Mjöldagg i vingården

Har den senaste veckan av en tillfällighet och från ett par olika håll fått frågor om mjöldagg på vinrankan och väljer att svara här på bloggen – tror fler är intresserade av detta. Frågorna gäller vad som orsakar mjöldagg, skillnaden på ”downey mildew” och ”powdery mildiou” samt vilken av dem som är ”falsk mjöldagg”.

Mjöldagg på vinrankan orsakas av angrepp av ett par olika svampar. Den ena heter Uncinula necator (eller Erysiphe necator) och orsakar vad fransmännen kallar oidium (powdery mildew på engelska), den andra heter Plasmopora viticola och orsakar vad fransmännen kallar mildiou (downy mildew på engelska). De här angreppen är de vanligaste problemen i merparten av världens vinodlingar och till stor del skälet till att man på många håll, inte minst i Tyskland och Schweiz, sedan flera decennier försöker ta fram resistenta vinrankor. Sannolikt utgör de här ”piwi-sorterna” (Pilzwiderstandsfähig eller svampresistenta sorter) lejonparten av det vin som planteras i Sverige, mest känd kanske sorten solaris är.

”Faslk mjöldagg” känner jag som fransk/internationell odlare inte igen riktigt och jag tror inte att vi här talar om vare sig oidium eller mildiou, utan mjöldagg orsakad av andra svampar och angrepp på andra typer av växter. Det finns en uppsjö ”mjöldagg” och orsaker till dessa och det är värt att notera att på samma sätt som det är olika svampar som orsakar oidium och mildiou så är det åter andra svampar som ligger bakom mjöldaggen på låt säga tomater eller spannmål.

Det här gamla faktabladet från SLU (klicka här) uppger att det finns 380 mjöldaggsarter (till detta kommer underarter, former och raser) och att mjöldaggssvamparna kan angripa mer än 7600 växter – och noterbart är då, som framgått ovan, att majoriteten svampar i allmänhet är specialiserade och endast angriper växter inom samma släkte eller familj, alltså till exempel Vitis/Vitis vinfera.

Vi softar med Daniel!

Svårt ersätta koppar i vingården & Peter Gabriel

Ganska snart stöter den som studerar vin eller trädgårdsodling på bordeauxvätskan. Det är en blandning bestående av kopparsulfat, släckt kalk och vatten. Den sprutas på växten och utgör sedan 150 år ettBoredauxbätska effektivt skydd mot mjöldaggen plasmopora viticola (mildiou, downy mildew – kom till Europa från Nord-Amerika runt 1870). Ett alternativ till produkten är olika systemiska medel. Medan bordeauxvätskan är kontaktverkande – den skyddar så länge den finns kvar på växten – är de systemiska medlen penetrerande och verkar under ett par – tre veckor oavsett om det regnar eller inte. De sistnämnda får allt som oftast sin sammansättning ändrad eftersom svampen med tiden blir resistent mot de systemiska produkterna. Just det gör bordeauxvätskan till det enda växtskyddsmedel som alltid är garanterat effektivt mot plasmopora viticola. Det som skiljer den ekologiske odlaren – inkluderar ävenPlasmopora viticola - mildiou biodynamiska och naturvins-producenter här – från den konventionelle är att den ekologiske inte får använda de systemiska medlen utan är hänvisad till bordeauxvätskan. Inget problem i sig, men saken är den att en seriös odlare försöka använda så lite koppar som möjligt eftersom den ofrånkomligen hamnar i den egna jorden när den sköljs av från växten. I Europa finns det regler, både för konventionella och ekologiska odlare, för hur mycket koppar som får användas under en växtsäsong. En skicklig, lågintensiv odlare brukar inte ha några problem med att hålla nere sin kopparanvändning, men likväl söker alla med ljus och lykta efter ett alternativ. Vissa – särskilt biodynamiska och naturvins-odlare – påstår sig ha det och berättar om diverse preparat de säger sig använda. Frågan är hur pass framgångsrika de är. Här finns en intressant genomgång av ett flertal preparat – koppar, systemiska, alternativa – och som synes visar den att det inte är så lätt att ersätta kopparsulfatet. Hur den gör som försöker med alternativa medel och ser att skörden håller på att förgås? Förmodligen precis som personen som gav mig råd när jag skulle köra alternativt fullt ut någon gång under 1990-talets första hälft. ”Äsch funkar det inte brassar vi på med bordeauxvätska bara och… öh… det är bäst att du har det hemma,” sa han den ärlige typen. Peter Gabriel. Peter Gabriel-bonus.