3-mercapto-Hexanol-frukt

För någon vecka sedan var jag med när Terrific Wines höll en sortimentsprovning i Stockholm. Det var kul och ett och annat intressant samtal infann sig. Bland annat frågade någon om doften av grapefrukt i vin och om det finns en hel del att säga.

I grunden kommer grapedoften från en tiol (tror jag de heter på svenska, de här svavelbaserade föreningarna) som heter 3-mercapto-Hexanol eller 3MH. (Personligen tycker jag att de här kemiska namnen på dofterna är förskräckliga, men ibland kan de behövas för att förklara. Dessutom låter det så kunnigt. Jag säger därför inte grapefrukt, jag säger 3-mercapto-Hexanol-frukt. Eller när jag är nyvaken ”ge mig lite 3MH-juice”, eller ja, det skulle jag säga om jag på allvar drack grapefruktsjuice och tyckte om att köra med folk.) En viss fallenhet för grapefrukt har återfunnits i så sinsemellan olika druvsorter som Colombard, Sauvignon blanc, Gros och Petit Manseng, Negrette och Malbec.

Nu är det så ordnat i vinmakandets värld att man kan påverka den här doften och sätten är legio. Ute i vingården ska man akta sig för att behandla vinrankorna med kopparbaserade medel efter vérasion – alltså druvornas slutliga mognadsfas då färgen ändras och druvorna börjar samla på sig socker – eftersom koppar kan ha en hämmande effekt. Man kan göra en liten macération pellicualire, d v s skalmaceration, före jäsningen och den som är på hugget kan försöka få klarheten i den jäsningsfärdiga musten att landa in mellan 150 och 200 NTU (alltså inte en helt klar must). Jäsningen bör ske mellan 18 och 19 +.

Sist men inte minst: jästen. Det finns jäststammar som främjar grape i vin. Man kan faktiskt strunta i alla de ovanstående tricken och fokusera på att välja rätt jäst, t ex Zymaflore VL3 eller Collection Cépage Sauvignon – de båda fungerar oavsett färg på druvan och det färdiga vinet, i alla fall om det är ett skäligen enkelt vin

Har ni köpt på er ett vin med rejäl grape-ton och ni tycker om det, se då till att lagra vinet kallt. Gärna ner mot 4 +. Det gör nämligen att grape – inslaget lever kvar längre. Avseende aromer som ”citrus” och ”tropisk frukt” har de i mångt och mycket samma ursprung som grape och även här är jästen otroligt viktig.

OBS! Ett vin med tydlig grape är oftast gjort med en jäst som främjar grape, men grape kan, förstås, även förekomma utan att vinet manipulerats för att maxa 3MH-effekten – 3MH är en naturlig tiol som kan uppstå även i de bästa familjer.

Äggvarning

Från och med det kommande årsskiftet måste det framgå av etiketten om vinet behandlats med ämnen som äggvita och casein. Egentligen är detta en gammal lagstiftning, men det är först nu den fullt ut träder i kraft. Tidigare har man bara behövt sätta ut ”Innehåller svavel”

Skälet till att detta ska framgå är att det är en viktig upplysning för många allergiker.

Avbruten jäsning

Hemma i Provence igen stod idag Château L´Arnaude på programmet. Alla druvorna är nu inne och allt förlöper väl. Eller ja, det är klart att det alltid är något som strular till under en skörd. I år har alla maskiner fungerat och vi har haft tur med vädret – det blev lite regn innan vi tog in Carignan- och Rolle-druvorna, men det förändrade inte direkt något.

Det som strulat lite i år är ett fall av avbruten alkoholisk jäsning. Som tur var skedde detta med ganska mycket socker (närmare 40 g/l) kvar så det var lätt att starta om processen.

I ett annat fall hade det kunna gå illa, men även det löste sig på bästa sätt. Den malolaktiska jäsningen satte nämligen igång mitt under den alkoholiska jäsningen. Oftast bara det här sker och så är det inte mer med det, men man kan få en galopperande utvecklingen av den flyktiga syran när sådant här händer och om det inträffar kan vinet förstöras på mycket kor tid (ett dygn kan räcka!). Nu har vi mest bara kunnat konstatera att det var skönt att ha den malolaktiska jäsningen avklarad i den tanken.

Vi pustar således ut, inväntar att de sista tankarna och faten ska jäsa klart och funderar nu som bäst på hur vi ska blenda och lagra de här vinerna. Javisst ja, året verkar utomordentligt lovande, vilket jag förmodligen skulle säga även om det inte var sant, men i år verkar det vara sant.

Skörderapport Italien

Det fina och soliga vädret har fortsatt i norra och mellersta Italien. Däremot har det varit en hel del regn och rusk i de sydligare delarna. Alla säger sig dock vara nöjda. Att döma av den druvmust och de viner från 2009 jag provat så verkar det verkligen lovande. Dock är det för tidigt att säga något mer bestämt om kvaliteten i stort. Avseende volymen gissar jag att den blir som eller strax under snittet de senaste tio åren.

Carignan 2009

Det har blivit något av en vandringshistoria att Carignan bara blir bra om man har tillräckligt gamla stockar. Min erfarenhet är att man kan göra bra Carignan även av yngre stockar. Att äldre stockar sedan är att föredra, som alltid, är en annan sak. Däremot har skötseln av stocken, växtplatsen och inte minst skördeuttaget avgörande betydelse för hur bra Carignan kan bli. Få druvor är så känsliga för volym.

När vi nu – idag är det f ö strålande solsken igen – skördar Carignan på Château L´Arnaude är det, som vanligt, frapperande hur stor skillnad det är i mognadsgraden på stockarna som gallrats under sommaren och de ogallrade. Sockerhalten är förvisso en grov indikator för mognad, men den kan i ett sådan här sammanhang tjäna som belysande exempel. Man kan då konstatera att druvorna som körs in (från ogallrade stockar) till rosévin håller runt 11,5 vol % potentiell alkoholhalt, medan druvorna som skördas (från gallrade stockar) för rödvin håller mellan 13,5 och 14 vol % potentiell alkoholhalt.

Hur Carignan-druvorna ser ut i år? Utmärkt.

På torsdag åker jag till Domaine de Brescou för att se till skörden där. Vi är redo att ta in Carignan – druvorna även där och enligt de rapporter jag fått ser allt bra ut.

Det tredje Carignan- eller Mazuelovinet jag gör, gör jag i Spanien hos Bodegas Merino (Mazuelo de la Quinta Cruz). Som det ser ut i dagsläget tar vi druvorna där i vecka 41 och själv åker jag dit veckan efter.

Skörd i Provence

Under förra veckan, då jag var i Sydafrika, brakade regnet loss här hemma i Provence (vilket var påpassligt, men varken gjorde till eller från för mig, eftersom det regnade i Sydafrika också). Dessförinnan har ”vi” på Château L´Arnaude haft ett riktigt bra år. Mycket regn under vintern och våren och sedan torrt och fint (ett litet regn mellan midsommar och nu). Det sistnämnda kan man få för mycket av, men även de väl dränerade delarna av gården har klarat torkan bra.

Skördevolymen har gått ner något på de mest väldränerade parcellerna, men på det hela taget ser volymen ut att bli ungefär som ifjol. Kvalitets- och stilmässigt ser det ut att bli mycket komplexitet och elegans, så som det oftast blir när man har två år som 08 och 09 i följd.

Själva skörden: vi började redan för några veckor sedan med att ta in Cinsaut för rosévinet och hann före regnen med att ta in det mesta: Cinsaut, Grenache, Syrah och Cabernet sauvignon. Det som hängde kvar fram till regnen var den inte helt mogna Carignan och Rolle (och lite Mourvèdre och små mängder Syrah och Cabernet sauvignon som vi medvetet avvaktat med).

Idag började vi köra in Carignan för rosé och det ser riktigt bra ut. Rötan har ännu inte hunnit sätta klorna i druvorna och det ser ut som att all Carignan, både för rosa och rött, hinns med utan att problem uppstår.

Kvar hänger sedan Rolle – vitvinsdruvan härnere. Man kan fundera över varför vi tar in vitvinet sist, borde det inte vara tvärtom? Tja, på den tiden jag skördade Sauvignon blanc, Chardonnay och Viognier i Provence, brukade skörden börja med dessa. Med Rolle förhåller det sig annorlunda. För det mesta måste man vänta ut den riktiga mognaden – i alla fall om man vill få till den där spännande komplexiteten som Rolle kan bjuda på, men så sällan gör.

För övrigt har skördevolymen blivit betydligt mindre för många producenter i trakten. Många skyller på torkan, som förstås har sitt finger med i spelet, men oftare beror det nog på att man inte klarat att hålla oidiumet stången i år (andra året med hårt tryck). På Château L´Arnaude har detta klarats av på ett galant vis tack vare den superskicklige vingårdsmannen Fabrice. Be gärna om hans autograf om ni har vägarna förbi. Jag har aldrig sett en bättre yrkesman än han.

Hagel i Gaillac

På det hela taget ett trist besked, även om ”vi” klarat oss: Ursula och Sune Sloge på Domaine de Canto Perlic meddelar att även om de klarat sig så har runt 20 procent av allt vin i Gaillac förstörts av hagel. Vi skriver 13 augusti och konstaterar att det ännu är långt till skörd.

Skörd i Trentino

Har precis kommit hem från en snabbvisit till Trentino. Skörden där är rekordtidig i år. Redan runt 10 augusti börjar man med druvorna till de mousserande vinerna. Skälet till att man är tidig (och att det är ganska stor skörd) är att det var mycket snö i vintras och att det fortsatte regna under våren samtidigt som solen och värmen kommit i rätt mängder.

Kan jag inte låta bli att passa på att tipsa om Villa Capri i Gardone Riviera vid Gardasjön. Riktigt bra hotell med inte bara egen terrass och pool ut mot sjön utan också badmöjlighet från egen brygga. Självklart låg också en Riva och glänste mitt i gästernas blickfång. Klart det inte var billigt, men värt varenda krona. Bara en sådan sak som att baren var öppen till 01.00 så man kunde röka en bra cigarr efter middagen (som man dock måste inta på annat håll, eftersom Villa Capri blott är hotell och restaurang med frukost och lunch, och så baren förstå). Äsch, gå in på www.hotelvillacapri.com och kolla själva.

Mat i Gardone Riviera? Tja, Taverna del Borgo – ligger 400 meters uppförsbacke ovanför Villa Capri, ”i borgen” – är ett hyggligt enoteca, där man kan få en anständig köttbit och en hygglig Barbera d´Asti för så lite pengar att man har råd med både hotell och cigarr.

Saigné och Rosa

I Sverige är det är lätt att få för sig att det avseende rosévin skett en revolution i vinvärlden de senaste åren. Så är inte fallet. Det som skett är att det blivit okej att dricka rosé i Sverige och därmed har Systembolaget lyhört kunnat utöka sitt sortiment av rosévin.

Som vanligt har vårt detaljistmonopol i den ansträngningen haft god hjälp av alla duktiga importörer som finns i vårt land. Det är i första hand de sistnämnda som hittat vinerna som sedan köpts in och sålts i Sverige och som gett ett intryck av att vinvärlden genomlever en rosévinsrevolution.

I och med det ökade intresset har det också skrivits mer om rosé det senaste året och viner som skulle ha varit omöjliga att marknadsföra i Sverige för bara något år sedan får nu sin rättmätiga kultstatus – här tänker jag förstås i första hand på Viña Tondoñias rosado, ett vin som börjar säljas när det är gammalt som gatan, tvärtom all rosévinsvetenskap, och som tillhör vinvärldens stora personligheter.

Fast sedan är det det här med hur man gör rosévin. Jag såg i en av våra större tidningar, att ” tillverkningen av rosévin sker genom att man låter blå druvor pressas lätt till ett vitt vin. Därefter låter man musten masserera, det vill säga dra tillsammans med skalen…” Någon annanstans, i en vintidning, stod det att ”saigné” sker genom att vin dras av från en jäsande tank.* Hm, ja, det är nu långt ifrån alla konstigheter jag sett avseende rosévin.

Låt oss ta det steg för steg:

– Rosévin kan göras på blå och gröna druvor. Exakt vilken typ av druvor som används beror på området och de förutsättningar och regler som gäller där (och hur pass friskt man bryter mot reglerna). Däremot är det inom EU generellt, med vissa undantag, förbjudet att blanda rött och vitt vin till rosé.

– Rosévin kan göras antingen som ett vitt (direktpressat) vin eller ett rött (macererat/skalurlakat) vin. Pressar man direkt är det inte ovanligt att färgen behöver förstärkas, särskilt om man arbetar med druvor som antingen har låg halt färgämnen eller som är svåra att laka färgen ur – omvänt finns det blå druvor som ger mycket färg även om de pressas som ett vitvin. Den som gör rosévinet som ett rödvin och alltså låter skalen ligga med en tid före jäsningen i syfte att ge färg, kan i princip få hur färgrika viner som helst (nåja, så småningom klassificeras vinet som rött…). Det är inte ovanligt att man, om man är en noggrann och ambitiös rosé-producent använder sig av båda metoderna.

– Att rosévinet görs som ett rödvin innebär att druvorna krossas, varefter en urlakning sker (i en press eller en tank) innan den rosa musten pumpas vidare till en tank för att fälla ut och sedan jäsa. Skalen pressas vanligtvis separat sedan den rosa musten pumpats bort. Den mer färgrika must som nu uppnås kan användas för att ge färg och kraft till rosévinet i ett senare skede eller, om pressvinet är för rustikt, användas för ett enkelt ”dunk”-(i Sverige box-)vin.

– Rosévin som görs som vitvin kallas ibland för direktpressade. Rosé som görs som rött vin kallas ibland för ”saigné”.

– Att man däremot ”gör” saigné (bleed eller bleed off på engelska)på en tank är något annat. Då handlar det om att producenten pumpar bort must från en rödvinstank som ännu inte hunnit börja jäsa. Detta görs inte i första hand för att göra ett rosévin (som det ”avblödda” vinet resulterar i) utan för att koncentrera färg och annat i rödvinstanken. Det här är en teknik som är urgammal och som ibland fungerar mycket bra, ibland inte alls, eller rättare sagt: det ger vad som ofta kallas överextraherade viner med mycket färg och en rustik, ofta också besk slagsida.

* Förlåt, Kära Kollegor Vinskribenter, det är inte min avsikt att slå mig själv för bröstet eller att på er bekostnad framställa mig själv som den bättre av oss och ”den som vet” – jag tycker slikt beteende är tämligen lågt och säger mer om kritikern är den kritiserade; jag tog mig dock friheten att använda dessa exempel eftersom de är ganska talande för de missuppfattningar som råder kring Saigné och Rosa.