Åerts upplaga av tävlingen Chardonny-du-Monde är avklarad. Återigen har man utsett världens bästa chardonnay-vin. Av cirka 900 viner fick runt 300 medalj. Vart tredje vin. Årets skörd av tävlingsviner var med andra ord exceptionell. Att de som får en medalj som en naturligt följd förväntas betala dyrt för små klistermärken med ”medaljen” har inte med saken att göra. Och bland de tio bästa chardonnay-vinerna i världen återfinner vi som väntat Château Ksara Chardonnay Cuvée du Pape 2010 från Libanon, Red Rooster Chardonnay 2009 från Kanada, Vin de Pays d’Oc Terradria Collection 2007 från Dubouef och, så klart, Vin de Pays d’Oc Mas du Novi 2009 från Saint Jean de Noviciat. Hallå?
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Catherine Faller i svavelosande besvärjelser
Var å Twosons vägnar och besökte lite producenter i Champagne och Alsace förra veckan. I Champagne ägnade Twosonkollegan och jag oss mest åt att sätta dosagen (låg…) på den specialcuvée vi gjort hos Pierre Peters (medlemsvin i december 2012) medan vi i Alsace hittade fram till ännu ett fantastiskt vin för vår lilla, exklusiva grupp abonnenter. Detta hos Catherine Faller & Co på Domaine Weinbach, där nämnda Catherine först vackert och i mina ögon korrekt beskrev sina viner som ”italiensk barock, ja, Vivaldi!” och lika korrekt menade att ”Pinot Noir och Riesling inte fixar att samleva med det mediokra” bara för att till min oförställda förtjusning oprovocerat plötsligt få spelet på ”naturliga” odlare, som påstår sig göra bra viner utan svavel: ”Det är så dumt att man knappt tror att det är sant när ’sommelierer’ påstår sig hitta skönhet i de här misstagen!”, var bland det mer publicerbara denna färgstarka, skickliga, biodynamiska odlare undslapp sig. Twoson är stolt över att ha fått göra ett av sina viner (en fantastiskt snygg Pinot Gris om jag får säga det själv) hos Domaine Weinbach och ni som är medlemmar – ja, ni är ju bara 40 stycken… – ska veta att det kommer som vin nummer ett år 2012.
Twoson ett år!
Det ytterst exklusiva projektet Twoson som jag driver med Twosonkollegan firar i dagarna ett år. De 40 medlemmarna fick År Ett för Twoson specialgjord Pinot Noir från Willi Opitz, dito Cabernet Franc från Hedges Family Estate, dito Barbresco (Starderi) från La Spinetta, dito Chablis Grand Cru (Les Clos) från Clotilde Davenne och dito Blanc de Blanc (Reserve, Grand Cru) från De Saint Gall. Andra verksamhetsåret inleddes i mars med en medlemslunch med besök av Clotilde Davenne och Jan Netterberg (representant i Sverige för december månads champagneproducent, Legras & Haas i Chouilly) och specialmat anpassad till vinerna på Pontus by the Sea och årets första vin levereras inom kort (utvalt ekfat av En Laureaule 2005 från Remi Jobard). Som det är skönt att vara en i gänget!
Vinodling i Sverige 2.0
På tal om vinodling i Sverige och vikten av att ha en affärsidé och tydliga strategier fick jag i veckan besök av Lauri Pappinen från Gute Vin på Gotland. Han och hans familj hör till dem som haft en hyggligt tydlig affärsidé från början (och som startade hyggligt tidigt, 1997 om jag inte missminner mig). Lauri är en av de främsta förkämparna för gårdsförsäljningen, men å andra sidan har han byggt upp en så stor kringverksamhet att han faktiskt klarar sig ändå. Gårdsförsäljningen är förstås viktigt, men ändå lite av grädde på moset (Lauri kanske inte håller med…). På Gute Vin finns vandrarhem, restaurang och en mängd andra produkter tillverkas, till exempel dressing och vinäger, som säljs framgångsrikt både på ön och i ”närområdet” Stockholm. Och så skriver han böcker också.
Vinodling i Sverige: nu och då
Höll häromveckan ett föredrag om ek för några av de mest entusiastiska vinodlarna i södra Sverige. Många av dessa har upplevt tiden då de förlöjligades å det grövsta och de förtjänar nu att, som så sker, höjas till skyarna. Dock befinner sig sanningen någonstans mellan dessa båda extremer. Pionjärerna har förvisso aldrig varit löjliga, men det är heller inte så att de plötsligt producerar superviner, även om utvecklingen gått framåt i rasande fart. Dessvärre lär många av de första pionjärerna missa tåget när det går. Enkelt uttryckt har de varit alltför entusiastiska och sluggat sig fram utan tydlig affärsidé eller en klar strategi för framtiden. När de nu gjort grovjobbet är det enkelt för den som kan hitta rätt riskinvesterare att starta en kommersiell vintillverkning där man använder sig av de rön som entusiasterna hittat fram till. Kanske slår då den här alerte producenten till med en areal på >30 hektar i huvudsak planterade med Solaris avsedd för i första hand friskt, mousserande vin, i andra hand för en mindre mängd friskt, kanske lätt pärlande vitvin, i tredje hand ett exklusivt, sent skördat sött vin och i fjärde hand, i liten volym, en prestigecuvée lagrad på ek. Problemet för dagens odlare är att deras enheter är för små, varför priserna blir höga. En ”storproducent” kan i ett slag kapa mellan 50 och 70 % av priset och om vinet är bra kanske rent av få en listning på Systembolaget. Istället för 300 sek kostar vinet 90 sek och det finns tillräckliga mängder för en liten Systembolags-listning, horeca-bearbetning och rent av export. Den vakne läsaren har redan insett att det rent av är klokare att gå loss på >60 hektar från början och att ovan nämnda 30 är det minsta en snabbfotad investerare ska ge sig i kast med. Den som blir först kommer att kunna etablera sig innan övriga hängt med i svängarna. Vad kan de andra göra då? Tja, man kan alltid hoppas på gårdsförsäljningen. Samtidigt måste alla inse att bara för att den blir tillåten kommer inte kunderna att köa upp sig på led utanför lokalen där vinet görs. Även här blir det konkurrens och bara den som har ett riktigt bra vin och/eller intressant anläggning för besök kommer att få några kunder. Merparten av odlarna i framförallt södra Sverige borde fundera över att sätta upp ett ”Vinets hus” någonstans i Skåne. Där kan alla odlare som är med och betalar (efter volym) visa såväl sig själva som sina viner och som det kan bli ett populärt turistmål borde det inte vara omöjligt att få kommunerna att slåss om huset ifråga och kanske rent av få bidrag från både den ena och den andra. Kan de små producenterna enas, kan de kanske också samarbeta avseende gemensamma jäsnings- och lagringslokaler. Slutligen: att inte SLU Alnarp redan har en professionellt skött försöksodling där man provar ut lämpliga druvsorter och kloner och att man där ännu inte bedriver någon forskning avseende anpassade tillverkningsmetoder är ett pinsamt kapitel för sig. All heder åt pionjär-odlarna som gör grovjobbet helt på egen hand.
Felix förbannar förgrymmat godtemplaren Gorbatjov
Felix, i sina vanliga, välanvända vittofflor, tittade sin ovana trogen in i dag igen. Han ställde sig att titta på mig tills jag, trots att det innebar tillbaka till Gå, släppte mina beräkningar och planer för skörden 2011 (1600 Ha måste planeras i tid). När jag, smått förtvivlad, tittade upp på honom från mitt skrivbord tog han till orda. Dagens budskap handlade om alkoholmissbruk. ”Förr,” sa han, ”var Krim en enda stor vingård. Lastbilar, båtar och tåg gick i skytteltrafik mellan Krim och Sachalin och Leningrad. Vi skickade iväg hundratusentals liter vin varje dag,” här skrattade han till så där som folk gör när de minns något crazy, men så drog en mörk skugga in över hans fårade ansikte där den både grova och stora näsan ståtligt tronar som ett Akropolis – imponerande tycker vi nog alla även om jag inte vågat fråga vad de andra tycker – den mörka skuggan fortsatte till hans redan mörka ögon och när dessa var kolsvarta fortsatte han, ”men så kom, ha!, Gorbatjov…”, han gjorde en konstpaus och väntade tills även jag såg så svart ut i ögonen som jag förmådde, då fortsatte han, ”just det, Gorbatjov, godtemplaren!, som menade att han kunde bestämma vad folk skulle dricka!”, här tyckte jag bestämt att rösten stockade sig lite på Felix och det tog en stund innan han fortsatte med en uppgiven suck, ”det var då det, nu dricker folk på tok för lite, ur led är tiden.”
Felix finurligt om naturligt
Felix, som för dagen stoppat fötterna i en färgad variant av den ukrainska vittoffeln, tittade in som hastigast, eller med andra ord en dryg halvtimme, och berättade om än det ena och än det andra, som han lärt sig under sina 78 år, vilka han tillbringat med att födas upp i Grekland, bli arbetar- och önologhjälte i Sovjetunion och, numer, sitta på en piedestal och tala om för ynglingar som jag hur saker och ting ligger till i allmänhet och i synnerhet om varför samtidens människa saknar det förnuft som krävs för att avhålla sig från torra viner till förmån för halvsöt ”Madeira” och ”Port”. Idag passade han på att göra sitt inlägg i debatten om huruvida man inte får huvudvärk av ”naturligt” vin (om han med ”naturligt” vin avsåg det som i debatten vanligtvis avses med ”naturligt” vin framgick dock inte av hans inlägg). ”När man super till här,” sa han, ”får man alltid ont i huvudet nästa dag, men om man super till i Frankrike, får man aldrig ont i huvudet och det beror på att allt är naturligare där.” Efter detta inlägg stod han och tittade på mig en stund, så där som han brukar, samtidigt som han begrundade klokskapen i det han nyss sagt och när jag så småningom, eftersom stunden krävde det, nickade långsamt och skrynklade ihop pannan som om jag också var försjunken i djupa tankar kring allt det kloka som låg där och flöt som ett entente cordiale mellan oss grymtade han belåtet och sa ”Seså, arbeta vidare nu!”.
Luftning, treglastestet & P J Harvey
På tal om kastrullering: hur vet man att man ska lufta vinet? Man kan göra ett enkelt test, som fungerar för det mesta. Ta tre glas. Fyll två av dem med vinet i fråga. Häll det ena glasets vin mellan det glaset och det tredje, tomma, glaset. Om möjligt, be någon flytta om glasen så den efterföljande provningen kan ske blint. Låt stå ett par minuter. Prova. Är det luftade glaset bättre ska vinet luftas, är det sämre, ja, det får ni faktiskt räkna ut själva vad ni då ska ta er för. Huruvida P J Harvey är en flitig användare av treglastestet vet jag inte, men hon har släppt en ny CD.
Skämt skämt om kastrullering
Vafalls? Någon påstår i en text att ”kastrullering” är ett skämtsamt uttryck för dekantering! Nu är det faktiskt så att jag myntade uttrycket ”kastrullering” för snart 20 år sedan och skrev om det i ”Vinsmagningens ABC/Vinprovningens ABC” för tio år sedan. ”Kastrullering” är ingen fjantig dekantering skämtsamt. Det är en brutal luftning av vinet, som hälls fram och tillbaka några gånger mellan ett par kastruller. Punkt slut.
Hat trick av Château L´Arnaude Rouge
Fick nyss beskedet att Château L´Arnaude Rouge (2009) fått en guldmedalj i Paris. Igen. Efter att för tre år sedan ha startat lite försiktigt med ett brons för årgången 2006 har de tre följande årgångarna haft den goda smaken att i tur och ordning vinna guld 2009, 2010 och 2011. I Sverige finns årgången 2006 fortfarande i beställningssortimentet.
