Första gången det hände var jag oförberedd när det kom rök ur en nyöppnad, gammal Les Clos. Till min förvåning formade så sakteliga röken en skepnad som tids nog visade sig vara en ande. ”Mon Dieu, un Genie!”, minns jag att jag tänkte på häpen franska samtidigt som jag funderade över vilka mina tre önskningar skulle bli, men så såg jag det inte alls var en ande-ande som svävat ut ur flaskan utan Jussi Björling. Han bugade sig och klämde i med en rungande skön ”Till havs”. Vännerna som samlats runt bordet och flaskan tillsammans med mig var lika överväldigade som jag. En annan gång hände det sig att Jussi sedan han kommit utsvävande ur Les Clos – flaskan sjöng en fantastisk ”O Helga natt” för oss. Det var en jul för en tid sedan. På grund av Les Clos – pavors vidunderliga förmåga att överraska på det här viset bad jag därför Barndomsvännen vara försiktig när han igår öppnade en Les Clos 2008 – ett i sammanhanget mycket ungt vin, som kunde bjuda oss vilka surpriser som helst, kändes det som och visst gjorde det det; förvisso kom vare sig en ande eller en Jussi Björling ur den här mynningen, men väl Montserrat Caballe sjungandes ”O, mio bubbino caro” och bättre än så kan väl inte en ung Chardonnay bli, så klingande ren och vacker? Om jag inte var en så hämmad macho skulle jag till och med kunna säga att det är ett vin som får ögonen att tåras, hursomhelst tror jag att Barndomssvännen smålipade där han stod och sniffade i sitt glas.
