Som den medelålders, vite man jag är ska jag nu tala om hur det fungerar med mansplaining. Egentligen. Det är förvisso riktigt att den splainande så gott som alltid är en man, och inte sällan medelålders – samtidigt kan man säga att ju äldre desto mer splainande ity ingen har fått stopp på eländet i tid, och då blir det som en rullande snöboll: splainandet blir alltmer utbrett både i tid och rum allteftersom tiden går. Men, frågar sig då vän av ordning, är detta bara riktat mot/till kvinnor. Nej, det är det inte. En splainande man splainar för alla, precis som ja ni vet vem gör just nu utan att veta vilket kön läsaren kan tänkas tillhöra. Kort sagt: vi som splainar splainar. Det är det det handlar om. Inte vem som tvingas lyssna. Bara någon lyssnar. Eller läser. Som du nu gjort. Tack.