Felix, i sina vanliga, välanvända vittofflor, tittade sin ovana trogen in i dag igen. Han ställde sig att titta på mig tills jag, trots att det innebar tillbaka till Gå, släppte mina beräkningar och planer för skörden 2011 (1600 Ha måste planeras i tid). När jag, smått förtvivlad, tittade upp på honom från mitt skrivbord tog han till orda. Dagens budskap handlade om alkoholmissbruk. ”Förr,” sa han, ”var Krim en enda stor vingård. Lastbilar, båtar och tåg gick i skytteltrafik mellan Krim och Sachalin och Leningrad. Vi skickade iväg hundratusentals liter vin varje dag,” här skrattade han till så där som folk gör när de minns något crazy, men så drog en mörk skugga in över hans fårade ansikte där den både grova och stora näsan ståtligt tronar som ett Akropolis – imponerande tycker vi nog alla även om jag inte vågat fråga vad de andra tycker – den mörka skuggan fortsatte till hans redan mörka ögon och när dessa var kolsvarta fortsatte han, ”men så kom, ha!, Gorbatjov…”, han gjorde en konstpaus och väntade tills även jag såg så svart ut i ögonen som jag förmådde, då fortsatte han, ”just det, Gorbatjov, godtemplaren!, som menade att han kunde bestämma vad folk skulle dricka!”, här tyckte jag bestämt att rösten stockade sig lite på Felix och det tog en stund innan han fortsatte med en uppgiven suck, ”det var då det, nu dricker folk på tok för lite, ur led är tiden.”

Dela “Felix förbannar förgrymmat godtemplaren Gorbatjov” på Twitter