Kategoriarkiv: Logi

Xiao Yuan Hotel, Beijing

Publicerat av
Svara

Se där, nu fick Peking heta Beijing i rubriken. Syftet är enkom att locka ouppmärksamma, icke-svenskspråkiga surfare till vinifierat.se. Viktigare är resten av rubriken: Xiao Yuan Hotel, eller Den lilla innergårdens hotell, som vi som tror oss ha lärt oss kinesiska på en dag säger. Detta lilla, fina hotell ligger i en hutong, alltså en typisk, trång, kinesisk gränd, för er som inte

Repan, Xiao Yuan

kan någon kinesiska. Samtidigt som man befinner sig, väl placerad, i de innersta delarna av Peking, upplever man den traditionella vardagen i Mittens rikes centralpunkt. Ett enkelt och personligt hotell, som är prydligt och välstädat och har en superb service. Billig frukost som är bra, även om man eventuellt får stå ut med en mix av kinesiska, ryska och engelska töntpop-rytmer av värsta sorten – alltså överoptimistiskt muntra och enfaldiga – och en mer än tillräckligt tilltagen volym. Bäst av allt: det finns en takterrass där man kan puffa cigarr och på tal om det: cigarrer är onödigt dyra i Kina så ta med rökverken från, till exempel., Sverige, där de numer riktigt behagligt prissatta på Arlanda.

Viktig information till Margon-resenären

Publicerat av
2

Finner ni er själva ståendes i Margon en sen kväll, har ni förmodligen kört vilse och när ni tittar upp på slottet, som ser rent spöklikt ut där det reser

Spöklik siluett?

sin skrämmande siluett mot den undflyende dagern, känner ni er ganska små, men en sådan tur då, att just ni är vinifierat.se-hängruntare och har koll på att man i Margon kan ta in på Auberge du Château på 1, Chemin des Serres, ja, ni har rent av telefonnumret till hands, +33 (0)4 67 24 85 65, och ni vet att varken härbärget, slottet eller byn är mer hemsökt än andra långsökta saker här i världen och ni kommer att sova okej i en ganska enkel boning och nästa morgon kommer ni att få en ätbar frukost innan ni tar en titt på omgivningarna och kanske provar lite vin på närliggande Domaine de Brescou och sedan kör ni till Roujan, en sladd över vinfälten bort, och äter lunch på Lou Bartelet på 74, Avenue de Pézenas, avenyn som leder till

Turnerade i södern

Molières lilla stad Pézenas – nåja, han var här lite då och då när han irrade runt i södern och uppträdde, med framgång, under blanda annat ”Les fêtes des Etats du Languedoc” mellan 1645 och 1658 – och plötsligt inser ni hur fånigt det var att ni var pipiga där tidigare i meningen och ni är dessutom glada över att kunna komma hem och berätta att ni, minsann, varit i den store Molières sydfranska, andra hemstad – handen på hjärtat: hur många har det? – och, ni vet nu att Roujan är känt för legenden om igelkotten och som ni ändå kommer att få veta hur legenden lyder, när ni är i Roujan, behöver den inte återges här, varför vi, äntligen!, kan sätta punkt för det här fåniga inlägget, eller ja, fånigt under förutsättning att ni inte står där och piper en kväll i Margon.

Bo i Santiago: The Aubrey

Publicerat av
Svara

Längs kulturgatan Constitución i den lika folkliga och baktalade som slitna och coola stadsdelen Bellavista trängs folklivet, barerna och restaurangerna och en bit upp på gatan ligger läckra boutiquehotellet The Aubrey med sin fantastiska byggnad, smarta lösningar, galna frukostvärdinna, fina pool och trevliga bar och intressanta påhitt för att bygga ihop historien med nuet. Jag finner Fröken Johansson på The Aubrey.

Posada Salentein: sjuka sockerbullar & väldiga vyer

Publicerat av
Svara

Tänk er en förrätt som består av ett tunt smördegsskal fyllt med en brutalt nedtryckt bit torkad skinka och som om det inte räckte med det så har någon kommit på den underfundiga idén att sockra hela anrättningen så pass att den påminner om en misshandlad sockerbulle. Fortsätt nu att tänka er att nästa steg i måltiden är en kyckling som är så torr att den sannolikt inte behövde vingar för att flyga när den var i livet, tvärtom är det inte alls otänkbart att den stackars kycklinguppfödande, andinske bonden tvingades förankra kycklingen i marken för att inte första bästa vindpust skulle ta den med sig, bort över Anderna och till den chilenska västern där den skulle upplösas och bli till kycklingsand i Atacama-öknen. Lägg till detta det faktum att restaurangens gäster uppmanas och förväntas att i bästa fånglägeranda äta samtidigt innebärande att ingen påbörjar den torra kycklingen förrän alla ätit upp sockerbullevarianten kallad empanada. Nej, köket och restaurangen på Posada Salentein i Tunuyan, Mendoza, eller ”Tupungato” som nog fungerar bättre som lägesangivelse för svenskar, är ingen höjdare. Och det är synd, därför att stället i sig är underbart vackert och läckert, där det ligger och ruvar vid de väldiga Andernas fötter, ljuvligt inbäddat i oöverskådliga vinfält, där stockarna tuktats i pergola, guyot och andra lösningar, ofta kompletterade med nät som skydd mot oönskade hagelstormar från de andinska höjderna och i förekommande fall mot druvätande fåglar. Således: bo gärna på Posada Salentein när ni är i faggorna, men ta med egen picknick.

Bo, äta & inte äta i Sienatrakten

Publicerat av
Svara

Ät inte på enstjärniga Albergaccio di Castellina i Castellina in Chianti. Onödigt dyrt, halvtaskig vinlista, halvtråkig mat, felstyckat kött, halvtaskig service, avsmakning av nyöppnade flaskor förekommer inte. Vill man bo i Castellina in Chianti finns charmiga och personliga Colle Etrusco Salivolpi i byns utkanter (åt Florenshållet) – bara den gulliga damen som håller i frukostdetaljen är värd resan. Äter gör man med fördel, såväl lunch som middag, på i alla avseenden utmärkta Osteria Le Logge i Siena. Bortsett från en enklare variant av herr- och damrum har man allt det som den tidigare nämnda krogen borde ha.

Inlagd sallad i Lindau

Publicerat av
Svara

Bayrische Hof i Lindau är på alla sätt och vis ett utmärkt hotell. Restaurangen är på gott och ont en tidsmaskin som tar gästen med tillbaka till tidigt svenskt 1980-tal. Caramboler är bara förnamnet. Mest fascinerande är dock salladsdressingen som av någon oklar anledning smakar inlagd sill. Inte ett måste för gourmeten, men väl för smaknörden.

Paradise Hotel

Publicerat av
2

Om jag skulle presentera Hotel Talisman (HT) i Koktebel positivt skulle jag skriva så här: HT har inget gym eller spa, men väl masserande madrasser, som inte direkt diskret gör sig påminda både här och där i form av stålfjädrar och andra utstickande föremål, som finns där tack vare att man inte lagt någon stoppning i madrassen, allt för att göra vistelsen så behaglig som möjligt för gästen. Och vem behöver för övrigt ett gym när det saknas hiss? Värmeelement finns. En detalj är att de för det mesta inte är igång. Detta med tanke på miljön. Kort sagt är HT det perfekta hotellet för den miljömedvetne gästen. Här slösas sannerligen inte med naturens resurser och det är ungefär lika stor chans att det inte kommer något ur vattenkranen som att det gör det, vilket, när man tänker närmare efter, inte bara är ansvarstagande sparsamhet utan också ett spänningsmoment för gästen och dennes närmaste omgivning. Har du lyckan att hamna intill en granne som röker kan du lugnt räkna med att få dig en gratis omgång passiv rökning – utan att ens behöva be om det! För att förenkla för gästen och för att hålla rätt fokus – kundernas trivsel – finns varken frukost eller andra gastronomiska påhitt och för att göra det mer cozy för den ensamme resenären är väggarna tunna och dörrarna inte riktigt inpassade i dörrkarmarna – detta ger en varm och behaglig känsla av samhörighet. Kort sagt har gästerna på HT inga hemligheter för varandra. Faktum är att man även kan känna lukten av tidigare gäster i såväl heltäckningsmattan på golvet som de traditionella täckena, vilket bidrar till den där känslan av helhet och fullkomlighet och att vara del av ett större sammanhang, som hotellets gäster sätter så stort värde på.

Eyjafjallajökull & en våldsam seglats längs Autobahn

Publicerat av
Svara

För att göra en lång historia kort bar det sig inte bättre än att jag fick sätta mig en 25 år gammal bil som gått 25 000 mil och styra kosan mot hemmet i Frankrike. Ingen visste när Eyjafjallajökull tänkte sluta spruta aska och skulle man tro den gode Reynir Bödvarson var det inte osannolikt att den skulle kunna hålla på i upp till två år.

Det som var lika fascinerande som skrämmande med min retur var att segla fram i höger körfält på Autobahn. I hastigheter över 120 km/h krängde bilen våldsamt, särskilt vid svängar och inbromsningar – detta avhjälpte jag förvisso delvis i höjd med Frankfurt genom att kolla trycket i däcken – och varje gång jag försökte mig på en omkörning kom en sådan där som jag normalt sett är körande i vänster körfält, tokfort, och vips! var han (alltid en han) uppe i min bakruta och min fulbil och jag krängde av fasa och skam.

Så här patetisk har jag inte varit som chaufför i Tyskland sedan jag för 100 år sedan tappert styrde min VW Kleinbus från norr till söder och från söder till norr utan att toppa över 105 km/h annat än i kraftiga nedförsbackar då jag understundom fick upp min protesterande Kleinbus i både 107 och 108 km/h.

Hittade dock ett riktigt trevligt ställe utanför Slagelse på Själland: Vilcon Golfhotell, där man bor bra till ett resonabelt pris. Allra bäst är dock den närliggande golfrestaurangen – det är väl känt att golfare är både prismedvetna och kräsna, varför golfrestauranger ofta byter arrendatorer och inte sällan är prisvärda – där man kan äta både hemgjord sill och pariserböf samt dricka Lux och Aalborg Krone.

Alcalá de Henares

Publicerat av
Svara

Om ni anländer tillräckligt sent till Barajas eller om ni vill bo i närheten av flygplatsen och undvika både flygplatshotell och storstaden Madrid, då är Alcalá de Hernares ett bra tips. Vacker, gammal stadskärna och Cervantes födelseort, bara en sådan sak. Bra att känna till: om ni bor på Husa el Bedel ska ni veta att männen som går runt i frukostmatsalen klädda som servitörer inte har med saken att göra, varför man med fördel kan bo på det trevligt belägna hotellet, men inta frukost på annat håll.