In i det längsta var allt utmärkt: vårens rikliga nederbörd följdes av från odlingssynpunkt närmast perfekta förhållanden. Druvorna som bärgades före regnen i mitten oktober resulterade högst sannolikt i en riktigt bra skörd. Efter regnen ändrades allt: koncentrationen späddes ut och rötan fick fäste.

Följaktligen fick en del kasseras och på amerikanskt vis behandlades mycket av det som plockades med omvänd osmos för att öka koncentrationen. Således ömsom vin, ömsom vatten.

De viner jag provat från 2009 uppvisar som helhet bra frukt och balans och verkar utmärkta – å andra sidan har jag inte behövt arbeta med viner som behandlats med omvänd osmos.

Har bland annat blendat nya årgången av Farmer´s Reserve och återkommer med några ord om det så snart vi fått klart alla kontrakt med de olika odlarna.

För någon vecka sedan var jag med när Terrific Wines höll en sortimentsprovning i Stockholm. Det var kul och ett och annat intressant samtal infann sig. Bland annat frågade någon om doften av grapefrukt i vin och om det finns en hel del att säga.

I grunden kommer grapedoften från en tiol (tror jag de heter på svenska, de här svavelbaserade föreningarna) som heter 3-mercapto-Hexanol eller 3MH. (Personligen tycker jag att de här kemiska namnen på dofterna är förskräckliga, men ibland kan de behövas för att förklara. Dessutom låter det så kunnigt. Jag säger därför inte grapefrukt, jag säger 3-mercapto-Hexanol-frukt. Eller när jag är nyvaken ”ge mig lite 3MH-juice”, eller ja, det skulle jag säga om jag på allvar drack grapefruktsjuice och tyckte om att köra med folk.) En viss fallenhet för grapefrukt har återfunnits i så sinsemellan olika druvsorter som Colombard, Sauvignon blanc, Gros och Petit Manseng, Negrette och Malbec.

Nu är det så ordnat i vinmakandets värld att man kan påverka den här doften och sätten är legio. Ute i vingården ska man akta sig för att behandla vinrankorna med kopparbaserade medel efter vérasion – alltså druvornas slutliga mognadsfas då färgen ändras och druvorna börjar samla på sig socker – eftersom koppar kan ha en hämmande effekt. Man kan göra en liten macération pellicualire, d v s skalmaceration, före jäsningen och den som är på hugget kan försöka få klarheten i den jäsningsfärdiga musten att landa in mellan 150 och 200 NTU (alltså inte en helt klar must). Jäsningen bör ske mellan 18 och 19 +.

Sist men inte minst: jästen. Det finns jäststammar som främjar grape i vin. Man kan faktiskt strunta i alla de ovanstående tricken och fokusera på att välja rätt jäst, t ex Zymaflore VL3 eller Collection Cépage Sauvignon – de båda fungerar oavsett färg på druvan och det färdiga vinet, i alla fall om det är ett skäligen enkelt vin

Har ni köpt på er ett vin med rejäl grape-ton och ni tycker om det, se då till att lagra vinet kallt. Gärna ner mot 4 +. Det gör nämligen att grape – inslaget lever kvar längre. Avseende aromer som ”citrus” och ”tropisk frukt” har de i mångt och mycket samma ursprung som grape och även här är jästen otroligt viktig.

OBS! Ett vin med tydlig grape är oftast gjort med en jäst som främjar grape, men grape kan, förstås, även förekomma utan att vinet manipulerats för att maxa 3MH-effekten – 3MH är en naturlig tiol som kan uppstå även i de bästa familjer.

Hemma i Provence igen stod idag Château L´Arnaude på programmet. Alla druvorna är nu inne och allt förlöper väl. Eller ja, det är klart att det alltid är något som strular till under en skörd. I år har alla maskiner fungerat och vi har haft tur med vädret – det blev lite regn innan vi tog in Carignan- och Rolle-druvorna, men det förändrade inte direkt något.

Det som strulat lite i år är ett fall av avbruten alkoholisk jäsning. Som tur var skedde detta med ganska mycket socker (närmare 40 g/l) kvar så det var lätt att starta om processen.

I ett annat fall hade det kunna gå illa, men även det löste sig på bästa sätt. Den malolaktiska jäsningen satte nämligen igång mitt under den alkoholiska jäsningen. Oftast bara det här sker och så är det inte mer med det, men man kan få en galopperande utvecklingen av den flyktiga syran när sådant här händer och om det inträffar kan vinet förstöras på mycket kor tid (ett dygn kan räcka!). Nu har vi mest bara kunnat konstatera att det var skönt att ha den malolaktiska jäsningen avklarad i den tanken.

Vi pustar således ut, inväntar att de sista tankarna och faten ska jäsa klart och funderar nu som bäst på hur vi ska blenda och lagra de här vinerna. Javisst ja, året verkar utomordentligt lovande, vilket jag förmodligen skulle säga även om det inte var sant, men i år verkar det vara sant.

Det fina och soliga vädret har fortsatt i norra och mellersta Italien. Däremot har det varit en hel del regn och rusk i de sydligare delarna. Alla säger sig dock vara nöjda. Att döma av den druvmust och de viner från 2009 jag provat så verkar det verkligen lovande. Dock är det för tidigt att säga något mer bestämt om kvaliteten i stort. Avseende volymen gissar jag att den blir som eller strax under snittet de senaste tio åren.

Kan inte säga hur skörden blir i Bordeaux i år (det ser emellertid bra ut så här just före skördestarten), men jag kan meddela att det är varmt i skrivande stund. + 34 igår, + 30 idag.

Under förra veckan, då jag var i Sydafrika, brakade regnet loss här hemma i Provence (vilket var påpassligt, men varken gjorde till eller från för mig, eftersom det regnade i Sydafrika också). Dessförinnan har ”vi” på Château L´Arnaude haft ett riktigt bra år. Mycket regn under vintern och våren och sedan torrt och fint (ett litet regn mellan midsommar och nu). Det sistnämnda kan man få för mycket av, men även de väl dränerade delarna av gården har klarat torkan bra.

Skördevolymen har gått ner något på de mest väldränerade parcellerna, men på det hela taget ser volymen ut att bli ungefär som ifjol. Kvalitets- och stilmässigt ser det ut att bli mycket komplexitet och elegans, så som det oftast blir när man har två år som 08 och 09 i följd.

Själva skörden: vi började redan för några veckor sedan med att ta in Cinsaut för rosévinet och hann före regnen med att ta in det mesta: Cinsaut, Grenache, Syrah och Cabernet sauvignon. Det som hängde kvar fram till regnen var den inte helt mogna Carignan och Rolle (och lite Mourvèdre och små mängder Syrah och Cabernet sauvignon som vi medvetet avvaktat med).

Idag började vi köra in Carignan för rosé och det ser riktigt bra ut. Rötan har ännu inte hunnit sätta klorna i druvorna och det ser ut som att all Carignan, både för rosa och rött, hinns med utan att problem uppstår.

Kvar hänger sedan Rolle – vitvinsdruvan härnere. Man kan fundera över varför vi tar in vitvinet sist, borde det inte vara tvärtom? Tja, på den tiden jag skördade Sauvignon blanc, Chardonnay och Viognier i Provence, brukade skörden börja med dessa. Med Rolle förhåller det sig annorlunda. För det mesta måste man vänta ut den riktiga mognaden – i alla fall om man vill få till den där spännande komplexiteten som Rolle kan bjuda på, men så sällan gör.

För övrigt har skördevolymen blivit betydligt mindre för många producenter i trakten. Många skyller på torkan, som förstås har sitt finger med i spelet, men oftare beror det nog på att man inte klarat att hålla oidiumet stången i år (andra året med hårt tryck). På Château L´Arnaude har detta klarats av på ett galant vis tack vare den superskicklige vingårdsmannen Fabrice. Be gärna om hans autograf om ni har vägarna förbi. Jag har aldrig sett en bättre yrkesman än han.

På det hela taget ett trist besked, även om ”vi” klarat oss: Ursula och Sune Sloge på Domaine de Canto Perlic meddelar att även om de klarat sig så har runt 20 procent av allt vin i Gaillac förstörts av hagel. Vi skriver 13 augusti och konstaterar att det ännu är långt till skörd.