Felix förbannar förgrymmat godtemplaren Gorbatjov

Felix, i sina vanliga, välanvända vittofflor, tittade sin ovana trogen in i dag igen. Han ställde sig att titta på mig tills jag, trots att det innebar tillbaka till Gå, släppte mina beräkningar och planer för skörden 2011 (1600 Ha måste planeras i tid). När jag, smått förtvivlad, tittade upp på honom från mitt skrivbord tog han till orda. Dagens budskap handlade om alkoholmissbruk. ”Förr,” sa han, ”var Krim en enda stor vingård. Lastbilar, båtar och tåg gick i skytteltrafik mellan Krim och Sachalin och Leningrad. Vi skickade iväg hundratusentals liter vin varje dag,” här skrattade han till så där som folk gör när de minns något crazy, men så drog en mörk skugga in över hans fårade ansikte där den både grova och stora näsan ståtligt tronar som ett Akropolis – imponerande tycker vi nog alla även om jag inte vågat fråga vad de andra tycker – den mörka skuggan fortsatte till hans redan mörka ögon och när dessa var kolsvarta fortsatte han, ”men så kom, ha!, Gorbatjov…”, han gjorde en konstpaus och väntade tills även jag såg så svart ut i ögonen som jag förmådde, då fortsatte han, ”just det, Gorbatjov, godtemplaren!, som menade att han kunde bestämma vad folk skulle dricka!”, här tyckte jag bestämt att rösten stockade sig lite på Felix och det tog en stund innan han fortsatte med en uppgiven suck, ”det var då det, nu dricker folk på tok för lite, ur led är tiden.”

Felix finurligt om naturligt

Felix, som för dagen stoppat fötterna i en färgad variant av den ukrainska vittoffeln, tittade in som hastigast, eller med andra ord en dryg halvtimme, och berättade om än det ena och än det andra, som han lärt sig under sina 78 år, vilka han tillbringat med att födas upp i Grekland, bli arbetar- och önologhjälte i Sovjetunion och, numer, sitta på en piedestal och tala om för ynglingar som jag hur saker och ting ligger till i allmänhet och i synnerhet om varför samtidens människa saknar det förnuft som krävs för att avhålla sig från torra viner till förmån för halvsöt ”Madeira” och ”Port”. Idag passade han på att göra sitt inlägg i debatten om huruvida man inte får huvudvärk av ”naturligt” vin (om han med ”naturligt” vin avsåg det som i debatten vanligtvis avses med ”naturligt” vin framgick dock inte av hans inlägg). ”När man super till här,” sa han, ”får man alltid ont i huvudet nästa dag, men om man super till i Frankrike, får man aldrig ont i huvudet och det beror på att allt är naturligare där.” Efter detta inlägg stod han och tittade på mig en stund, så där som han brukar, samtidigt som han begrundade klokskapen i det han nyss sagt och när jag så småningom, eftersom stunden krävde det, nickade långsamt och skrynklade ihop pannan som om jag också var försjunken i djupa tankar kring allt det kloka som låg där och flöt som ett entente cordiale mellan oss grymtade han belåtet och sa ”Seså, arbeta vidare nu!”.

Luftning, treglastestet & P J Harvey

På tal om kastrullering: hur vet man att man ska lufta vinet? Man kan göra ett enkelt test, som fungerar för det mesta. Ta tre glas. Fyll två av dem med vinet i fråga. Häll det ena glasets vin mellan det glaset och det tredje, tomma, glaset. Om möjligt, be någon flytta om glasen så den efterföljande provningen kan ske blint. Låt stå ett par minuter. Prova. Är det luftade glaset bättre ska vinet luftas, är det sämre, ja, det får ni faktiskt räkna ut själva vad ni då ska ta er för. Huruvida P J Harvey är en flitig användare av treglastestet vet jag inte, men hon har släppt en ny CD.

Skämt skämt om kastrullering

Vafalls? Någon påstår i en text att ”kastrullering” är ett skämtsamt uttryck för dekantering! Nu är det faktiskt så att jag myntade uttrycket ”kastrullering” för snart 20 år sedan och skrev om det i ”Vinsmagningens ABC/Vinprovningens ABC” för tio år sedan. ”Kastrullering” är ingen fjantig dekantering skämtsamt. Det är en brutal luftning av vinet, som hälls fram och tillbaka några gånger mellan ett par kastruller. Punkt slut.

Hat trick av Château L´Arnaude Rouge

Fick nyss beskedet att Château L´Arnaude Rouge (2009) fått en guldmedalj i Paris. Igen. Efter att för tre år sedan ha startat lite försiktigt med ett brons för årgången 2006 har de tre följande årgångarna haft den goda smaken att i tur och ordning vinna guld 2009, 2010 och 2011. I Sverige finns årgången 2006 fortfarande i beställningssortimentet.

Sensationell vinfilm funnen!

En trogen vinifierathangaround tillika nostalgiker och vinvän skickade den här länken och uppmaningen ”se den!”. Sagt och gjort och visst är det fint? Är månne den lång- och snyggspottande gentlemannen i filmens början ingen mindre än den legendariske lång- och snyggspottaren Bengt Risberg iförd AB Vin- & Spritcentralens provarrock? Och hur ekologiskt korrekt var inte det gamla systemet med tåg, båt och härtappning?

Hedges loves Melipal

Fick just mail från Mendoza, där min kompis och uppdragsgivare Tom Hedges i skrivande stund befinner sig. Tom bodde och arbetade under några år på 80-talet i Argentina, men har inte varit tillbaka sedan dess. Ett av hans mål med resan nu är att hitta Argentinas bästa vin. Jag har gett honom de tips jag tycker att jag kan bidra med. I övrigt går han på andras tips och artiklar han läst i ämnet. En hel del vin att gå igenom således. Därför kändes det bra när mailet visade sig innehålla en bild på en Melipal och den lapidariska texten ”Good shit!”. Enda vinet Tom spontant hört av sig om under resan. Tango!

Kryckburen middag bar frukt

Det var andra bullar då, när jag kryckledes studsade omkring i Tavel, nu är det bara svinkallt i Provence, vilket är mindre skrämmande än Tavelstudsens ljud och mörker och dessutom gör det inte så mycket med kylan och nederbörden när utflykten till Tavel faktiskt resulterat i en listning på Systembolaget (besked häromdagen); således släpps vinet Lauzeraies som en T2:a den första april 2011. Att det är en T2:a betyder att det kommer att finnas till försäljning i 195 av monopolets 410 butiker (till övriga kan vinet beställas). Lauzeraies är, som sig bör, en rosé från Tavel – denna de pretentiösa rosévinernas egen appellation (det är inte för inte det lite varstans i området finns skyltar och andra små meddelanden som talar om för besökaren att här görs världens bästa rosévin, punkt slut). Lauzeraies görs på druvorna, Grenache och mycket annat, från en vingård som kallas ”Terroir de Lauzes” och som är täckt av platta kalkstenar. Bara fåntrattar förvånas över att vinet uppvisar ett inslag av flinta och det som brukar kallas ”mineraler”, vara hur det vill med den saken, doften är dessutom tämligen fruktig och kraftfull och smaken bjuder på en för området bra fräschör. Passar enligt producenten till tajine (hur nu denna rätt kan stavas på svenska?), paella, fisksoppa och ”torra ostar”. Den som lever kan prova första april nästa år. Rosévin i väntan på Godot och Lauzeraies.

Vinitech, Bordeaux

För er som vill ha råkoll på hela vinvärlden gäller det att infinna sig i Bordeaux någon gång mellan 30:e november och 2:a december. Då pågår nämligen Vinitech. Förr i världen arrangerades en mässa för önologiska och vitikulturella artiklar i samband med den stora vinmässan Vinexpo. Så småningom bytte teknikdelen namn och slogs dessutom ihop med Sitevi i Montpellier. Nu anordnas ”Vinitech” vartannat år i Bordeaux och vartannat år i Montpellier. På de här mässorna kan man få sig till livs allt från det senaste inom automatisk druvgallringsteknik och traktorvetenskap via nya enzym och jästsorter till ekspån och druvkloner. Vid sidan om utställningsmontrarna arrangeras många intressanta föreläsningar – de flesta på franska – och på samma sätt som Vinexpo är en mötesplats för vinhandeln är Vinitech en mötesplats för vinproduktionen. Det sistnämnda hindrar dok inte att det är en mycket bra, intressant och kul mässa för var och en med minsta intresse för vin och vinproduktion. Vinitechmusik.