Precis som i alla andra länder har det alltid funnit saker som kan göras bättre i Sverige. Det som dock i sammanhanget är utmärkande för Sverige, och andra framgångsrika länder, är den historiska samarbetsviljan och det gemensamma målet att göra bättre. När anomalier har upptäckts har de fixats utan att någon gått i taket och utan att samhället behövt stängas av. Normalläget i Sverige har varit och är att en stor majoritet vill göra bättre i ett öppet och demokratiskt samhälle. Gnällspikar, domedagsprofeter och femtekolonnare har förstås alltid funnits. Då som nu. De här som i stället för att fortsätta det gemensamma samhällsbygget faller in i ofta av illasinnade krafter orkestrerade kampanjer som vill få oss att säga och skriva saker som att Sverige är en bananrepublik och för den bananrepubliken är det kört. Undergången är här, Halleluja! Det här är människor som kanske haft klara tankar en gång i tiden och som undan för undan, kanske utan att märka det själva, förfallit till patetiska gnällspikar ovärdiga ett öppet och demokratiskt samhälle, alltså den typen av samhälle de tror sig värna när de i själva verket i sitter i knät på mörkermän som Putin och Khamenei.