I dag fattade regeringen beslut om den proposition som ska ligga till grund för framtidens public service. Det är ett beslut som sker i en säkerhetspolitiskt mycket ansträngd tid med stora utmaningar för Sverige. Det är utmärkt att regeringen nu föreslår att den så kallade lydnadsparagrafen i sändningstillståndet förtydligas så att det redaktionella oberoendet i händelse av krig slås fast.

Men som vi tidigare i både remissyttranden, på debattscener och i bloggtexter konstaterat kommer de förslag som den parlamentariska public service-kommittén lämnade förra året att leda till en gradvis nedmontering av Sveriges Radio. Det riskerar också att påverka Sveriges beredskapsförmåga negativt.

Bakgrunden är mycket enkel. Kostnaderna ökar väsentligt snabbare än den anslagsuppräkning som kommer att bli verklighet från 2026 och de därpå följande åtta åren. De ekonomiska faktorer som spelar roll för Sveriges Radio är ännu mer utmanande i dag jämfört med för ett år sedan när public service-utredningen presenterades. Det gäller behoven inom säkerhets- och beredskapsområdet, det gäller de skenande kostnaderna för marknätsdistribution, det gäller nya regler för användning av amerikansk musik och det gäller lönenivåer långt över den årliga uppräkningen.

Sveriges Radio har en ekonomi som är mycket stabil tack vare en långsiktig planering och ett stort sparpaket som vi håller på att slutföra. Ett antal program har lagts ner och vi kommer bli 180 medarbetare färre. Med de anslagsnivåer som nu föreslås kommer Sveriges Radio att behöva spara ännu mer. Det kommer totalt att saknas 3,4 miljarder kronor under åren 2026–2033. För att kunna klara att bibehålla en ekonomi i balans kommer sannolikt 300–400 tjänster ytterligare att försvinna. Det motsvarar hela Ekot och fyra lokala kanaler eller hela P3, all kultur, hela orkestern och kören samt vetenskapsredaktionen. Om staten täcker för alla ökade kostnader i marknätet som överstiger anslagsuppräkningen under hela nästa tillståndsperiod kommer det fortfarande saknas 2,2 miljarder kronor vilket motsvarar tolv lokala kanaler eller all underhållning, hela P3 och fem lokala kanaler.

Så stora besparingar kommer givetvis att slå hårt mot publiken och mot mångfalden av svenskproducerat innehåll på en global och digital marknad, men också mot Sverige och landets beredskapsförmåga. Våra möjligheter att uppfylla vår roll i totalförsvaret försämras avsevärt.

Det finns också skäl att vara bekymrad över att det ska göras flera nya utredningar och studier vid sidan om ordinarie uppföljning, bland annat om opartiskhet och marknadspåverkan. Det finns skäl att ställa frågor om hur den självklara distansen mellan den politiska sfären och programbolagen kan komma att påverkas av förslagen. Det ramverk som omger public service i Sverige och som säkrar oberoendet från maktsfärer i samhället har varit centralt för att säkerställa det förtroende som programbolagen åtnjuter.

Vi lever i en tid av historisk osäkerhet. Att i det läget börja nedmontera en så central och av publiken uppskattad publicistisk aktör som Sveriges Radio väcker åtskilliga frågor. Att dessutom i dessa tider försvaga landets civila beredskap i stället för att stärka den väcker ytterligare frågor.

För ett par veckor sedan var vi i Ukraina. Där hörde vi vittnesmål om hur radion räddat och räddar liv. Eftersom det går att sända och lyssna på radio utan el har den lokala radion varit en viktig motvikt mot desinformation och rysk propaganda. Den lokala radion har spelat en central roll för att binda ihop landet och ge både trygghet och samhörighet i en tid av extrem utmaning. Opartiska nyheter på nationell nivå har varit avgörande. Allt viktigare har också kultur, musik och underhållning blivit för att hjälpa en utmattad befolkning att klara vardagen och härda ut.

Men det krävs inte ett krig för att radions roll ska bli uppenbar. Även vid vardagliga kriser spelar radion en central roll.  Som i Spanien nyligen vid det stora elavbrottet när det var via radio som många invånare fick den livsviktiga informationen. Eller när bränder, översvämningar, eller när vägar rasar här hemma. Vi är en avgörande källa till information, vi står för VMA och vi finns där ute och rapporterar om och granskar det som händer.

Det är allvar nu.

Cilla Benkö, vd

Gabriel Byström, stabschef och stf. vd