Iberia: Ägg, sherry & matförgiftning

Iberia har inte mindre än tre sherry och en söt px i sitt utbud. Personalen har för det mesta ingen aning om vad det är för viner eller vad de ska drickas till – trots att okomplicerad fino som Tio Pepe och La Guita går utmärkt till det mesta som serveras i matväg, och skulle dessa inte räcka till finns en oloroso att tillgripa vid hastigt uppkomna behov av mer pondus i rinnande form. Som passagerare ska man förstås inte låta sig bekommas av missen i personalens allmän- och utbildning, utan vänligt men bestämt stå fast vid sitt val av sherry och be dem vaska övriga dryckesförslag. Så långt all väl. Men så är det det här med Iberias mat. Är det fel på deras uppvärmningsutrustning eller får maten stå för länge på fel plats? Vara hur det vill med den saken, men det är inte okej att drygt tolv timmar efter ankomsten till Sydamerika drabbas av matförgiftning särskilt som samma sak inträffar drygt tolv timmar efter hemkomsten till Europa. Främst är det Iberias frukostägg som är misstänkta, men att Iberia är skyldigt det står utom allt tvivel. Lärdomen vi drar av detta är: drick Iberias viner men avstå maten.

Ny vinfrossa med Vinakademien & Helena Lindberg

Igår samlades Vinakademien i Sverige samt de tidigare mottagare av Vinakademiens pris som kunde närvara. Inte minst var årets pristagare Helena Lindberg från Tenute di Biserno där – grattis till henne! Och så var det sedvanlig vinfrossa, allt, som alltid i det här sammanhanget, på magnum: Launois Grand Cru Blanc de Blancs 1999 (mogen, god, kanske väl mogen för en 99:a, men det kan också bero på att dosagen på hustypiskt vis är lite för hög, en champagne som nog de flesta gillar), Deutz Blanc de Blancs 1989 (viss mognad, förstås, men till skillnad från nyss nämnda 99:an snarast ung för sin ålder, god), Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blancs 1995 (mogen, rund, lite rustik i hustypisk Chouilly-stil), Chablis Grand Cru ”Bougres” från J-M Brocard 1996 (stor, mogen, kraftfull, lång, god eftersmak med underbar mix av mognad och frisk syra och viss lie-karaktär), Maximin Grünhäuser Absberg Riseling Auslese 1997 (oerhört ursprungstypiskt, stor, härlig doft, symaskinsolja, Riesling, underbar syra som bryter perfekt mot sötman i eftersmaken, strålande), Domaine de Chevalier blanc 1990 (stor, komplex, vax, honung, år- och ursprungstypiskt, kraftfullt, fruktigt, kul och imponerande, lite låg syra om man ska gnälla lite, men det är å andra sidan 1990 vi talar om…), Climens 1975 (fantastiskt stor, god, hyggligt frisk syra), Trotanoy 1982 (en av årgångens tre största, strax efter Cheval Blanc och Latour, även om de två dragit ifrån med tiden, dock fortsatt mycket bra; stor, elegant), Il Pino di Biserno 2008 (mycket ung och kraftfull, tydlig cabernet franc (dock bara 38 % i blenden), gräsig, fruktig, väl avvägd ek som behöver lite mer tid för att sitta på plats helt och hållet, mycket bra), Twoson Volnay 1er Cru ”Les Santenots” 2005 från Jobard (klart jag tycker den är vidunderligt bra med en stor, ung och kraftfull pinot på näsan, behöver ett par år till i källaren), Clos de la Bussière 1er Cru 1978 från G.Roumier (mogen, behöver ändå lite tid i glaset för att visa sin bästa sida, kanske väl mogen för en vinmakarnäsa), Château La Lagune 1966 (tegelstensfärd, stor, mogen, ursprungstypisk, vital, ren, bra frukt och syra, mycket bra).

Om viner med juriskt stora egon

Det finns viner som är som vin mest är. Och så finns det viner som inte liknar något annat. Rent av finns det hela regioner fyllda av originalitet. Möjligen kan vissa paralleller dras mellan en del drycker från Jura respektive Xerez, men på det hela taget är det mer som skiljer än som förenar de här spännande vinregionerna. I Frankrike säger många, att Jura är världens ände, att hamna där är ett straff som får självaste giljotinen att framstå som ett icke oävet alternativ. Folk som bor i regionen vet bättre. Faktum är, att Jura är ett av Frankrikes grönaste, mest kuperade och vackraste departement med en lång, varm sommar och skidåkning på vintern. Dessutom finns här ett vinutbud som, just det, inte liknar något annat – utom möjligen sig självt. Inte för att jag tror att man kan göra riktiga toppviner på Poulsard, men visst kan det bli stora personligheter. Och om vi pratar vitt så är det bara att jubla i kapp med originaliteten. Här talar vi om viner med så stora egon att inte ens Riedels största glas räcker till. Kort sagt: roligare än så här blir inte vin. När man dessutom hittar mat som hänger ihop med till exempel en klassiskt gjord Savagnin – Chardonnay är lyckan om inte fullständig så i vart fall hyggligt närvarande. Har varit på blixtvisit i området och kan rekommendera restaurangen Le Strasbourg i huvudorten Lons-de-Saunier. Inte världsbäst, men de har en synnerligen bildad sommelier som vet att ge såväl kunniga som avslappnade och insiktsfulla råd och tips: hon kan sina viner och vet att kombinera dem med mat. Till exempel tyckte hon absolut att vi skulle prova just en klassiskt gjord Savagnin – Chardonnay till en Mignon de Veau och det satt, förstås, som smäck, trots att det vid första påseendet inte riktigt förefaller att göra det. Har försökt hitta tips på de här fantastiska vinerna i Sverige. Hittar inget i ordinarie sortiment, men en del i beställnings- och tillfälliga sortimentet och utan att ha provat vinet i fråga drar jag till med följande som tips på vad ni kan prova för att uppleva Juras rikedom i det svenska hemmets lugna vrå. Vad jag grundar tipset på om jag inte provat själv? Jo, om Systembolagets beskrivning av vinet stämmer, och det gör de oftast, bör detta vara ett bra exempel på en klassiskt gjord Savagnin – Chardonnay. Bör fungera utmärkt som aperitif och till väl utvald mat – skulle gärna säga tapas här, men till tapas är och förblir sherry den självskrivna drycken. Men kanske en tallrik med charkuterier eller några av de utsökta, lokala ostarna till exempel en lagrad Comté? Och detta kan man tonsätta med lite belgisk sång.

Clotilde Davenne, bästa Cadillacen & rosa sommarförlängare

Hade knappt hunnit nämna lovorden för nya årgången av Clotilde Davennes Bourgonge Blanc förrän både DN och Allt om Vin fyndstämplade vinet. Utan något egentligt skäl lyssnar vi därför till den bästa versionen av Cadillac. Rött alternativ och en rosa sommarförlängare.

Clotilde Davenne Chablis i T9 bot mot bot

Även Clotilde Davennes Chablis tar nu steget in i Systembolagets ordinarie sortiment. Närmare bestämt skedde detta den första augusti. Enda smolket i glädjebägaren är, att vinet hamnar i Systembolagets så kallade T9 – sortiment. Det innebär att vinet både är och inte är i det ordinarie sortimentet, eftersom det bara tas in i en butiks sortiment om den lokala efterfrågan är tillräckligt stor. Ett skäl gott som något att springa benen av sig efter det här vinet som bär Clotildes alla adelsmärken – renhet, friskhet, disciplin, precision – och som kostar för upplevelsen så lite att man måste tycka synd om Clotilde, eller vad sägs om ynka 139 sek? Inte en billig parkeringsbot en gång! Och så mycket roligare.
PS Enligt importören kan inte Clotilde Davenne Chablis beställas med det nya numret förrän 29 augusti…