Skörden 2023: startskottet har ljudit!

Året 2023 ser väldigt olika ut beroende på var vi gör våra nedslag i Europa. Medan det var mestadels soligt och fint, rent av varmt i de norra delarna av kontinenten i maj och juni, regnade det mängder längre söderöver. På Domaine Rabiega noterade vi över 20 regndagar i maj (!) och nästan lika många i juni, och det måste anses som mycket ovanligt. Någonstans runt första juli ändrades så allt. Det blev soligt och varmt söderöver och regnigt längre norrut, i Sverige till exempel, där vinproducenterna på många håll står inför ett utmanade år.

I södra Frankrike handlade maj och juni om att hantera de angrepp som ofrånkomligen följer med regn, i första hand mjöldagg. En annan utmaning, framförallt för ekologiska odlare, är ogräset som frodas i regnet. Medan den som arbetar konventionellt ”bara” ska sätta sina besprutningstillfällen ungefär varannan vecka, måste den som arbetar ekologiskt eller av andra skäl undviker systemiska växtskyddsmedel, vara oerhört noggrann med att applicera skyddet vid rätt tillfälle och då tillfälle ges. Dessutom måste den sistnämnda se till att hålla ogräset stången. Vilt växande gräs ökar risken för skadeangrepp, och det rejält om bonden tappar kontrollen.

Med andra ord är 2023 ett år då inte minst de ekologiska odlarna fått sitta en hel del på traktorn i färd med att växtskydda, klippa gräset mellan raderna och plöja bort ogräs. Den som lyckats med det har också gått fri från mjölgreppsangrepp och annat.

På Domaine Rabiega har vi ett par fält som drabbats av mjöldagg, men majoriteten har klarat sig bra. Vi har i år gjort mindre grönskörd än tidigare och har därför mer druvor. Samtidigt har torkan sedan början av juli gjort att druvorna även i år bli små. Fördelen är att vi får en fin koncentration och en bra bas för våra rödviner. Nackdelen är att det är svårare att få till eleganta roséviner. Dock är det inte omöjligt på något vis.

Startskottet för årets skörd på Domaine Rabiega ljöd tisdagen 22 augusti. Något senare än förra året och handen på hjärtat hade det varit bra att kicka igång ett par dagar tidigare, det är viktigt att få optimal (naturlig) fräschör i de vita och rosa vinerna. Kanske är jag lite gnällig här, men om man inte söker det perfekta vinet i alla lägen ska man inte göra vin på riktigt, då ska man arbeta med industriella producenter som nöjer sig med standardmått.

Nu är i alla fall det tänkta vitvinet och det tänkta rosévinet inne i vinkällaren och, trots gnället ovan, så ser det bra ut. Vi har fina aromer i år och en schysst balans i musten. Nu gäller det att inte schabbla bort det naturen gett oss och om vi inte gör det ska jag be att få återkomma i ärendet vitt och rosa.

Avseende de röda är vi i princip framme vid en perfekt mognad. Men lagom till det har naturen bestämt sig för att, i skrivande stund, ge oss en kalldusch i form av ett rejält åskregn. Vi får se hur det påverkar. Ibland späs druvorna ut och vi får invänta en ny koncentration. Fördelen är att vi får lite mer must, nackdelen att vi också kan dra på oss röta i och med att mogna druvor är synnerligen känsliga för rötangrepp. Stämmer väderleksrapporterna kommer det dock klarna upp och vi kommer få rejält med vind. Det hämmar rötangreppen och påskyndar ”åter-koncentrationen”. Det finns alltså hopp om ett riktigt, riktigt bra rödvin i år.

PS Har fått frågor om årets temperatur. Första skördeveckan låg dygnens svalaste temperatur, mellan 05.00 och 06.00, på 21+ och dygnets högsta på 38+-39+ varje dag (redan från cirka 09.30 hade vi 30+ hela veckan). Det gjorde att vi fick skörda från 06.30 (då solen kommit över horisonten) och fram till mellan 10.00 och 13.00 beroende på dag. Detta dels för att hålla druvorna svala – vitt och rosa kyls alltid innan jäsningen startar –, dels för att hålla liv i skördearbetarna. Druvorna som plockades ställde vi i ett kylrum till följande dag. Nästan morgon, 06.00, körde vi dem på gallringsbordet, krossade dem och pumpade in musten i vinkällaren. Där ligger just nu musten och fäller ut skal och annat, som ska lägga sig på botten innan vi flyttar över den rena musten till en ny tank och låter jäsningen börja.

Musik. Bonusmusik.

Ett vin blev till

I dagarna släpps i Frankrike vinet Ego Bibamus till försäljning. I höst kommer ett begränsat antal flaskor till Sverige, där de på grund av den återhållna volymen bara kommer erbjudas ett fåtal vinbarer och krogar. Men vad är det för ett vin?

Skörden 2021 var på Domaine Rabiega som på så många andra håll i Frankrike superkoncentrerad till följd av lågt uttag (frosten) och små druvor (torka). Omöjligt att göra ett riktigt bra rosévin, ansåg jag, och funderade istället i termer av ett lätt rödvin, skulle det kunna gå? Värt ett försök. Med facit på hand vet vi att det fungerade. Ergo Bibamus – rouge, finns ett vitt också – är ett relativt ljust och lätt rödvin med en markant fruktighet, som driver såväl doften som den rena smaken. Vinet är fortsatt lite ungt, men det utvecklas just nu snabbt och blir snart sagt ”större” för varje vecka. Ett vin att avnjuta svalt till en matig sallad, en inte alltför smakrik kycklingrätt eller något annat kökshittepå i den något lättare skolan.

Det som kan vara intressant för nörden, som för övrigt borde ha något bättre för sig än att läsa detta, är hur vinet gjordes. Så här blev det till: 1. Tidig skörd av grenache-druvor (labet som analyserade druvmusten utropade i sin analyskommentar ”Misslyckad skörd! Måste blandas bort!”, det kändes bra). 2. Jäsning i öppna ekfat (vi slog ur sidstyckena för att anpassa ett par demi-muids för jäsning) vid naturlig temperatur (lägre än om vi kört på tank). 3. Drygt halvvägs in i jäsningen av de här grenache-druvorna tömdes andra fat där syrah jäst. Vi lämnade då jäsningsmassan i botten på faten och hällde den jäsande grenachen i de här tunnorna. 4. Vinet fick jäsa klart alkoholiskt, därefter flyttades det till tank där det genomgick den malolaktiska omvandlingen. 5. När vinifieringen var avklarad drogs vinet om och fick en liten dos svavel. 6. Efter ett drygt halvår på tank buteljerades Ergo Bibamus utan vidare krusiduller.

Namnet kommer sig av att det här vinet är väldigt långt från gårdens ”egentliga” vin, Clos Dière – ett lagringsvin som helst ska få tio, gärna fler, år i källaren innan det tas av daga. Kort sagt lirar Ergo i en annan liga och det finns skäl för producenten av visa det, och det gör den genom att ha ett annat namn och en annan stil på etiketten. Ergo Bibamus betyder på ett ungefär ”Alltså: Låt oss dricka!” Det är en god idé förutsatt att ni kommer över en pava.

Musik!