Massmediernas vinbasarer hot mot demokratin

Medielandskapet är statt i hastig förändring. Samtidigt som alltfler kanaler växer fram och emellanåt tangerar avslöjanden av gigantiska mått, som wikileaks, monteras den traditionella journalistiken och de bärande medierna långsamt ner. Om de båda sistnämnda sakerna skedde genom att de undan för undan försvann vore det en sak, men som det nu är finns de kvar med fortsatt fullt förtroende trots att journalisterna försvinner eller sätts att massproducera med negativa följder för kvaliteten på det för demokratin så betydelsefulla journalistiska arbetet. En vid en ytlig betraktelse inte särskilt viktig del av allt detta är, att massmedierna börjat saluföra produkter, antingen rakt av eller via klubbar av olika slag. Det är inte svårt att förstå den på kort sikt framgångsrika ekonomiska sidan av saken, men i grunden rör vi här vid något så viktigt som pressens trovärdighet och därmed en av demokratins grundvalar. Kort sagt: hur seriöst är det att å läsarnas vägnar bedöma produkter, till exempel vin, samtidigt som man säljer vin via en egen klubb? I alla tider har den som försökt göra annonsblad av seriösa medier hävdat, att ”det är fråga om helt separat avdelningar”. Detta har varit och är fortsatt kvalificerat struntprat. Men om nu tidningsutgivarna inte har vett att inse sakens i grunden allvarliga natur är det upp till envar att inse att varje massmedium som säljer produkter det samtidigt är satt att kritisera saknar trovärdighet. Musik på det.

Flyinge Kungsgårds vandrarhem, Flyinge

Väl framme i Sverige hamnade vi på det sydsvenska hästcentrumet Flyinge, dit den efterhängsna hästkärran skulle. Döm om vår förvåning då vi steg ur bilen för att koppla loss transporten. Det blåste så in i norden. Mystiskt. Det hade inte blåst i Malmö, inte i Lund, inte i Södra Sandby. Hustrun kom då på varför och ställde sig plötsligt att njuta i vinden. ”Vinden som uppstår när Historiens slår sina slag! Känner du?” sa hon eftersom hon är en slags hästmänniska precis som alla andra kentaurer som går runt på Flyinge och låter, i förekommande fall, håret fladdra fritt i den millenniegamla vinden. ”Ända sedan 1100-taletblåser den!” sa hon lyckligt.

Kentaurerna önskar God Jul

Som tur var hade Hustrun snart vädrat ut resan och var redo för nästa mål, vilket var vandrarhemmet på Flyinge Kungsgård och därmed vad det här inlägget handlar om, egentligen. Kort sagt bor man i studentrum – Flyinge utbildar allt från hästgymnasieelever via hippologer till beridare och håller sig med ett internat – vars invånare tvingats bo på annat håll, och betalar billigt för det. Bonus är att man kan vandra runt i Sveriges häst- och avelshistoria och, om man så vill, studera kentaurer och deras ofta om min gamla ridlärarfanjunkare i kavalleriet påminnande sätt att prata och närma sig djuren; korta, bestämda, kommandoaktiga meningar, fyllda av välartad artikulation och pondus. Utöver allt detta kan man äta på plats och om man har tur rider någon eller några duktiga ryttare i ridhuset just då, varför man får en gratisföreställning, i bästa fall ledd av en fanjunkarmässig utbildare som får min livs historia att slå sina vingar. Veckans etta på Kentaur-toppen.

 

Julvinstips 2012 & Julmusik

Billigt, fruktigt, allroundrött: El Rey Old Vine Garnacha, 65 sek, nr 2260. Mittemellan, numer allroundrött, smakrikt, utmärkt att dricka nu: MDLVX (Mazuelo De La Quinta Cruz), 169 sek, nr 71885. Lite dyrare, allroundrött, mycket doft och smak och mycket gott just nu: Malhadinha, 330 sek, nr 73721. Bra ge-bort-rödvin, en klassiker från Rioja i toppform:

Alla Julars Julfilm

Prado Enea på magnum, 740 sek, nr 90226. Rosévin som klarar svensk vinterkyla:Les Lauzeraies, 95 sek, nr 2724. Givet vitvin över helgerna: Clotilde Davenne Bourgogne Blanc, pris 99 sek, nr 5562. Mittemellan, spännande vitvin som alla bör prova, gjort av Bierzos svar på Clotilde Davenne, Paula Fernández Trabanco: Dominio de Tares Godello, 149 sek, nr 72451 (årgången är 2011, står fel på SB:s sida). Fullständigt lysande Chablis just nu: Clotilde Davenne Chablis Grand Cru ”Les Clos” 2008, 499 sek, 72878. Bra ge-bort-vitvin, spännande, gott och stor flaska, förmodligen den bästa Saint-Brisen (Sauvignon blanc i Chablis) som görs: Saint-Bris Vieilles Vignes (Clotilde Davenne) 2008 magnum, 379 sek, nr 70274. Torr, fräsch champagne till litet pris: Guy Charlemagne Brut Nature, 275 sek, nr 77415. Lite rundare allroundchampagne till litet pris: Guy Charlemagne Brut, 299 sek, nr 77281. Lite finare champagne, som inte alls mår illa av lagring: Guy Charlemagne ”Mesnillésime Grand Cru” 2004, 429 sek, nr 90516. Årets champagneersättare för er som ska bjuda på kir eller inte vill kasta pärlor för svinen vid midnatt samtidigt som ni alltid ställer krav på en korrekt produkt och inte kan tänka er att lura på ens era fiender de där ganska hemska bubbelvinerna för ingenting, som mest består av taskiga bubblor, kletig sötma, ett uselt basvin och en stereotypiskt aromatisk jäst: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra, 119 sek, nr 77643. Lite julmusik. Mycket julmusik.

Tomten hos hästarna

Närodlad skolmat & TSOOL

I Frankrike håller vi oss med regionala styren. Dessa kallar vi, mest beroende på att vi talar franska, Conseil Général. Nu har mitt regionalstyre bestämt att 20 % av maten som

Närodlat i tiden?

serveras områdets högstadieelever ska komma från lokala, gärna ekologiska, odlare och producenter. I senaste numret av den lokala bondeblaskan, ”En Pays Varois”, söker styret nu ändå fler lokala producenter av ost, grönsaker, kött och annat som man kan tänka sig att högstadieeleverna petar i sig. Vet inte hur det är i Sverige, men det här känns väldigt rätt. Snart är det färdigspelat för TSOOL så vi tar tillfället i akt att hylla dem här och nu.

Sveriges bästa vinimportör & Blue for Two

För andra året i rad nominerades av Sveriges vinskribenter, eller i alla fall cirka 40 av dem, lilla Terrific Wines, som, som vinifierats idoga läsarskara vet, jag har en intim och kärleksfull koppling till, till Årets Importör. Motiveringen löd: ”Terrific Wines visar att liten kan vara naggande god med uppstickarviner från världens alla hörn”. En liten aktör täljer inte precis guld med fällkniv, däremot skänker ett kvalitetsdrivet arbete mycket tillfredsställelse, inte minst när sådana här nomineringar dyker upp. Kul var också att förra årets rosévin Tavel Les Lauzeraies i år blev tvåa i den kategorin, slagen endast av ett betydligt dyrare vin som bara fanns inne över en begränsad tidsperiod, vi är så enögda och fantastiska kring det här vinet att vi ser detta som att Les Lauzeraies blev Årets rosé för andra året i rad. Och Clotilde Davennes lilla vinhus kom sexa i kategorin ”Årets vinhus”. På tal om Terrific: missa inte nya Terrific Wines Club eller Terrific Editions nya bok vinfierat. Terrific Wines finns även på Twitter som @theterrificwine. Vem blev då ”Årets importör”? Johan Lidby Vinhandel – en annan seriös aktör på marknaden och en värdig vinnare av utmärkelsen. vinifierat gratulerar så mycket! Blue for Two.

Steve Toltz: A Fraction of the Whole & Queen

I likhet med många andra böcker överstigande 500 sidor skulle Steve Toltz ”A Fraction of the Whole” vinna på att bli av med lite hull. Å andra sidan smäller det ganska snart till varje gång det börjar bli lite mosigt. Enligt bokens omslag förefaller den lovordande kritiken ha gått ut på, utöver att det är en bra och infallsrik bok, att allt är så himla kul. Jag vet inte det jag. Kul är det förvisso och det, förmodligen, därför att det bara blir så när Toltz skriver, för egentligen är han ute i ett filosofiskt ärende och ytterst handlar det om livets mening och hur enkla och komplicerade far-son-relationer kan vara för att nu inte tala om kärlek i allmänhet och syskonkärlek i synnerhet. Stark läsrekommendation. Himla lämplig musik: Procession & Father to Son från, i vinifierats mening, Queens bästa Queen II.

Äta & bo i Buenos Aires & Lila Downs

Det går, givetvis, att tvista om vilken del som är trevligast och mest spännande i läckra Buenos Aires. vinifierat har sin uppfattning klar och förstår inte – samtidigt som vinifierat uppskattar att så är fallet – varför inte alla bor i Palermo. Men var i Palermo ska man bo? Till exempel på boutiquehotellet L’Hotel Palermo. Litet, mysigt. Och i närheten kan man få sig till livs vad som måste antas vara Buenos Aires bästa köttbit: en ojo de bife, lämpligen den på 600 alternativt 400 gram, på La Cabrera. Som om det inte är nog med dessa glödheta tips, kan vinifiera berätta att den som är lagt åt hästhållet med fördel och i november kan titta på världens mest ansedda poloturnering, Abierto de Polo Buenos Aires, på poloarenan som, för det här inlägget, påpassligt nog också ligger i Palermo. Avslutningsvis måste vi utgå från, att en glass på oansenliga men naggande goda Filippo på J L Borges 1802 sitter som en smäck. Viktigt restips: den som vill ha en normal kopp kaffe i Argentina ska beställa inte Espresso men väl ristretto, detta även på anständiga glass- och kaffebarer som Filippo. Nu släpper vi loss Lila Downs.

 

La Cabrera, Palermo, Buenos Aires, Argentina

Förbannade kooperativ! & Stiff Little Fingers

Knappt har vi hunnit få ett riktigt pannationellt, nåja i alla fall pan-europeiskt, regelverk för ekologiska viner, förrän ett gäng kooperativ börjar lipa och vill ha till förändringar.  Vad är det då för förändringar de vill ha? Pinsamma sådana och bara sådant som gör att de kan fortsätta slarva med odlingen. 1. Regelverket sätter en övre gräns, +70 C, för hur mycket man får hetta upp vinet för att racer-urlaka och döda bakterier. Suck, de vill alltså inte

EU:s eko-logga

bara pastörisera utan döda vinet helt, istället för att sköta sina vingårdar. 2. Elektrodialysen har förbjudits och okej, man kan hävda att man använder dialysen för att hålla nere svavel och annat, men hur kul är det? Och vad annat är det än ännu ett sätt att smita från hemläxan? Nu känner vinifierat att ett gigantisk, måndagsgrått grumpy-moln infann sig och la sig som en sordin över det välbefinnande som annars kommer smygande och smeksamt lägger sig som bomull runt hjärnan då dagens första espresso inmundigas.  Alla som oroar sig för alltfler uniforma viner har allt intresse av att förbanna ”flash-détente” (tok-hetta i vinfieringen) och andra ”det-här-gör-jag-istället-för-att-göra-rätt”-sätt att påverka vinet. Avslutningsvis och med tanke på den debatt Svenska Vinakademien dragit igång avseende vad för slags vin vi får om vi inget vill betala: Alla seriösa producenter av ”viner gjorda på ekologiskt odlade druvor” arbetade redan efter de regler som nu stadsfästs och de som inte gjorde det eller nu inte vill göra det bör inte heller få kalla sitt vin ”ekologiskt” och, rimligtvis finns det fortsatt inte heller några billiga ekologiska viner. Stiff Little Fingers lugnar ner oss och försätter oss i pre-jul-mood.