När Solveig Sommarström som rena flickebarnet slog omvärlden med häpnad och blev rekordung chef för AB Vin-& Spritcentralens laboratorium i Stockholm anade hon föga att hon skulle sluta som glöggfabrikör i Malmköping, men där sitter hon nu och kallar sig Tomtemor och gör en elegant, prima glögg påpassligt kallad Tomtemors Glögg. I år, kvart över tolv på konsumentlyhördhetens klocka, tycks en trend bland glöggfolket vara att anpassa sig efter konsumentens smak, vilken genom decennier formats av nämnda AB Vin-& Spritcentralen (senare AB Vin & Sprit) och den glögg som så småningom kom att kallas Blossa, då när monopolet föll och det stod klart att ”glögg” var rakt igenom generiskt varför ett varumärke snarast tarvades, vilket blev Blossas upprinnelse. Ett bra namn på svenska folkets referensglögg. När nu konkurrenterna lägger ner sina försök att vara hippa och tro att folket går på skumma koncept som glögg med än den ena än den andra smaken och om inte apar efter referensen så i vart fall tar det lilla lugna med de krystade smakerna, är det intressant att se hur de enskilda utmanarna lyckas och inte minst då hur Solveig, som av självklara skäl kan Blossa bättre än de flesta, lyckas. Klart hon gör det bra. Efter fjolårets eleganta och uppstramade premiärvariant har hon i år putsat ytterligare på sitt koncept och bytt ut basvinet och en del kryddor. Resultatet är en högklassig glögg som uppvisar mer av vin och russin än både referensen Blossa och de övriga glöggar vinifierat provat. Solveig vet att Blossa måste göras i stora volymer och att traditionen bjuder att basvinet inte är av premier cru-kvalitet. Således har hon valt att satsa lite mer på basen. Att sedan ge glöggen en liten touch av russin håller kvar drycken i vinvärlden när den övriga kryddningen drar iväg helhen mot det det ska vara: glögg. Summasummarum har vi en glögg som är elegantare än det mesta, förmodligen allt, i genren. Kall strålar det klassisk julglögg ur dess glas, doften är stor och bjuder på russin, kardemumma, nejlika, vin och pomerans, smaken är som i annan glögg väl söt då drycken avsmakas kall utan tilltugg, men tack vare en frisk syra klarar den att gå upprätt även då kylan biter i dess kapsyl och vinden sliter i etiketten. Men det är förstås varm den här drycken ska avnjutas. Då sitter sötman perfekt och alkoholen som redan i den kalla provningen är väl integrerad blir här den ryggrad som håller upp bygget. Mycket snyggt. Hatten av för min kompis Solveig som helt klart tagit steget in i tomtarnas värld och gjort det med den äran. Dessvärre finns hennes glögg bara att köpa i tio butiker runtomkring Malmköping, men den kan beställas till övriga landets alla Systembolag och utlämningsställen, låt vara att man då måste köpa sex flarrer men de går väl snart åt i dessa stundande jultider? PS OBS! Glöm det där med sex flarrer, enligt uppgift från Tomtemor går det bra att beställa styckvis buteljer även i övriga landet, utan extra kostnad! Tomtemors Starkvinsglögg, art nr 30073, 93 kr.

Dela “Tomtemors Glögg: med vinet i fokus” på Twitter