Ålderstigen 8.0

En gång vann Hermanus Nilsson distriktsmästerskapen i Memory. Avgörandet kom sedan han i följd plockat melonklyftorna, damen med solglasögon och ett konstigt rutmönster. Motståndaren hade just innan blandat ihop damen med solglasögonen och damen med korgen. ”La bonne!” gormar Hermanus och när husan rultat fram till trappan upp till andra våningen och dundrat in i väggen och trillat omkull i trappan sedan hon inte fått stopp på sig i tid böjer sig Hermanus över henne och vrålar så den vita hättan far all världens väg och hon får akuta kväljningar av den osande osunda kastvinden från Hermanus inre ”Vad är det där för något?!”. Han pekar på diplomet som förkunnar att han är distriktsmästare i Memory. ”Det är diplomet som förkunnar att herrn är distriktsmästare i Memory,” svarar husan. ”Åh fan! Varför hänger det där på väggen för då?! Lägg det i kylskåpet, din klåpare! Och glöm inte gladpacken!”.

Memory.Memory

Ålderstigen 7.0

Idag har husan varit och hämtat Hermanus Nilsson på polisstationen. Personalen på Grytlappen hade tvingats brotta ner honom sedan han rusat in på dagisets rastgård och börjat jaga efter ungarna i syfte att ”banka vett i livet på de stöldbenägna asen”. Vid polisförhöret kunde inte Hermanus minnas varför han jagade just de här barnen, han undrade rent av själv vad han gjorde på Grytlappen, men han tillstod att han tyckte att barnen var fula och opålitliga och att de borde utvisas allihop. Det var i samband med kroppsvisiteringen efter hans vredesutbrott sedan han förvägrats att träffa kungen ”eller åtminstone herr Persson” som man fann adresslappen och kunde ringa husan.

RATM.RATM

Ålderstigen 6.0

Idag är Hermanus Nilsson hungrig som en varg. Han skulle kunna äta en fårflock själv eller i alla fall en Belgian blue-tjur. Och han skulle kunna dricka ett gallon amerikanskt rödtjut till det eller en cistern stor som ett halvt oljelager i Texas full av av av… ”La bonne!”, ”La bonne! Var i helvete är min mat?!” ”Men herrn, herrn har ju precis avslutat frukosten efter att ha i en stund av ljus lägrat mig två gånger på raken.” ”Vad har det med saken att göra? Ge mig min mat ditt eländes nöt!”. Idag åt Hermanus Nilsson två kilo rått rött kött och drack två helor rödtjut i ett svep. Sedan försökte han jaga ifatt husan och ge henne en omgång därför att någonting. Han kräktes i frysboxen innan han gick och la sig klockan 13.IMG_1304

WAY.

Ålderstigen 5.0

En dag i sänder – en dikt av Hermanus Nilsson

La bonne, det är allt en riktig

Kärringjävel det

Och regeringen gör inget

Ingenting

Och så var det något mer

Rim! Stim, trim, tjo och tjim och

Haparanda på vår veranda

Där kan man landa en Hercules

La bonne har gömt maten idag

Nej, nu ska vi äta.

 

Musik.IMG_1291

Ålderstigen 4.0

Hermanus Nilsson ringer Sveriges Radio för att få säga sitt.

Alexandra Pascalidou: Hej, vem talar jag med?

HN: Vad är det för jävla fråga?

AP: Jag undrar vem jag talar med. Det här är Alexandra Pascalidou på Ring P1, vad vill du tala om?

HN: Just det ja! Vem sa du?

AP: Alexandra Pascalidou. Det här är Ring P1.

HN: Nu måste regeringen och Palme göra något åt La bonne! Hon har hällt rosa i vitvinskranen och i Fenderlådan hittade jag någonting vad det nu var och så får det inte vara! Det kostar pengar att att att och det måste kungen sätta P för. Nu! Kasta ut dom allihop bara!

AP: Väntvänta nu. Vem ska vi, eller kungen, kasta ut?

HN: Vem?

AP: Ja, vem?

HN: Det vet jag inte! Vem är du förresten?

 

Musik.

Ålderstigen 3.0

Hermanus Nilsson vill ha ett glas vitt. Går till badrummet och skruvar på kranen. Det rostfärgade vattnet gör honom rasande. ”La bonne!” skriker han, ”varför är vitvinet öh, öh, annan färg?”. När husan dyker upp i sin svartvita mundering och rultande gång och går in i badrummets bortre vägg och trillar i badkaret innan hon får stopp på sig själv fylls Hermanus av begär efter husan varför han beordrar henne att stiga upp och göra sig redo för bestigning, han står där redan och väntar ståtligt. Men när husan krånglat sig ur badkaret, intagit position och hivat upp kjolarna har Hermanus glömt vad det var de skulle göra. Husan, vid det här laget van vid att bli blåst på de förr så heliga herdestunderna, ställer sig på två ben, släpper ner kjolarna och samlar ihop Hermanus i byxan igen. Då kommer han ihåg. ”Du har ju lagt rosévinet i Gibsonlådan, kärringjävel! Ro hit!”. Al Stewart.IMG_1412IMG_1413

Ålderstigen 2.0

En dag när Hermanus Nilsson öppnade lådan till sin blå Fender låg där en flaska vin från röda berget i USA. ”La bonne!” skrek han och när husan dök upp i sin svartvita mundering och som vanligt hade svårt att få stopp på sin rultande gång i tid varför hon gick in i väggen vid sidan om den knarrande lädersoffan, rusade han fram så han kunde placera sin rasande mun i höjd med hennes ansikte varpå han vrålade ”öppna!” så den vita hättan for av husans huvud och håret fladdrade i den osande osunda vindpust som bar ordern från Hermanus till husan och vidare ut i världen. När husan öppnat flaskan tittade Hermanus på henne och bad henne, lugnt och sansat, att lägga gitarren i kylen. TYA.IMG_1374

Hermanus Nilsson: En bok om Ålderstigen

Hermanus Nilsson heter en man som skriver på en bok om sin vandring på Ålderstigen och alla de dråpligheter som han dagligen råkar ut för som när han gick till köket och skulle, ja, det har väl inte så stor betydelse vad han skulle göra, eller hur? Hursomhelst så gjorde han inte det där han skulle göra för han tog med sig fel sak och gick till fel plats och vad det nu var för något jag skulle berätta? En dag hittade han en sko i kylskåpet. QOTSA.QOTSA

Sommartisdag med Patti Smith

Bara för att låter vi denna sommartisdag Patti Smith underhålla oss med sin tidlösa och klassiska cover från när hon var i Stockholm en gång i tiden, sin vackra Paths that cross som hon skrev sedan Samuel J Wagstaff gått bort och, sist men inte minst, Springsteens och hennes Because the night som väl fortsatt för de flesta är synonymt med Patti Smith.Patti Smith Hirses

Zafferano, Dolceacqua & Peppino di Capri

Enligt somliga är Dolceacqua både viktigast och vackrast bland alla de medeltida byar som hänger på klippavsatserna norr om den liguriska Rivieran, och för alla er som inte tycker att just det är vare sig viktigt eller vackert, kan det kanske vara intressant att veta, att bynZafferano ligger blott tio minuters bilfärd norr om Ventimiglia, där ni kanske befinner er på den väldiga fredagsmarknaden för att snikköpa kopior och beblanda er med sådana som ni, glömska av er egen situation och apparans, betraktar som svettiga och hysteriska turister, och det gör att också ni som lurar varumärkesinnehavarna på grova pengar kan ansluta er till de mer finkulturellt lagda kollegorna i Dolceacqua och sammanstråla med dem på pizzeria Zafferano, belägen på den lilla snedgatan Via Della Liberazione, snett uppPeppino di Capri från huvudgatan längs floden, och här kan ni, utan större åthävor, få er lite antipasti till livs och så klart alla de där rätterna man sedan ska äta i tur och ordning och vi tipsar alldeles särskilt om risotton och höjer våra ögonbryna inför renheten i det enkla, lokala vitskriket på vermentino och ändå mer över renheten och personligheten i inte annars alltid oerhört imponerande firmans Santi rosévin Infinito som klarat resan från Bardolino utan vare sig punkteringar eller rövaröverfall på Po-slätten. Peppino di Capri. Peppino di Capri. Peppino di Capri.