Kärt & sannolikt pinsamt återseende & Neko Case

Efter den italienska, transparenta versionen av Den ukrainska vittoffeln, som omtalades på vinfiierat för drygt ett år sedan, har det varit tyst om Den ukrainska vittoffelns utbredning. Några av oss hade till och med börjat tvivla på dess fortsatta existens och gett oss till att fundera på diverse räddningsinsatser inkluderande egna inköp en masse. Till all lycka stod de dock där, på Frankfurts flygplats, en dag i förra veckan: en låt vara något utslätadAmerikansk variant av vittoffeln men likväl version av Den ukrainska vittoffeln! Och det måste anses som hoppingivande att de satt på en amerikansk kvinnas fötter; med andra ord har Den ukrainska vittoffeln nu nått USA, och vi vet hur det brukar gå då: en idé flyttas från Europa till USA, marknadsförs och kommer tillbaka till Europa som ett mode och chansen finns nu att Den ukrainska vittoffeln kommer att sitta på 80 procent av alla Stockholmare nästa sommar. Innan vi lämnar just den här vittoffelvarianten måste erkännas att er utsände i vittoffelträsket under något av år av sin tonårstid kunde ses vandra runt i ett par vittofflor identiska med en amerikanska kvinnans variant av Den ukrainska vittoffeln. Detta är pinsamt antingen för den amerikanska kvinnan eller er utsände toffelspanare och något säger den sistnämnde att det är hos högst densamme pinsamheten hör hemma. Vi lyssnar på lite rykande färsk musik från Neko Case.

Torsdagsfilosoferande: sum up & Elvis

Den som är elisabetansk såväl till det inre som det yttre är i bästa fall en charmig bohem, i värsta fall ett hopplöst fall. Den som fullt ut är franskklassicistisk såväl till det inre som det yttre är vanligtvis en hämmad petimäter vars livsluft är andras misstag – de gör hens tillkortakommanden lättare att bära. Elvis.

Tisdagsfilosoferande 2.0 & NIN & Adrien Belew

För att kunna se alla sidor av saken och för att lyckas i sin föresats bör vardagsskildraren vara franskklassicistisk till det yttre och elisabetansk till det inre. Det omvända leder i historiens obarmhärtiga ljus ofrånkomligen till en välförtjänt marginalisering. Underbart vackert gitarrspel av Adrien Belew på Nine Inch Nails Ghosts III.

Förbrödraförbistring eller Pinsamt på Autobahn & Canned Heat

Inspirerad av Paul Auster – återkommer i framtida inlägg om när, var, hur och varför – kom jag idag att tänka på pinsamma handlingar utförda av er man i livets ekorrhjul. Den handling som först, och starkast, dök upp i minnet var en händelse ett drygt halvår bakåt i tiden. Med undantag för den gungande Audins vingliga nedfärd mot sydligare trakter befann jag mig då för första gången på över 25 år på resa i Europa i en svenskregistrerad bil. Glömsk om hur nära vi svenskar står varandra så snart vi lämnat vårt land, förstod jag inte alls varför en minibusslast glada ynglingar vinkade så vänligt och glatt när vi hamnade intill varandra på den tyska motorvägen. När så en av de fosterländska gossarna tog sig före att andas på rutan och därefter rita en slags slingrig väg i imman, valde jag för säkerhets skull att se förbannad ut och ge honom fingret. Det var först då våra vägar skilts som jag insåg att han försökt skriva ett S så jag skulle förstå att vi var bröder. Canned Heat.

Åt var och en full frihet… och fullt ansvar

Sedan tre ledamöter i Vinkademien i Sverige, för snart ett år sedan och på SvD:s Brännpunkt, förde fram tankarna om Systembolagets – och i grund och botten vissa importörers – oförsvarligt stora utbud av omoraliska skräpviner, tillkomna i ”marknadsanpassningens” och, paradoxalt nog, ”rättvisans” namn, har en verklig debatt i frågan tagit fart. Senast genom artiklar i DN och en debattartikel i AB. Självklart fanns en pågående diskussion redan tidigare, men den lyckades inte riktigt tränga igenom till gemene hen. I samband med all diskussion i frågan, ända sedan debattartikeln på Brännpunkt, följs varje försök att uppmärksamma orättvisor och omoral av upprörda känslor och ett väldigt ojande över att någon försöker begränsa individens rätt till full frihet. Detta är förståeligt. Vem vill få sin frihet beskuren? Bortsett från fanatiska anhängare av obsoleta, men dessvärre fortsatt gångbara, tolkningar av vissa ideologier och religioner, förmodligen ingen. Samtidigt följer med den fulla friheten också fullt ansvar. Således: köp och ät ommärkt, billig köttfärs, köp och ät kött från djur som matats med kadavermjöl, gå på i ullstrumpor stickade i vedervärdiga sweatshops som i dina ögon är finfina arbetstillfällen, sitt i soffor gjorda av regnskog och tillverkade av utnyttjade barn som du på fullt allvar tror att du hjälper, drick dig full och glad på billigt skräpvin tillkommit med hjälp av i onödan bevattnade och övergödda fält och med underbetalda och av undermåligt hanterade växtskyddsmedel skadade arbetare och gläds åt allt cancerogent ochratoxin du samtidigt får i dig, ja, ät mat smittad av amöbor och gläd dig åt din frihet att inte efterkomma någons råd eller pekpinnar eller uppmaningar om en mer eftertänksam konsumtion. Allt detta är helt i sin ordning. I alla fall så länge du inte förväntar sig att någon annan ska ta ansvar om du behöver magpumpas eller drabbas av någon sjukdom till följd av det du stoppat i dig och så länge du inte förväntar dig att någon annan ska stå upp och hjälpa dig om sociala oroligheter blossar upp på platsen varifrån du köpt omoraliskt vin och där du just då befinner dig på semester: i det läget har du din fulla frihet att ta ditt eget ansvar. Pedagogisk musik.

Vildsvinsmatarejakt nu! & Black Sabbath

Även solen har fläckar och varje regel har sitt undantag, därför kräver nu vinifierat, sedan det blivit känt att det fortsatt finns tragiska och, uppenbarligen, av okunnighet, eller rent avParanoid dumhet, förblindade människoexemplar som matar vildsvin vintertid, med omedelbar verkan, en tillåtelse, nämligen att jakt tillåts på den som matar vildsvin vintertid! Jakten kommer, lämpligen, vara öppen mellan första december och femtonde mars och tillåtna vapen blir slangbella, pilrör eller luftgevär med ammunition som saltats samt snaror. Black Sabbath.