre veckors mellanrum, vi har ibland fått börja plocka trots att det varit klokast att vänta en eller två dagar (det gjorde vi rätt i, för dagen efter började det spöregna) och vi har i något fall varit på lite försent, med påföljd att så mycket som 50% fått kasseras (gäller ett fält).

Kontentan är, trots att allt inte låter så positivt ovan, att vi sitter på ett riktigt bra rödvin 2024 och frågan är om inte rosévinet kan bli det bästa sedan… det besvärliga 1990-talet. Och, det har varit otroligt entusiasmerande med den här skördens alla utmaningar; en skörd som varit allt annat än en transportsträcka.

Allt är emellertid ännu inte i hamn. Just nu jäser rosévinet och ett par tankar rött likaså, och när allt det är avklarat ska det röda genomgå malolaktisk jäsning, innan vinet läggs på ekfat och betongägg. Med andra ord fortsatt mycket som kan skita sig. Kul.

Musik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *