Vara ligger längs E20, mitt på slätten som fått namn av orten och i Vara ligge
r Nordpolen, ett drygt sekelgammalt, klassiskt konditori, som inte bara har ett läckert utbud, schyssta lokaler och trevlig personal, dessutom har inrättningen en imponerande historia omfattande, bland annat, världens bästa recept på egentillverkad sockerdricka. För övrigt kan man denna bandyfinaldag notera likheten mellan den gamla sockerdricksetiketten och Villa BK.
I självaste Napa ligger synnerligen trevliga Oxbow Public Market. Uppbyggt som en saluhall samlar den lokala producenter av allt från ost och vin via kryddbod och bageri till charkuterier och frukt och grönt, kompletterat med en skaldjursbar och annat smått och gott. Ett koncept som skulle fungera i vilken svensk stad som helst med minst 50 000 invånare. Franchise någon?
Alla krogar i Napa Valley verkar ha hamnat i Yountville, mellan St Helena och Napa. Kanske är det French Laundrys fel/förtjänst. Hursomhelst säger
Bottega i Yountville
mer än en person, att, sedan några år, är och förblir Bottega i Yountville ”the hot spot” i Napa Valley. Självfallet kände sig därför vinifierat.se tvingat att gå dit för att ta reda på om det är värt ett besök. Det är det. Lyckad atmosfär med en mix av avkopplat och professionalism. Bra mat och hygglig vinlista. Servicen är utmärkt.
Bistro Jeanty är måhända inte värd en avstickare från Sverige, men om man
Bistro Jeanty, Yountville, Ca
befinner sig i trakterna av Napa Valley, och, mer precist, rent av i de vykortsvackra vyerna mellan St Helena och Napa, är det snudd på korkat att inte äta en lunch på stället. Lyckad inredning, bra och ”fransk”, eller i vart fall amerikafransk, stämning och, framförallt, mycket bra brasseriemat och en hygglig vinlista. Kort sagt ett mycket bra brasseri. Och, OBS, man saluför såväl Suze som Lillet!
Förutsättningarna för Michael Minas krog på California Street i San Fransisco – han har krogar även på annat håll – var, när Twosonkolleganoch jag häromdagen slank in där, inget vidare. Kort sagt hade vi just landat in från Europa och cirka 18 timmars resande, dygnsrytmen var satt ur spel och klockan var 22.00, ett klockslag då medelamerikanen redan ligger och
Michael Mina, California Street, SF
sover eftersom han tror att han mår bra av att gå upp före sex på morgonen. Trots att vi var trötta och att vi blev de sista, kvardröjande, för personalen irriterande gästerna och trots att våra ögon gick i kors och att vi pratade med varandra mellan allt tätare och mer ihållande ögonblick av mikrosömn, var stället alldeles förträffligt. Bra, vällagad mat, trevlig och kunnig personal som bland annat tyckte att vi skulle prova den ”europeiska och moderna” Copain Chardonnay Brosseau från Chalone och 2009. Vinet visade sig vara åtstramat så till den milda grad att vi såg oss nödda och tvungna att komplettera med en Puligny- Montrachet från Louis Carillon och 2002 – ett barnarov, men det var ett faktum som bekom oss lika lite som personalens alltför diskreta och väluppfostrade försök att få oss att inse att vi nu suttit själva i matsalen den senaste timmen.
Senaste nytt från San Fransisco: den som vill köra taxi måste från och med nu hålla sig med en hybrid – den tiden är förbi då man gungade fram i en överdimensionerad Ford eller Chevrolet. För att nu inte tala om en Checker. Allt eftersom bilarna blir för gamla kommer de att försvinna. Klokt. Och trist.
Ersatt av hybrider
Ta sikte på Turning Torso i Malmö, hitta ekologiska Green matmarknad, leta
Turning Torso
er vidare mot restaurangdelen av lokalerna, där hittar ni skickliga kockar som tillreder god mat av matmarknadens råvaror och trevlig personal som ser till att ni får ett bord och, så småningom, maten på bordet. Ingen omfattande, men väl originell, matsedel med möjligheten att äta allt i tapasform eller, mer klassiskt, som för-, varm- och efterrätt. Vinlistan kunde vara roligare och lär säkert bli det med tiden. Nyöppnat och, såvitt man kan bedöma, oupptäckt. Hasta dit och upptäck.
Köpenhamn är en stad i härlig förändring. Samtidigt är det tur att somligt förblir som det varit. Inte minst gäller detta Restaurant & Café Nytorv. Här får
man fortsatt läckra smörrebröd, bra service, snaps efter behag och kaffe från Illy. När man så smörjt kråset kan det månne vara läge för en musikpub och då kommer kanske bluesbaren Mojo väl till pass. Huks Fluks på Gråbrödretorv är å sin sida måhända inte en gammal klassiker, men väl värd ett besök om inte för annat så för alla härliga skinkor i taket och den prisbelönta serviceinrättningen – dessutom kan man, under gynnsamma förhållanden, puffa cigarr på deras uteplats.
Om man mot förmodan skulle hamna i den underskattade staden Düsseldor
f och inte vet vad man ska sig till med sin hunger, kan man med fördel vända sig till klassiska Zum Schiffchen i Altstadt, gamla stan, med sitt problem. Man kan invända, att det vilar en anstrykning av turistfälla över stället, men låt inte det dölja det faktum, att Zum Schiffchen har en korrekt silltallrik och en riktigt bra, och hursomhelst rejäl, och äkta wiener schnitzel och lägg till det en förstående personal som snabbare än man hinner säga schnell! har satt en Weissbier på bordet: med andra ord just det man söker efter en kväll då man gått vilse i Tyskland.
Häromveckan var det mässan Vinisudi Montpellier. 33 000 besökare, ett par tusen utställare. En trevlig, lugn mässa, där man har tid att flanera runt och tala med många och
Place de la Comédie
prova allt bättre viner, till exempel fullödiga Braucol- och Loin de l´Oeil-grejer från Gaillac (två druvor jag verkligen gillar och som nu finns i allt bättre versioner). Södra Frankrike går från klarhet till klarhet och nu när trendens milda vind blåser allt starkare åt det här hållet blir också området hetare för var dag. Var tillbaka i Montpellier nu i veckan, den här gången för att blenda ett vin i trakten, eller egentligen en bra bit därifrån, men Montpellier är en så fin stad att jag mer än gärna kör dit för att bo. Passade på att flanera inne i Centre Historique, den gamla staden; över magnifika Place de la Comédie, längs de små gågatorna och gränderna till stimmiga Place Jean Jaures. Caférna, butikerna, barerna och
Place Jean Jaurès
brasserierna är legio i den här studentstaden och jag hamnade som många gånger tidigare på Ma Première Cantine. En liten, personlig restaurang utan vare sig stora åthävor eller höga priser. Här äter man bra, till exempel ravioli på kräftstjärtar och annat jox, och vinerna kostar sällan eller aldrig mer än 20 €/flaskan och då ska man veta att de generellt är bra på att hitta nya, kul viner som det sällan eller aldrig känns bortkastat att prova. Den här gången en riktigt bra traktens Cabernet Franc, vars identitet jag dyrt ska sälja till mina importkontakter i Sverige – återkommer kanske om den i framtiden.
Ma Première Cantine