Mäklaren visade sig vara en äldre herre. ”Han måste ha lurat många i sitt liv,” tänkte jag när jag såg honom. ”Vi ska gå ut med ett lågt pris,” sa han, ”tricket är att få någon på kroken, att få någon att verkligen vilja ha något, sedan ser vi till att få det pekuniära dit vi vill. Budgivning och så.” Han sa så, ”det pekuniära.” ”Är du möjligen med i Facebook-gruppen ’Utrotningshotade ord och uttryck’?” frågade jag. ”Inte alls,” skrattade han, ”jag är inte gammal nog för att ha koll på sådant”. ”Men du sa ju ’det pekuniära’! Det är gammalmansprat!” ”Jajo, men jag är mäklare, jag talar med bönder på bönders vis och jag använder gammalmansprat när jag pratar med äldre människor.”
Rätt skicklig mäklare i mitt tycke, men jag hade nog föredragit att han putsat vokabuläret lite:
”när jag pratar med bildade människor” hade jag tyckt varit ännu bättre som avslutning…
Men nu handlar detta kanske om en av Torstenssons skrönor. Skicklig författare tänker jag… 😊
🙏👍🥂
Nu har jag ett nytt ord i mitt vokabulär.
Jag kommer nog alltid använda ”pekuniär” i stället för ”monetär” i fortsättningen.
Får ju upprätthålla en viss gammelmans-image. Men det tycker nog inte ungdomarna att det behövs.
Skall pröva speldosetricket snarast. Har ett par stycken i nostalgihyllan. Lät småkul 🙂
Haha – lycka till!