Benito Mussolini, han med kändisvinet, fick en idé. Han skulle bygga en ny stadsdel i Rom och den skulle stå färdig till den världsutställning samme Mussolini tänkte fira 20 års-jubileumet av det fascistiska maktövertagande i Italien med. Nu kom ett krig emellan och sedan fick italienarna nog av Mussolini och hans idéer så någon världsutställningen blev
det aldrig. Men. Stadsdelen, kallad E.U.R. (Esposizione Universale Roma), den kom att färdigställas. Idag är den en fascinerande mix av storvulen arkitektur av det slag som diktatorer tycks älska, oavsett om dessa heter Mussolini, Stalin eller något annat för alltid i historien nedsmutsat namn, och parker och mer nedtonade arkitektoniska påhitt. Med andra ord många breda avenyer, pelare en masse, bokstavligen talat storslagna fönster och mycket utrymme. Mitt i detta E.U.R. kan såväl den som plötsligt känner tarmen suga som den som explicit tagit sig till E.U.R. för att sightseea med fördel äta på Geco, som finns delvis inrymd i en lokal med, milt uttryckt, högt i tak, delvis kastats ut på den, öh, breda, trottoaren utanför. Varken storslaget eller – vulet, men en schyst krog. Med detta sagt går vi tillsammans på opera i Rom och studerar Verdi.