Äta i Irland

Lika självklart som det är att äta angus beef i Irland är det att inmundiga omåttliga mängder av de lokala ostronen. Såvitt jag har kunnat utröna ska man vara försiktig med molluskerna från Dingle Bay, i alla fall en stor del av året. Inte för att de är dåliga i sig utan därför att bukten och golfströmmen samverkar på ett vis som i mitt tycke gör ostronen för feta. Detta förhållande gäller inte blötdjuren från Galway Bay. Vid en ytterst vetenskaplig molluskprovning i Galway kom jag fram till att såväl de ursprungliga irländska ostronen som de inplanterade Gigis-ostronen är utmärkta och att, dessvärre får man väl säga, de inplanterade är allra bäst. Vill man både prova ostron och äta förstklassig angus i Galway kan man med fördel göra det på Kirwan´s Lane Restaurant eller The Seafood Bar @ Kirwan´s – de båda sitter ihop och ligger undanskymt på Kirwan´s Lane i gamla stan, inte helt lätt att hitta men den som söker den finner. Ett annat bra ostronställe är mot all förmodan Temple Bar i Dublin, mer om det i kommande inlägg.

Grynkorvsakademiens årsmöte

Det drar ihop sig till årsmöte för Grynkorvsakademien, söndagen 27 mars, kl 13.00 på Stadshotellet i Skara närmare bestämt. För egen del kommer jag att sitta på ett plan till Paris för vidare leverans till Épernay när festligheterna drar igång med ”kôrvaskôj” och annat som vi västgötar förstår oss på. Ni som kan, ska förstås inte missa detta gyllene tillfälle att äta korv och träffa likasinnade. Vintips till grynkorv.

East – väster om svampen

Gjorde i förra veckan återbesök på East i Stockholm och kunde konstatera att senast jag var där stod där ett utmärkt flipper – ”Avalanche” – i baren och servicen och sushin var utmärkt så även om jag saknar mitt flipperspel tycker jag att East fortsatt är en bra krog, som säkert Stockholmarna redan har koll på och som ni som i likhet med mig själv är lantisar och turister ska veta är en krog ni gärna kan gå på nästa gång ni är i storstan och känner er bortkomna och går runt med hungrande magar utan att riktigt veta vart ni ska ta vägen..

Tevemat, Mästerkocken, Helge Skoog & Påstortellini

För oss som gärna äter men är oroade av att tillreda mat är det synnerligen tröttsamt med alla dessa kockar och andra som fördystrar teverutorna vid de mest olämpliga tillfällen med sina grytor och förnumstigheter om än det ena och än det andra totalt ointressanta från matlagandets och hem- och konsumentkunskapens världar. I konsekvensens namn bör väl även bilbyggare, sportskotillverkare, pressmaskinsfabrikörer och andra också får sitta där i morgonteven och förevisa hur de bygger bilar, skor, pressar och annat, för det är helt säkert så att minst lika många är intresserade av bilar och skor som av mat och avseende pressarna ska man aldrig säga aldrig. Dock: tack vare Helge Skoog finns det ett fantastiskt bra matprogram: ”Halv åtta hos mig”. Detta är ett tilltalande och begripligt och endast ibland förnumstigt matprogram där det enda jag saknar är en sådan som jag, alltså en som kastar fisken för den inte har en aning om vad den ska göra med vattendjuret och som bränner köttet och som inte vet hur man gör en sås – annat än, möjligen, om den befinner sig i en påse och ska tillsättas 2 dl vatten och är självblandande – och som fylld av denna insikt om sina tillkortakommanden i köksregionen helt enkelt bjuder på påstortellini, möjligen med en skvätt grädde som ackompanjemang, och till dessert en pinnglass och som är nöjd med det – kort sagt en person som hellre är med i ”Bonde söker fru”, fast han är gift, än Mästerkocken.

Vinifierat avslöjar: De franska handbollsspelarnas hemliga diet!

Vad är det som gör camemberterna så oövervinneliga i handboll (OS-, VM- och EM-mästare för er som har nollkoll på viktiga skeenden i samtiden)? För att svara på den heta frågan måste vi gå tillbaka till Gunde Svans glansdagar. Denne visade för världen vikten av rätt diet. Idag vet vi att om inte atleten äter rätt, står den sig slätt. Ergo är tiotusenkronorsfrågan i dessa dagar då den frankiske handbollsspelaren förefaller oövervinnelig: Vad äter camemberterna annat än camembert? För att ta reda på detta bodde jag för några nätter sedan på samma hotell som ett franskt elitlag i handboll och det visade sig att den stora hemligheten är frukosten som består av… pannkakor, pain au chocolat och kokt skinka och till det en stor kopp varm choklad. Staffan Olsson & Co, ingen orsak och nej, behövs inga pengar för tipset, se bara till att ta guld nästa gång (och lägg gärna ett gott ord hos Nike åt mig).

China i Paris

Le China är ett utmärkt val för den som är i Paris och vill sjunka ner i den koloniala inredningens fåtöljer, svepa en cocktail och äta utmärkt asiatiskt kök, kanske ackompanjerat av lite rosé från Sancerre. Faller andan på och man inte sitter och sölar för länge vid bordet bjuds – som grädde på moset alldenstund det verkligen bjuds – det på kabaré i källaren.

Inlagd sallad i Lindau

Bayrische Hof i Lindau är på alla sätt och vis ett utmärkt hotell. Restaurangen är på gott och ont en tidsmaskin som tar gästen med tillbaka till tidigt svenskt 1980-tal. Caramboler är bara förnamnet. Mest fascinerande är dock salladsdressingen som av någon oklar anledning smakar inlagd sill. Inte ett måste för gourmeten, men väl för smaknörden.