Birgitta Stenberg: Apelsinmannen

Har, känns det som, i alla tider läst om Birgitta Stenberg, hennes vilda leverne och vänskap med poeten Paul Andersson, närheten till Kejne-affären och mycket annat. Förstår att många anser henne som en viktig kugge i sin Samtids centrum och någon som vågade utmana och därmed utveckla, och så är det förmodligen; att hon bidrog till att göra samtalet i Samtiden mer frispråkigt. Den förmodat ”oförblommerade” (citerar bokens omslag) berättelsen i Apelsinmannen (från 1983 och sig utspelandes några decennier tidigare) är dock mest patetisk. Här har vi några människor i Stockholm som utsett sig själva till Genier och rent av Samtiden. De knarkar och beundrar sig själva och är helt tagna av att känna att de är mitt i inte bara händelsernas centrum utan rent av Alltet. Fast egentligen lever de i ganska sjaskiga kvartar och hänger på ett fåtal utvalda näringsställen med likasinnade där den stora frågan kan vara ”Har Paul varit här?”, vilket han har eller inte har och så är det inte mer med den saken.

Så då ska man inte alls läsa Apelsinmannen? Jo, den är läsvärd, just som ett vittnesmål från en Samtid i Tidens flöde. Den visar också med önskvärd tydlighet att allt är sig likt år ut och år in och särskilt i de cirklar som tror sig vara de som bryter cirkeln.

Musik. Mer musik.

Staffanstorp – en hotad idyll!

Ni vet den där uppmärksammade filmen om Staffanstorp? Alla ser ut som inhyrda fotomodeller med botox-läppar och hipsterskägg, rapsen är gul, himlen blå och alla bara går runt och vinkar, och vinkar, ja, ni vet (se annars här). Och värst av allt: de där gamlingarna som står och slänger bouleklot på barnens cykelbana, eller om det är en ligistunge som trampar omkring på pensionärernas boulebana (exakt vilket framgår inte av den annars så informativa filmen). Självklart måste nu vän av ordning slå larm innan Staffanstorp störtas alldeles i fördärvet.

Det är förstås illa nog att alla kvinnor måste botox-operera sina läppar och alla män måste ha yviga skägg som de skrattande går till den lokala och likaledes klämkäckt flinande barberaren och ansar, men det här med att pensionärerna slänger bouleklot efter ungarna (eller möjligen, att de hjuldrivna ligisterna sladdar omkring på de förskrämda pensionärernas boulebana eller, mest sannolikt, både och) är något som absolut måste kvävas i sin linda, innan det hinner sprida sig till grannkommunerna och vidare över landet. vinifierat kräver att regeringen och riksdagen och lokalpolitikerna och GW och förre polischefen per omgående vidtar kraftfulla åtgärder och stoppar såväl botoxmissbruket som de klämkäcka barberarna och de barnjagande pensionärerna och de ligistanstrukna ungarna och de sjukligt vinkande människorna. Allt finns på film och något måste göras nu, annars kommer aldrig någonsin någon att frivilligt flytta till detta helvete på jorden.

Musik. Musik. Dans-bonus: så här grundlades en hel generations moves.