Brunchens lov

Idag sjunger vi brunchens lov (ja, det är en lika fånig som meningslös text och nu ska du snart läsa den för har du läst så här långt läser du resten också).

Brunch

Bästa brunchen i stan!

Brunch

Bästa starten på dan!

Brunch

Bästa? Vete nog Fan!

Brunch

Duger åt Aga Khan!

Vem fan är Aga Khan?

Vad äter helst den fan?

Äter? På förmiddan?

När han är här i stan?

Ja! Ja ja ja ja ja!

Brunch förstås, brunch förstås!

Men så bra bra bra bra!

Med ostron och smörgås!

Ostron? På en frunch?

Nej, men på en brunch!

Okej, får man punsch?

Nej: punsch får du till lunch

Och nyrostat bröd?

Brödrosten går röd!

Men om den är död?

Då blir det bara bröd.

Det här låter toppen!

Ja, bra för kroppen!

Och bra för knoppen!

Kanske även för hmm

Nu spårar du ur!

Ja, nog eller hur?

Brunch – en sinekur!

Säljes

Bättre begagnad tandläkarstol säljes i befintligt skick. Lämplig för dig som står i beredskap att starta din första tandläkarklinik och inte fått tillräckligt med lån från banken eller dig som saknar utbildning men ändå vill prova på tandläkaryrket. Prisidé: 200kr eller högstbjudande.

Vinmässor 1989 – 2025

Då, 1989, förekom inga vinmässor i Sverige. Slika har, först långsamt sedan i accelererande fart, vuxit fram under de senaste 30 åren. Idag förekommer de i stort och i smått över snart sagt hela landet. Arrangörerna kan vara allt från enskilda fantaster och lokala sektioner av Munskänkarna till vinimportörer och större företag specialiserade på mat- och vinmässor. Detta är en sund och trevlig utveckling.

Den här lilla texten tar dock sikte på internationella vinmässor under tiden 1989 – 2025. Med andra ord tiden då er utsände i de sniffande och slurpande affärsenvironger ränt runt på nämnda mässor.

I tidernas begynnelse, 1989, dominerades utbudet av Vinexpo i Bordeaux. En gigantisk vinmässa, där förvisso Bordeaux och övriga Frankrike tog stor plats, men där också viner från övriga världen kunde provas en masse. Jag var på den tiden redan stationerad i Frankrike och representerade det dåvarande jättemonopolet AB Vin- och Spritcentralen med monopol på import, produktion och distribution av alkoholhaltiga drycker och dessutom producent av extremt framgångsrika och i ”rätt” kretsar i USA hyllade Absolut Vodka: självklart var en ung representant för en så stor vininköpare och moderiktig spritkrämare kung på mässan. Kort sagt ville alla visa sina produkter och förhöra sig om hur de skulle kunna tråckla sig in på den gigantiska monopolmarknaden Sverige.

Hur utnyttjade då den unge utsände denna räkmackeposition? Jo, på bästa sätt. Dels genom att ränna runt på en mängd exklusiva slottsmiddagar och vinprovningar, dels genom att prova förbjuden frukt från Sydafrika, som på den tiden fortsatt var satt under handelsembargo, varför landets vinproducenter levde i en egen bubbla och vi som var nyfikna kom med självklarhet inte över några viner från landet. Men på Vinexpo fanns de, och inte ens en som var engagerad i ISAK (Isolera Sydafrikakommittén) kunde motstå frestelsen.

Vid sidan om Vinexpo var London Wine Trade Fair stor. Runt 1990 var den dock inte alls särskilt intressant då den var långt ifrån bredden och djupet på Vinexpo. Eller ja, den var faktiskt väldigt intressant för utställare som ville in på den stora UK-marknaden, som i sig var just stor och intressant, men också, minst lika viktigt, en dörröppnare till den då snabbt växande amerikanska vinmarknaden (språket…). Så även om jag bara besökte London Wine Trade Fair som nyfiken en enda gång, deltog jag flera gånger som utställare – och såg då en annan sida av saken.

Även vad gäller Vinexpo ändrades mitt deltagande. Dels ruttnade jag så småningom på de vid närmare eftertanke tämligen tråkiga och trötta slottsmiddagarna och provningarna var bara fantastiska ibland, dels fick jag med tiden egna viner att visa upp och sälja och då blev Vinexpo en viktig mässa, där jag som producent kunde möta världens vinhandlare. Under hela 90-talet växte Vinexpo i betydelse och blev allt större både avseende antalet utställare och antalet besökare.

Men någonstans runt sekelskiftet började Vinexpos stjärna långsamt dala. För att inte tala om hur London Wine Trade Fairs stjärna dalade. Ingen av de här mässorna sköttes väl särskilt bra och i båda fallen förefaller arrangörerna ha blivit mer intresserade av prishöjningar och att dra in pengar än att ge utställare och besökare en bra mässa. Istället dök nya utmanare upp. Inte minst Prowein i Düsseldorf. Inledningsvis tog vi producenter knappt Prowein på allvar, men ack så dumt det var. På bara tio år tog Prowein fart mot stjärnorna samtidigt som Vinexpo kollapsade.

På annat håll, växte nya mässor fram och befintliga ökade i betydelse. En mässa som hittills inte nämnts men som var med och skuggade hela tiden och så småningom blev en av de riktigt stora var och är VinItaly. Styrkan och svagheten med VinItaly är att den i alla avseenden är så italiensk. Den som vill få en bra bild av Apenninska halvöns vinutbud gör rätt i att åka dit, den som även vill få med övriga världen kan bli lite besviken. Med det sagt så är mässdans hemstad, Verona, i sig värt besöket.

I Spanien imploderade Alimentaria som vinmässa, och under lång tid saknade Spanien en vinmässa värd sitt namn. Sedan ett par år verkar spanjorerna emellertid ha fått ordning på det där. Årets upplaga av Barcelona Wine Week, som i praktiken är gamla Alimentaria i ny och bättre form, är en spansk version av VinItaly, det vill säga en utmärkt mässa för den som vill få koll på Spaniens vinvärld.

I södra/sydvästra Frankrike, närmare bestämt i Montpellier, har under de senaste cirka 25 åren ett par olika vinmässor arrangerats med först växande framgång och sedan minskad framgång. ViniSud med inriktning på viner från södra Frankrike hade kunnat bli något stort men rasade så småningom ihop. Millésime Bio  – där er utsände varit ordförande för mässans vintävling Challenge Millésome Bio –  har lyckats bättre och har etablerat sig som en jättemässa för numer i första hand mindre producenter med inriktning på certifieringar, alltså ekologiska och biodynamiskt certifierad viner eller åtminstone hållbart certifierade eller viner deklarerade som naturvin. Har missat de senaste upplagorna av Millésime Bio, men enligt uppgift håller den fortsatt ställningarna och vintävlingen är fortsatt världens största för viner med någon av de nämnda certifieringarna.

Medan Prowein, under många år ”THE wine fair”, blivit offer för sin egen framgång – Düsseldorf är inte en tillräckligt stor stad för att härbärgera världens alla vinhandlare och växande köer och trängsel på mässområdet gör inte saken bättre och allt högre priser, läs för höga priser, för utställarna är ett effektivt sätt att döda en bra mässa. Prowein går alltså bakåt och ser alltmer ut att komma bli en mässa för framförallt tyska viner, ungefär som VinItaly är en mässa för italienska viner och Barcelona Wine Week en mässa för spanska viner.

Så var håller alla hus nu? Om Vinexpo, Alimentaria och London Wine Trade Fair  är historia och Prowein på nedgång, vilken mässa är det som gäller? Jo, det är Wine Paris.

Wine Paris har funnits en tid, men i annan skepnad. Den verkliga utvecklingen började för några år sedan, då ett par lokala vinmässor slog sig ihop och flyttade till Paris samtidigt som tillräckligt många hängde på för att göra mässan så pass intressant att den kunde ta ett språng in i framtiden. Idag växer Wine Paris så det knakar och den håller på att bli lika stora och internationell som någonsin Vinexpo och Prowein var i sin glans dagar. Dessutom huserar man i mässområdet vid Porte de Versaille, alltså tämligen centralt i paris. Bara en sådan sak.

Utöver ovan nämnda mässor förekommer nu som alltid en mängd mindre mässor ute i Europa. I så gott som samtliga fall där en större mässa anordnas, växer en ”off-mässa” upp utanför den officiella mässområdet. Bakom dessa står inte sällan unga producenter, sådana som ser sig själva som ”rebeller” (ett annat ord för ”töntar med fallenhet för självbedrägeri” i vinets värld i och med att ingen sann rebell ägnar sig åt något så alldagligt töntigt som att göra vin), sådana som inte har råd med mera. De här ”off-mässorna” är så gott som alltid kul och intressanta att besöka. Ingen nämnd, ingen glömd.

För egen del är jag sedan länge återigen besökare. Inte utställare. Och hur kul det än var att vara utställare och umgås i de kretsarna och delta i de provningarna som så att säga sker lite bakom lyckta dörrar, är det otroligt skönt att vara besökare. Dels därför att jag inget ska sälja och därför kan vara lika otrevlig som alla andra inköpare, dels därför att jag slipper middagar med inköpare och slipper vara på plats på mässan en timme för öppningsdags.

Ovanstående text kommer sig av att jag vid två tillfällen inom mycket kort blivit tillfrågad om mässor av olika personer. Frågan var till vilken mässa man ska åka som vinintresserad. Som gammal producent som avskyr glada amatörer på mässan, alltså folk som bara är där för att snikprova, inte handla, och som seriös vinhandlare, som avskyr uppenbara amatörer som står och tar upp plats och tid vid de olika montrarna utan minsta avsikt att diskutera affärer, uppmanade jag de här personerna att aldrig åka på en internationell mässa för de kommer bara att få uppleva hån och hat. Däremot bör de spana in alla de många gånger otroligt väl arrangerade och för snikprovare generösa svenska mässorna, som är anpassade just för den här typen av mässbesökare.

Musik.

Skörden 2024: komplicerat

Egentligen hade jag hellre använt ”kul”, snarare än ”komplicerat”, som sammanfattning av växtsäsongen och skörden 2024. Men det vore fel mot alla som drabbats av den här knepiga årgångens frost, hagel, återkommande slagregn, mjöldagg och röta. Med det sagt, låt oss ta det från början:

När jag inledde min vinbondebana 1988 begrep jag ingenting. 1989 förstod jag lite grann och började kunna abc och se ut som om jag kunde. Tredje försöket, 1990, när jag skulle ta över som vinmakare på egen hand på Domaine Rabiega, gick det fantastiskt bra och jag var övertygad om jag sett allt och kunde allt. I denna närmast hallucinogena villfarelse och detta patetiska lyckorus levde jag gott ända till… 1991. Ett år med all upptänklig skit och lite till. Frost, hagel, regn, mjöldagg, röta. En välbehövlig näsknäpp och ett brutalt uppvaknande: så här besvärliga kunde växtsäsonger och skördar också vara.

Lite grann så är det även med 2024, särskilt för den som inte upplevt det gamla normala: ett uppvaknande och en näsknäpp; så här kan det också vara. Den som var med redan på 1990-talet kunde nog i många fall redan i sena juli i år se att året barkade hän mot röta och ”senare” mognad, och den kunde därmed förbereda sig psykiskt på vad som väntade och försöka förklara för yngre kollegor, att i år blir det nog inte som ifjol eller förfjol eller förfjols ifjol… Kort sagt blir det inte som vi de senaste 20 åren mer eller mindre vant oss vid att det ska vara. (Därmed inte sagt att det inte förekommit elände och utmaningar på många håll, även härnere i södra Provence, de senaste 20 åren: allt är, som bekant, relativt.)

Nog av. På Domaine Rabiega, där jag är tillbaka som konsultande vinmakare sedan 2020, förlorade vi vitvinet redan i samband med vårens frostknäpp, och nu under skörden har det varit en lika ständig som härlig kamp mot klockan och rötan: väl medvetna om risken med att låta frukten hänga när regnet aldrig ger upp och mognaden dröjer, har vi inte haft så mycket annat att välja på än att spela ett högt spel och hoppas på att uppnå den där perfekta mognaden innan frukten blir angripen och måste kasseras.

Så här gick det med det: Vi har skördat i flera omgångar och plockat druvorna fält för fält och ibland med så mycket som tre veckors mellanrum, vi har ibland fått börja plocka trots att det varit klokast att vänta en eller två dagar (det gjorde vi rätt i, för dagen efter började det spöregna) och vi har i något fall varit på lite försent, med påföljd att så mycket som 50% fått kasseras (gäller ett fält).

Kontentan är, trots att allt inte låter så positivt ovan, att vi sitter på ett riktigt bra rödvin 2024 och frågan är om inte rosévinet kan bli det bästa sedan… det besvärliga 1990-talet. Och, det har varit otroligt entusiasmerande med den här skördens alla utmaningar; en skörd som varit allt annat än en transportsträcka.

Allt är emellertid ännu inte i hamn. Just nu jäser rosévinet och ett par tankar rött likaså, och när allt det är avklarat ska det röda genomgå malolaktisk jäsning, innan vinet läggs på ekfat och betongägg. Med andra ord fortsatt mycket som kan skita sig. Kul.

Musik.

Kockskolan: Vikten av sallad

I syfte att få alla att förstå hur viktig salladen är för en rätts fullbordande, visar vi idag en tallrik med Risotto au poulet à la Marie utan sallad och en med. Inte ens den mest estetiskt obegåvade kan undgå att notera det liv och den lyster salladen skänker rätten. Kort sagt är inte kreationen kreerad förrän salladen hittat sin plats på tallriken. Ergo: studera bilderna, låt insikten om salladens vikt komma till er och låt den sakta sjunka in och servera därefter aldrig mer en rätt utan en sallad på tallriken.

Musik.

Jeff Beck potpurri

Vi gitarrister och gitarrälskare älskar att prata gitarr och gitarrister och inte minst då om hur himla bra så många andra är och ibland kommer det handla om vem som är tidernas bästa på elgura. Märkligt sällan nämns Jeff Beck i sådana resonemang utanför gitarristkretsen. Försiggår samtalet gitarrister emellan är Jeff Becks namn obligatoriskt. Frågan är bara om han är nummer ett, två eller tre. De som har dålig koll kan få för sig att Clapton skulle vara bättre. Andra att Hendrix måste vara det. Eller kanske Page. Eller någon annan. Nåväl, vi som har koll vet att Beck är nummer ett. Sedan är, förstås, framförallt Hendrix och även Page fantastiska de också, låt vara på olika vis. Clapton? Absolut, fantastisk, men inte på den nivån. Hur bra Beck är framgår av det här lilla potpurriet: Loud Hailer;  med Wilkenfield/Rebello/Colaiuta; med Jan Hammer Group,; med Bogert/Appice; med sig själv; med sig själv; med Beth Hart;  Jeff Beck Group; med Rod Stewart; med Johnny Depp; med Roger Waters; rockabillyjeff; med Imelda May; med Imogen Heap; med klassiker; med Les Paul; med Jimi Hendrix; med Beth Hart.

Slamsugarmannen

”Alltså om folk slutade spola med sådan där ekonomispolning så skulle inte rören sätta igen. Men då ska dom spara på vatten – vatten! Det är ju så dumt! Det är bara vatten!” Slamsugarmannen var upprörd, avloppet igensatt; enligt honom skulle det inte vara så om vi i dom-form spolat ordentligt. ”Ja, men vi måste väl också vara försiktiga med vårt vatten? Så det inte blir vattenbrist på riktigt?” Försökte jag. ”Exakt! Men inte ens det klarar dom av, att hushålla med vattnet!” Avslutade slamsugarmannen vårt inte helt konstruktiva samtal.

Musik.

Dryckestips till din bok

I min debutbok från 1986, ”Anakolut/-/mänsklighetens berg- och dalbana och/eller/med intelligenstestet”, kryddas texten med förslag på musik att lyssna på under läsningen. Musiken används för att skapa en stämning som texten högst medvetet inte återger eller för att understryka det texten vill uppnå i sitt försök att påverka läsaren. Det där var och är ett enkelt grepp, ungefär som att kombinera bild och text. Om text, bild och musik kombineras tar vi förmodligen steget över till ett annat medium, och just det vill vi kanske inte uppnå, men hur då stanna kvar i bokens värld samtidigt som vi bygger på läsarens potentiella upplevelse? Ett sätt kan vara att rekommendera när, var och hur boken ska läsas – i en hammock en varm sommardag, på en kall fotbollsläktare under pågående match, i samband med matintag… – eller vilka dofter och vilken musik som ska sväva runt läsaren, och kanske också vilken dryck som är lämplig till varje textstycke.

I samband med att novellsamlingen ”Bränna vass” släpptes höll jag ett antal kombinerade läsningar/provningar i Sverige. Jag läste en novell och till den smuttade åhörarna på ett utvalt vin, ett vin som före eller efter högläsningen presenterades samtidigt som min idé med kombinationen förklarades. En kul övning, som, vet jag med säkerhet, lett till att flera av dem som var med gått vidare med liknande läsningar/provningar; någon väljer text och dryck och presenterar för övriga deltagare. En bokcirkel 2.0.

Inget hindrar att göra tvärtom: prova ett vin/dryck och fundera på lämplig litteratur.

Långsökt? Kanske. Det är mer självklart med bild och musik till en text. Å andra sidan: varför inte?

Har i sommar roat mig med att försöka hitta lämplig dryck till de tio delarna i min senaste roman ”Herdedikter & Mord” och här följer mitt dryckestips till nämnda roman:Del I ”Två försvinnanden”: Kaffe av espresso-typ. Det går också bra med en kopp café au lait och en crosissant alternativt en kopp standard-te och en croissant för den som inte dricker kaffe. Läses med fördel på en bar i södra Frankrike och i brist på det på ett kafé i Sverige.

Del II: ”Kommissarie Maigret”: Röd standard-bordeaux, ex Château Bellevue La Randée 2016, nr 71155, 115kr.

Del III ”Tintin”: Klassisk rosé från södra Rhône/norra Provence, ex Les Lauzeraies 2021, nr 2724, 139kr.

Del IV ”Intermezzo: Oscar Liviticuoso”: Lättsamt rödvin från Piemonte eller Emilia-Romagna, ex Selvaggia Rosso 2021, nr 56405, 135kr.

Del V “Jean-Yves Gentil”: Högklassig bourgogne, vit eller röd, ex Corton Bressandes Grand Cru (Guyon) 2018, nr 73901, 879kr.

Del VI “Polisinspektör Paul Carbone”: Ett litet glas konjak att småsmutta på, ex François Voyer VS Grande Champagne, nr 81815, 425kr.

Del VII “Intermezzo. Chattefleurie”: Udda, upplevelserikt vitvin med viss kraft, ex Les Sorts Blanc 2020, nr 74745, 169kr.

Del VIII “I väntan på Miss Marple”: Absint, ex Pernod Absinthe Supérieure, nr 80422, 559kr.

Del IX ” Miss Marple”: Pastis, ex Ricard, nr 746, 299kr.

Del X ”Slutet gott?”:  En kopp te med den smak som läsaren själv föredrar. Läses med fördel på en lugn plats så läsarens chanser att förstå bokens mysterium maximeras.

Ett vin som matchar hela boken? Självklart har vi ett sådant i tankarna: El Paisano de Tares 2021, nr 52337, 125kr. Bruksanvisning: Intag en skön ställning i favoritfåtöljen, hängmattan eller stolen på balkongen, njut av solen eller lyssna på regnet, ta fram den lätt kylda flaskan El Paisano, häll upp ett litet glas, smutta på det fruktdrivna vinet, öppna boken, läs och njut!