Enligt min barndomskamrat tillika medlemmen i det instrumentlösa bandet Gapstars, tillika den rockabilly med mera – sakkunnige Christer Teike, var killarna i Johnny Burnett trio
först med distad gitarr. Det gick till så att de tappade en stärkare i golvet så ett rör flyttade sig ur sitt läge och det resulterade i det orena ljudet, som de senare lärde sig att förstå och till viss del anamma. Kunde låta så här. Och så här kunde samma låt låta ungefär fem decennier senare. Intressant, ska alla ni veta som inte tycker att det här var ett dugg intressant. Så här spelar man för övrigt rockabilly. Och så här kan man lira rockabilly när man lärt sig grunderna.
Och, avslutningsvis, hade David Bowie Johnny Burnett i tankarna när han arrangerade den här versionen av sin egen och Iggy Pops China Girl? PS Apropå den opålitlige optikern ska jag idag gå tillbaka och nysa på honom och tacka för senast. Och allra sist: stort grattis till alla duktiga, svenska dokumentärfilmare i allmänhet och i synnerhet till Malik Bendjelloul för Oscar för bästa dokumentär! Självklart drar vi till med lite Sixto Rodriguez på det.