På GC-spaning i Chablis

Publicerat 2014-07-10 av Lars Torstenson

Clotilde lägger näsan i blöt

Var häromveckan och hälsade på Clotilde Davenne och fick bland annat tillfälle att prova hennes tre Grand Cru från 2013 och vad säger man? 2013 är i min gom ett fantastiskt år och Clotilde har inte precis gjort bort sig med sina GC. Vinerna buteljeras inte förrän i dagarna och kommer inte att vara på topp än på många år, men oj så bra de är. Les Clos är som vanligt lysande och Clotilde har sedan länge ett gott öga till Bougros, men bäst av alla 2013 är i alla fall just nu Blanchot – bästa Blanchot jag provat, tror jag, och jag har, håhåhå, provat många, många bra Blanchot.

Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 & Nature

Publicerat 2014-07-04 av Lars Torstenson

Har tidigare skrivit om att alla vinerna från Domaine de Brescou i Alignan-du-Vent (Languedoc) håller låga svavelhalter, som för övrigt är utsatta på etiketten. Vid sidan om detta har jag också berättat om de mindre volymer osvavlat vin vi gör där. Eller osvavlat och osvavlat, det kan hända att vi, liksom nästan alla andra tillverkare av naturviner, tillsätter 1 eller 2g/hl mellan jäsningen och buteljeringen. Har tidigare också skrivit om svårigheten med att transportera äkta naturvin eftersom dessa per definition inte kan vara omdragna och därför innehåller relativt höga halter CO2, vilket i sin tur vanligtvis leder till att korken lyfts vid transport. Körde vid mitt senaste besök på Brescou hem två flaskor vitt naturvin (bil ca 30 mil i runt 130 km/h). Den ena sköt ut korken halvvägs ur flaskan, den andra sköt inte alls. Öppnade idag den halvskjutna och den var riktig bra – och, jo, jag skulle säga om vinet inte var bra, tro mig (eller, ja, jag skulle nog bara inte nämna saken…) – men nu var flaskan verkligen bra med ren, lätt återhållen men vital och ganska bred fruktpalett, gula äpplen, ett lätt tropiskt inslag och ren druvkaraktär av chardonnay, en rejäl och ganska kraftfull och ren, fruktig smak med snygg balans i syran som får en hjälpande hand av lite CO2 som befinner sig på en högre halt än vad som är brukligt i stilla viner, dock utan att på något vis vara störande, och på allt detta en lång, ren eftersmak. Det som slår mig avseende det här vinet i likhet med så många andra viner som bara fått ett eller två milligram svavel per liter (ett i det här fallet) är att det ändå finns en liten touch av svavelbaserade aromer på näsan, inte ett dugg störande, så som den är i många moderna vita och rosa viner gjorda med jäststammar som bygger aromer på svavelföreningar, men den finns där. Sist men inte minst: när ett naturvin förblir rent och fritt från defekter är det alltid ett bra, spännande och intressant vin som fungerar i många sammanhang, problemet med den här typen av viner är att så många är behäftade med direkta defekter som fanatikerna antingen på fullt allvar tror är nyttiga, inte känner, blundar för eller tror är komplexitet, men vare sig acetaldehyd, överdoserad flyktig syra, smutsbrett eller en osund bakterieflora är bra för vinet eller, för den delen, huvudvärken. Vad är då A och O när du gör ett naturvin? Hygienen. Perfekt arbete i vingården, inga skavanker på druvorna, varsam skörd, bra naturlig jästflora i vinkällaren, oklanderlig renhet i allt i vinkällaren. Nature.

Ny vinklubbslåda för sommarens alla ögonblick & Sommar

Publicerat 2014-06-30 av Lars Torstenson

Lagom till sommaren 2014 passar den vinifierat närstående importören Terrific Wines påpassligt och med en oöverträffad känsla för tajming på att släppa sin senaste vinklubbslåda ”Sommar 2014”. Här finns en chardonnay från Russian River och Girard, så full av kraft att vi vågar tro på en sommar också i år trots att Sverige ligger närmre Arktis mittpunkt än så gott som samtliga världens övriga länder och de som ligger närmre, ja, ni vet, Sibirien och ett obeboeligt Nordkanada och så, hur kul är väl det? Men visst, Girard Chard kanske fixar den saken också och vinifierat ställer sig inte alls avigt till att publicera en reseberättelse från den som får för sig att utföra lite empirisk forskning avseende frågeställningen som nyss dryftades. Här finns också en rar, liten sak från Provence, en superäkta, klassisk ”Rosé de Provence”. Kort sagt är ”L’Annonciade” från Cellier des Archers ett spännande vin på många vis. Bortsett från att det är bra och som ett ”Rosé de Provence” ska vara, till och med till sin utstyrsel – en så kallad ”Flûte a Corset” – använder producenten här sina bästa druvor, medan övriga skörden säljs och, hör och häpna, används i många andra, dyrare, Provence-roséer, som i svenska bedömningar inte sällan får bättre betyg än L’Annonciade därför att kritikerna i förekommande fall rimligtvis ser mer till etiketten – L’Annonciade är så gott som okänd i Sverige – än innehållet, samtidigt som de gissar att högre pris alltid = bättre kvalitet. Dock: ni som nu är så lyckligt lottade att ni läser vinifierat vet vad som gäller avseende klassisk Provence-rosé och ni som fortfarande inte fattat, ity även bland HR:arna finns det väl ett och annat pucko, ska veta att vi här, eller snarare alldeles nyss, avser/såg vinet L’Annonciade. Som om det nu inte räckte med allt det ovanstående har lådan dessutom späckats med en cabernet franc från Chile. Chile? Kan det vara något? Jamen, fråga inte mig! Prova själva! Finns vinet där i lådan så gör det väl det därför att German Lyon är en riktig överdängare till vinmakare och därför att Perez Cruz ligger på Andernas temperaturvarierade sluttningar och därför att cabernet franc är en favoritdruva för alla verkliga vinentusiaster – jag menar, hur kan man inte vilja prova det? Så. Här kan man bli medlem i klubben (gratis, inga köpkrav eller annat tjafs, bara fri information och möjligheter) och här kan man beställa (kostar en slant, förstås). Emellanåt tar de här populära lådorna tillfälligt slut men då får ni väl ge er till tåls – om ni nu inte är så på att ni hinner beställa innan de just nu färdigpackade lådorna försvinner iväg till folk som är lite mer snabbtänkta och beslutsföra än just ni. Varunummer 78207, tre viner (se ovan), två flaskor av varje, inalles sex buteljer för 774 sek. Sommar.

Tre melankolidödare till Midsommar

Publicerat 2014-06-13 av Lars Torstenson

Svara

Alla vet, egentligen, att Midsommar ska firas med sång, grodhoppande, sill och nubbe. Trots detta är det samhällsomstörtande vanligt förekommande, att det ska sittas ute i kvällen och natten och regnet eller i bästa fall nattfukten och låtsas som att knotten och myggen inte alls är ett störande inslag i den redan eländiga tillvaron och då!, som om inte allt detta elände vore nog, dyker värden, eller, i mindre vanligen förekommande fall, värdinnan, upp med en vidbränd flintastek som inte bara är skådebröd. I just den skogstokiga stunden, då flintan ligger där och undrar hur det egentligen gick till när den packades och märktes om i butiken för att huxflux hamna här, gäller det att vara förberedd ity risken är överhängande att det nu också vankas sockerboostad appassimento, italiensk hittepåzinfandel eller omoraliskt skräpvin på budgetbox; smörja som du förväntas fylla dina sinnen med så till den milda grad att allt detta eländes elände verkar vara en god idé. Det är då bra att inte bara ha läst följande vintips utan också köpt på sig de melankolidödare som där nämns, melankolidödare i tre utföranden, vilket gör att det finns en färg och en smak för alla och till alla upptänkliga produkter som kan ha misshandlats på grillen vid sidan om flintan, kanske en fisk eller en sallad, låt vara att den sistnämnda mer undantagsvis hamnar på grillen, även i svenska midsommarsammanhang, och skulle det vara så att någon, till exempel en extrem tillskyndare av svenskheten, får för sig att hedra de riktigt gamla traditionerna genom att själv smågrilla sina fötter via en promenad på glödande kol ska den veta, att de skräpviner som blir över då alla, egentligen, helst dricker något av de följande tipsen, de skräpvinerna är utmärkta att smörja in fötterna med både före och efter promenaden ity som smörja göre sig skräpvinerna väldigt väl. Nog av. Här är de tre melankolidödarna som klarar av att nå genom såväl midsommarnatten som grillångorna och de trubbiga sinnena, notera att de i förekommande fall måste beställas så var gärna ute i god tid, idag till exempel: Girard Old VIne Zinfandel, nr 22337, pris 165 sek; Girard Chardonnay, nr 74963, pris 169 kr, Les lauzeraies, nr 2724, pris 99 kr.

Tre vintips juni & Revolution Urbaine

Publicerat 2014-05-30 av Lars Torstenson

Svara

Vitt: Montagny Premier Cru Les Coères (Feuillat-Juillot), nr 2812, pris 151 sek, ni som gillar Clotilde Davennes viner måste bara prova det här, och ni som inte gillar Clotilde Davennes viner eller inte vet vad det är, ni gör alldeles särskilt rätt i att prova det här läckra och fullödiga vinet från de södra delarna av Bourgogne. Fyndar inte din vinspalt det här vinet bör du byta vinspalt. Rosé: Palette är en pytteliten appellation just utanför staden Aix-en-Provence. För första gången släpps nu i Sverige, låt vara i liten kvantitet, ett rosévin från Palette och närmare bestämt den ekologiska kvalitetsgården Château Henri Bonnaud, nr 99241, pris 169 sek, med andra ord ett rosévin från hjärtat av Provence och som sig bör bjuder detta synnerligen seriösa vin också på allt ett Provence-rosé ska bjuda på, kort sagt ett måste för såväl vinnörden som roséälskaren och den som vill ha druckit ”Årets rosé” – även om nu sannolikheten är liten för att det här diskreta kvalitetsvinet i mer officiella sammanhang någonsin kommer att behängas med detta både rättvisande och rättvisa epitetet. OBS! begränsad upplaga. Rött: De senaste årens stora snackis i mina hemtrakter har varit Château Marguï, Coteaux Varois. En liten, biodynamisk odlare utanför byn Châteauvert, som arbetar utifrån allt det som sägs göra ett naturvin, alltså ingen tillsatt jäst och mycket försiktigt svavlade viner. Vi får i juni, i begränsad upplaga, ett smakprov på Château Marguï i form av Titien de Château Marguï 2009, nr 6839, pris 199 sek. Ett måste för Provence-älskaren och den som tycker om att prova snackisviner eller lågsvavlade biodynamiker och för er andra, tja, det är ett ganska schysst vin i all sin fruktiga örtighet. OBS! begränsad upplaga. La Provence.

Larm: E122 tappar färgen! & finns

Publicerat 2014-05-22 av Lars Torstenson

Azorubin, karmosinrött eller E122, kärt barn har många namn. Efter EU-inträdet blev azofärgämnen godkända i livsmedel i Sverige. De framställs på kemisk väg och vissa begränsningar förekommer fortfarande. Till exempel får E122 inte pimpa saft och vin. Däremot får det, såvitt vinifierat kunnat utröna, användas i till exempel sprit och fruktviner- och drinkar. vinifierat har tidigare ödmjukast påpekat att det farligaste i vinet är alkoholen, medan de systemiska bekämpningsmedlen är livsfarliga för den som arbetar med dem. Vid sidan om alkoholen är det otrevligaste ochratoxin. Ett gift sprunget ur mögelsvampar hemmahörande i penicillium- och aspergillus-släkterna. Det här är inget problem alls i välgjorda viner, men mögelgiftet kan förekomma i enklare, billiga viner tillverkade i ett högintensivt jordbruk samt på gårdar där bonden inte tar mögelangreppen på allvar varför hen inte heller gör något åt dem -jo, det finns ett fåtal skogstomtar som inte förstår bättre. Tittar vi utanför lagens råmärken har vinifierat påpekat, att tja, det är klart att någon kan tänkas pytsa i otillåtna ämnen, kanske för att sätt färg och smak på drycken. Även här torde intresset bara finnas för den som gör ett skäligen enkelt vin – bättre viner skulle förlora på ett slikt förehavande. Om någon nu skulle arbeta olagligt kan den pytsa i lite E122 i sin eländiga produkt, men särskilt vanligt torde det inte vara. Däremot får den se upp som är känslig för den här typen av ämnen, E122 till exempel, om den får för sig att hälla i sig rikliga mängder av låt säga ett fruktvin. Således, ni som vet med er att ni är överkänsliga för E122 eller som vill undvika det eftersom ni vet att det finns forskningsrön som pekar på olämpliga avigsidor med produkten, ni bör hålla koll på etiketten på ert fruktvin eller er fruktdrink: använder du ett azofärgämne ska det framgå av etiketten. Sist men inte minst en liten smålustig anekdot: E122 förefaller inte stå pall för solljus. Nedan en bild på två flaskor av en karmosinpimpad produkt, där den ena fått stå i mörkt förvar och den andra i dagsljus några dagar (direkt solljus cirka 20 timmar). Oooops! vinifierat tackar en HR som bett att få vara anonym då hen inte vill bli ihågkommen som karmosinmannen/kvinnan för bilden. Och vilken låt kan vi bara inte låta bli att spela nu?

Domaine de Brescou maj 2014, svavel & Cake

Publicerat 2014-05-08 av Lars Torstenson

Var och tittade till min kund Domaine de Brescou i veckan. 2013 visar sig vara precis ett så bra vit- och rosévinsår som vi trott och hoppats. I Sverige finns rosévinet ”Fleur d’Eté” (beställ årgången 2013) för den som vill gå till botten med det nyss sagda – för övrigt något så ovanligt som ett lågsvavlat ”rosé de piscine”, en lätt vinstil som annars brukar gå hand i hand med rejält med svavel. På rödvinssidan ser det också bra ut, men är mer svårbedömt. Tveklöst är det ett lättare år än 2012 och gårdens ”Pinot Noir” är lovande och årets ”Carisma” drar för ovanlighetens skull iväg, ordentligt, mot grenachestuk föranlett av de cirka 20 % av helheten som 2013 består av vin från unga grenachestockar – unga stockar har en förmåga att skänka ovanligt mycket, fräsch druvkaraktär. Måste här passa på att sticka in, att Carisma 2011 fick full pott i Sydsvenska Dagbladets senaste helgbilaga. Kul för gården, men också i största allmänhet uppmuntrande att ett så pass eget, får man ändå säga, vin som Carisma trots sitt låga pris kan bedömas på rätt grunder – såklart tycker jag att ni även ska prova det här vinet, finns också i beställningssortimentet, dominerat av carignan och medan 2011 är hyggligt medgörligt idag kan den som lyckas beställa hem 2012, som också finns i Sverige, förvänta sig väldigt mycket, öh, carignan, för den pengen. I övrigt ska också ”Syrah 2013” nämnas. Verkar bli lika fin som 2011. Vad resten anbelangar får vi avvakta och se. Avslutningsvis några ord om svavel, detta med tanke på att Domaine de Brescou medvetet arbetar med väldigt låga svavelhalter och är en av få, kanske världens enda/första (?), att sätta ut det egentliga svavelinnehållet på etiketten. Även 2013 har klarats med låga nivåer och av de båda (närapå) osvavlade ”naturviner” som gjorts är det vita redan buteljerat medan det röda tappas om någon vecka. Det vita fick allt som allt 1 g/l svavel före buteljeringen, det röda fick 2 g/l efter jäsningen och kommer få ytterligare något gram före tappningen. Skälet till att det röda får lite mer svavel, dock fortsatt under 30 mg/l totalt svavel, är att det som så många andra osvavlade/lågsvavlade viner börjat stinka acetaldehyd och gårdens ägare och jag är överens om att osvavlat i all ära men vinet ska vara drickbart också. Cake. PS Ni som eventuellt beställer något av vinerna: årgångarna som upges på SB:s sajt är genomgående fel, räkna med yngre viner än vad som anges och se framförallt till att få ”Fleur d’Eté” från 2013 och ”Syrah” och ”Pinot Noir” från 2011 om ni beställer. (Hummervinerna på bilden är ”Mozaique” respektive ”Viognier” – i Sverige finns det som går ändå bättre ”Chardonnay”.)

Girard, zinfandel & annat & Bobby Womack

Publicerat 2014-05-02 av Lars Torstenson

Svara

På tal om förrgårdagens inlägg om zinfandel, primitivo och crljenak kastelanski, kan det vara på sin plats att påpeka att hur mycket vissa européer än försöker åka snålskjuts på zinfandels framgångar, finns det en tydlig skillnad mellan vinerna som produceras från de tre syskonen, ja, det finns till och med skillnad mellan de kloner som finns av var och en av dem, och detta gäller även om vinmakaren försöker aldrig så mycket att få till exempel en primitivo att smaka napa-zin, vilka för övrigt också kan vara väldigt olika varandra. Skälet till att många försöker är den på många håll och inte minst i Sverige ökande efterfrågan på maffig zin. Jakten på det där maffiga blir ofta för mycket, särskilt när producenten inte nöjer sig med den höga halten naturligt glycerol och den ”söta” skjuts alkoholen ger smaken och bestämmer sig för att tillsätta lite mer socker varmed vinet vanligtvis kantrar. Andra enkla misstag, som dessvärre accepteras av en skrämmande stor andel konsumenter, är felmacererad och/eller felsvavlad zin, som om äckelbeska inte utgör ett problem – vilket det väl inte gör för den som bara stjälper i sig drycken. Idag är utbudet av zin större än någonsin i Sverige, en sidovåg till appassimento-hysterin. Å andra sidan fungerar flera maffiga zin synnerligen väl till de svenska grillaftnarna, vilka kräva snudd på övermäktiga viner som kan stå emot kyla, mygg, vind och doft av gödsel, blommor och grannens grillos. vinifierat har tidigare tipsat om Girard Old Vine Zinfandel och gör det gärna igen. Tveklöst en zin av biffigt stuk, men utan att bli för mycket någonstans och dessutom osockrad, välmacererad och rättsvavlad. Vill på tal om Girard även pusha lite för deras övriga viner i Sverige. Producenten ägs av Vintage Wine Estates, som bland annat också står bakom USA:s största ”sustainable” egendom Kunde, Clos Pegase och många fler. Girard affärsidé är precis det producenten blivit känd för, att göra prisvärda, tydligt amerikanska viner från Napa och Sonoma. Vid sidan om nämnda Girard Old Vine Zinfandel finns i BS Girard Petit Sirah (kraftfull, balanserad, smakrik, inget tjafs), Girard Chardonnay (äkta Napa-chard för den som söker en smakrik chardonnay) och, från första juni, Girard Cabernet Sauvignon (samma fullödiga och välbalanserade stil som övriga Girard-viner), snyggt vinmakeri, alltid på gränsen, aldrig över den, och det, det imponerar faktiskt. Bobby Womack.

Torrontés: tycke & smak & Julieta Venegas

Publicerat 2014-04-07 av Lars Torstenson

Svara

Lyckligtvis är smaken som baken och så länge produkten ifråga är välgjord och moralisk finns det inget att säga om den saken. Således finns det inte heller så mycket att säga om att någon hyllar ”Argentinas druva” torrontés därför att hen tycker om den. Men när torrontés framställs som en makalös druva, som ruvar på potentialer som vinmänniskan tidigare bara kunnat drömma om, ja, ni vet så där som en del vinskribenter tappar koncepterna som vore de ingresskrivare i Sportbladet, då, då måste någon sätta ner foten. Torrontés kommer aldrig att bli en stor druva. Argentina har den i brist på annat, en förbannelse när det globala perspektivet blivit en verklighet för den argentinska vinindustrin, en druva för enkla, aromatiska viner för en enkel gom och en täppt näsa. Julieta Venegas.

Montagny & Shanana

Publicerat 2014-04-04 av Lars Torstenson

Huruvida det tidigare funnits viner från den lilla appellationen Montagny i Systembolagets bas-sortiment vet jag inte, men i juni är det dags. Då lanseras Françoise Feuillat-Juillots Montagny ”1er Cru Les Coères” (då med varunr 2812 och till priset 149 sek). På tiden. Montagny är med födelseåret 1936 inte bara en av Bourgognes utan en av Frankrikes äldsta appellationer. Så länge jag kan minnas har det alltid funnits oerhört prisvärda viner att finna i de mindre kända Bourgogne-ursprungen. Att just Montagny, som ligger 15 km söder om Châlon sur Saone och 30 km söder om Beaune, fortsatt hör till de mer diffusa områdena är både förståeligt och obegripligt. Förståeligt därför att här finns blott ett fåtal mer eller mindre små producenter och produktionen domineras av ett kooperativ, som kanske inte alltid varit så intresserat av att marknadsföra appellationen. Obgripligt därför att förutsättningarna för att göra stora viner tveklöst finns här och föga förvånansvärt finns det en hel del godis att finna för den som botaniserar, så gott som alltid till högst resonabla priser. Jorden och berggrunden (kalkdominerad ”kimmeridgian” och märgel), exponeringen, klimatet, vinden, vattenresurserna, allt stämmer. Inte minst om du arbetar med chardonnay – druvan som gäller för appellationen. AOP Montagnys totalt 300 hektar domineras av det läckra ”Montagny-berget”, där de bästa odlingarna återfinns, bland annat Françoises. Här på mellan 200 och 400 meters höjd över havet och blickande mot söder och sydost tillverkas syrastyrda viner av 1er Cru-kvalitet på löpande band. Inte mindre än 2/3 av appellationens odlingar är klassade som första cru, bara en sådan sak. Bortsett från att jag känner Françoise Feuillat-Juillot och gläds med denna heroiskt kämpande småföretagare och hårt arbetande, skickliga och aningen blyga vinmakare och att jag har, minst sagt, mycket lätt för att gilla hennes precisa hantverk, är jag synnerligen glad över att snart få se Montgany representerat på Systembolagets hyllor. Eftersom vinifierat sedan någon dag snöat in på yé-yé och annan töntmusik firas fredagen med ett litet Shanana-potpurri: 1,2,3. PS Vill du testa en Montagny i väntan på ”riktiga” släppet av Françoises 1er Cru Les Coères, kan du slå till på hennes Montagny ”Les Crêts” (73009, 129 sek, beställningsvara).