Minimotorer & regnrusk i Sydamerika

Publicerat av
Svara

Tanken att bege sig till södra hemisfären vår sommartid är befängd. Hann inte mer än landa i Sydamerika förrän jag stod där på en hyrbilsparkering omgiven av regn och rusk och med en disig väta som långsamt åt sig in i min ulltröja, vilket gör den sticksig och mig sur i största allmänhet. Till råga på allt visade sig hyrbilen rymma en 1,2 liters motor och jag tror inte att jag inbillade mig när jag tyckte att biluthyraren hånlog i mjugg när han gav mig nycklarna.

Chilenskt vintips

14 timmar i 12:e timmen

Publicerat av
Svara

Semestern går in på sin tolfte timme och det är nu dags att styra kosan mot Argentina och Chile, där vin ska makas å det hjärtligaste. Bland mycket annat ska jag titta till Q-rious Semillon, som dock högst sannolikt åker ur Systembolagets sortiment framöver så vi får väl se om den nya årgången någonsin blir buteljerad. Som tur är står en massa annat spännande också på programmet och mer om det blir det måhända framöver. Steg ett är att ta sig till Sydamerika, vilket tar cirka 14 timmar med utgångspunkt från Paris.

Chablis Grand Cru Les Clos 2008 (Clotilde Davenne)

Publicerat av
Svara

Första gången det hände var jag oförberedd när det kom rök ur en nyöppnad, gammal Les Clos. Till min förvåning formade så sakteliga röken en skepnad som tids nog visade sig vara en ande. ”Mon Dieu, un Genie!”, minns jag att jag tänkte på häpen franska samtidigt som jag funderade över vilka mina tre önskningar skulle bli, men så såg jag det inte alls var en ande-ande som svävat ut ur flaskan utan Jussi Björling. Han bugade sig och klämde i med en rungande skön ”Till havs”. Vännerna som samlats runt bordet och flaskan tillsammans med mig var lika överväldigade som jag. En annan gång hände det sig att Jussi sedan han kommit utsvävande ur Les Clos – flaskan sjöng en fantastisk ”O Helga natt” för oss. Det var en jul för en tid sedan. På grund av Les Clos – pavors vidunderliga förmåga att överraska på det här viset bad jag därför Barndomsvännen vara försiktig när han igår öppnade en Les Clos 2008 – ett i sammanhanget mycket ungt vin, som kunde bjuda oss vilka surpriser som helst, kändes det som och visst gjorde det det; förvisso kom vare sig en ande eller en Jussi Björling ur den här mynningen, men väl Montserrat Caballe sjungandes ”O, mio bubbino caro” och bättre än så kan väl inte en ung Chardonnay bli, så klingande ren och vacker? Om jag inte var en så hämmad macho skulle jag till och med kunna säga att det är ett vin som får ögonen att tåras, hursomhelst tror jag att Barndomssvännen smålipade där han stod och sniffade i sitt glas.

DRC La Tache 1990

Publicerat av
1

Barndomsvännen undrade vad för vin han egentligen skulle ta med sig till semesterhemmet för att jag skulle vara nöjd med honom. Detta sedan jag dömt ut hans ofog att bland fina champagner och premier cru – viner från Bordeaux även smyga in diskutabla viner som man annars bara dricker på restaurang. På egen hand listade Barndomsvännen ut att La Tache kunde vara ett lämpligt vin att ta med sig. Dock gav oss hans goda tanke ett prekärt problem. Hur skulle vi, med tanke på att huset var fullt av folk, få i oss merparten av flaskan av detta bådas vårt favoritvin utan att behöva lida av att se andra bälga i sig av denna gudomliga nektar? Lösningen blev ett avlägset hörn av semesterhemmet, där vi öppnade pannan och slog den bruna gudadrycken i varsitt glas. Bruna? Även om 1990 var ett varmt och torrt år och… tidigare provade La Tache 90:or har varit vitala och bra… så inte detta… Bortsett från den fruktansvärda besvikelse detta bjöd oss, stod vi nu utan vin till maten. Under visst knorrande tvingades jag gå på mitt eget semesterbourgogneförråd. Där hittade jag en Volnay Premier Cru ”Le Ronceret” 1996 (J.M.Boillot) som visade sig vara inget mindre än lysande. Skönt sjungande Pinot noir som, misstänker jag, dessvärre, hade kunnat lura mig till Nya världen i en blindprovning; jag är inte alltid så säker på de där superfruktiga, ganska kraftfulla Bourgognerna som sedan ett par decennier då och då dyker upp (och allt oftare om ni frågar mig). Fortsatt blåröd om kinderna och lika ung och dessutom storslagen i näsan med massvis av frukt och Pinot och – efter en stund och därför att jag mycket väl visste vad jag hade näsan i – Bourgogne och Volnay och smaken, jaa, den var som doften. Ingen La Tache, men en synnerligen bra Bourgogne, som Barndomvännen och jag diskret försåg oss med sedan vi senare ställt båda flaskorna på matbordet och inväntat ögonblicket då hustrun fick få syn på La Tachen, vilket hon snart fick och planenligt ropade till alla andra ”Lars favoritvin, skynda er att smaka”.

Sympatisk och tradig Jostein Gaarder

Publicerat av
Svara

Av en liten text på en av bokens smutssidor framgår, att ”alla författarintäkterna från denna bok går till Sofiastiftelsen… för banbrytande arbete rörande miljö och utveckling.” Sympatiskt. Dessvärre är Jostein Gaarders ”Cirkusdirektörens dotter” en både förutsägbar och tämligen tradig bok. Slutsatsen blir att jag tycker att ni ska köpa boken, men inte läsa den.

90-poängsrosé

Publicerat av
Svara

Det ingen hejd på framgångarna för Château L´Arnaude just nu. Nyss meddelade Gilbert&Gaillard att de i sin kommande utgåva ger 90 poäng till Château L´Arnaude Cuvée Therese Rosé 2009 (tidigare beskrivet här). Kul – det händer inte särskilt ofta att roséviner får 90 poäng av G&G. Vad som tilltalar dem? Tja, de uppskattar nog motsatsen mellan den mycket ljusa färgen och den relativt sett kraftfulla smaken. 90-poängsrosén kan inhandlas här. Och här kan man lyssna på magiska poäng eller i vart fall magiska nummer.

Terroir – den ultimata definitionen?

Publicerat av
Svara

Äntligen har OIV (Office International de la Vigne et du Vin) bestämt vad som egentligen avses med termen terroir. Detta skedde vid den Åttonde världskongressen, som hölls i Tbilisi för några veckor sedan. Så här låter (på engelska) den fastslagna och numer enda officiella definitionen av terroir: “Vitivinicultural “terroir” is a concept which refers to an area in which collective knowledge of the interactions between the identifiable physical and biological environment and applied vitivinicultural practices develops, providing distinctive characteristics for the products originating from this area ” (Resolution OIV/Viti 333/2010).

Intressant inlägg om mina knän

Publicerat av
Svara

Okej, jag inser att mina knän inte är jätteintressanta rent världshistoriskt sett. Å andra sidan, om inte jag skriver om mina knän, vem ska då göra det? Detta är alltså ett inlägg om mina knän, av vilka det ena började balla ur för många år sedan då det kompenserade det andra, på riktigt skadade knäet. Detta gav mig intressanta samtalsämnen med mina bordsdamer på den tiden, även om det understundom ledde till att de (inom parentes sagt med en för mig obegriplig suck av lättnad; de hade faktiskt t o m fått känna på knäet om jag trodde de hade varliga händer) när dansen efter maten skulle trådas avstod valsens virvlar med mig (”du ska nog inte dansa med de där knäna”). Inte sällan betedde sig folk direkt otrevligt när jag berättade om mina knän. En man greppade vid ett oförglömligt tillfälle tag i låret ovanför knäskålen och sa (ganska belåtet) ”Det är muskler som fattas! Här!” (han nöp till allt vad han kunde) ”Och här!” (han nöp nu till strax under knäskålen). I en av mina romaner hade han fått en armbåge över näsbenet, men nu är det här ett blogginlägg och därför är jag lite mer sanningsenlig och sanningen att säga så pep jag vid andra nypet blott ett ”ja, det kan du ha rätt i.” Men när jag försökte bygga upp benet pajade knäet med jämna mellanrum och förpassade mig bokstavligen tillbaka till gå, gång på gång. Visst är det både intressant och ganska spännande nu? Hur ska det gå? Jo, nu kommer vi till poängen med det här inlägget ity jag har sett att det finns en marknad för texter om löpträning och sådant och t o m hyllningssidor för vissa skor och annat som kan vara behändigt för den löptränande människan: jag köpte mig ett par Nike Zoom Equalon och jag vet inte vilket par jag nu är inne på men de gör gott vid knäna och som om inte det räckte med superdojjorna skaffade jag även homeopatiska knäskydd från Back-on-Track och det är rena dundermedicinen (fungerar även på hästar, har jag sett, och hästar är, rimligtvis, fria från placebo). Och nu springer jag som en hind, som en Hermes, som en Zátopek och jag hoppas, förstås, på sponsring från både Nike och Back-on-Track efter detta inlägg.

Enligt det danska forskningsinstitutet i Schweiz är den bästa medicinen för knäsvaga rödvin. Något om rödvinets härkomst.

Muga i Augusti

Publicerat av
Svara

Den andra augusti släpps i tillfälliga sortimentet den klassiska Gran Reservan Prado Enea (varunr. 94346, 349 sek, 360 fl.) och det mer moderna syskonet Torre Muga (varunr. 94347, 499 sek, 120 fl., 94346 magnum 799 sek, 60 fl.). Frågar ni mig så är Muga en av de allra bästa, mest spännande och kompletta producenterna i Rioja idag (prova gärna även deras vita och deras rosé) och de här två vinerna är urkul att ställa mot varandra, två stilepoker i samma företags historia möts och gör upp som de vältränade gentlemän de är. Duellen kan ske nu eller om några år, för den som kan och vill hålla sig.