Det är lätt att sympatisera med den som i en kö till flygplatsens säkerhetskontroll , låt säga i Düsseldorf, beklagar sig över sakernas tillstånd. När personen i fråga undslipper sig ett ”Vad är det för fel på det här landet?!” i sin iver att lipa, går denne någon emellertid över en gräns, en dumhetens gräns, varför hen måste straffas ity det enda förbud regeringen per omgående behöver fatta beslut om, utöver förbudet mot långsamma säkerhetskontroller på flygplatser, är det mot dumgnäll i flygplatsköer, för vad menar hen? Att statsministerns huvud ska rulla, eller inrikesministerns eller någon annan ministers? Därför att kön till säkerhetskontrollen på flygplatsen är inkompetent? Kort sagt är det sådana där gnällspikar utan vare sig sans eller förnuft som förpestar hat-ranter i sociala medier och på annat vis skämmer ut sig.
Emedan själva dumgnället i sig ska bestraffas lagom hårt, till exempel med ett halvårs latrintömmande på valfri, misskött campingplats, ska det kriminella lipelementet, om det då det själv kommer fram till bandet och ska lägga upp sina tillhörigheter där visar sig vara totalt oförberedd varför hen står där som den köbyggare den är och fumlar med livrem, klocka, dator, med mera, och därmed själv stoppar upp den nyss i vart fall långsamt ringlande kön, ska detta, det kriminella elementet, efter avtjänat straff i latringropen, dömas till ett två-årigt kontrakt som kontrollant i kön till B-piren terminal 5 Arlanda.
Dale Hawkins.
Kommer inte detta straff att sticka i ögonen på Amnesty International? jag menar, två år på B-piren…
Ingen kommer omärkt genom den ekluten! Så sant jag heter Herman!
Bäste Herman,
då förbud i allmänhet och påföljder i synnerhet diskuteras och utarbetas är det tillrådligt att hålla distansen till såväl Amnesty International som andra associationer som kan tänkas ta det kriminella elementets sida, kanske rent av förminska vidden av det brott som begåtts, som i det här fallet, då en person ertappats med att säga dumheter som ”vad är det för fel på det här landet?” i flygplatssäkerhetskontrollkön; att detta är ett allvarligt brott råder det inga tvivel om och det är viktigt att straffet anpassas därefter varför det också är viktigt att den som kan få ont i ögonen av en tvåårig straffkommendering till pir B T5 Arlanda hålls på armlängds avstånd till dess lagen godkänts och trätt i kraft.
I övrigt noterar vi att det är högst sannolikt att ingen kommer omärkt genom den eklut straffet innebär – det är själva meningen med påföljden, och förhoppningen är att även om samhället kommer få gå in med kostsamma behandlingar av de posttrauman med mera som lär vara legio bland de till b-piren dömda så kommer det då förhoppningsvis rehabiliterade före detta kriminella elementet aldrig mer säga saker som ”vad är det för fel på det här landet?” i flygplatssäkerhetskontrollkön varmed rättssamhället vunnit ytterligare en seger.