Ganska snart stöter den som studerar vin eller trädgårdsodling på bordeauxvätskan. Det är en blandning bestående av kopparsulfat, släckt kalk och vatten. Den sprutas på växten och utgör sedan 150 år ett effektivt skydd mot mjöldaggen plasmopora viticola (mildiou, downy mildew – kom till Europa från Nord-Amerika runt 1870). Ett alternativ till produkten är olika systemiska medel. Medan bordeauxvätskan är kontaktverkande – den skyddar så länge den finns kvar på växten – är de systemiska medlen penetrerande och verkar under ett par – tre veckor oavsett om det regnar eller inte. De sistnämnda får allt som oftast sin sammansättning ändrad eftersom svampen med tiden blir resistent mot de systemiska produkterna. Just det gör bordeauxvätskan till det enda växtskyddsmedel som alltid är garanterat effektivt mot plasmopora viticola. Det som skiljer den ekologiske odlaren – inkluderar även biodynamiska och naturvins-producenter här – från den konventionelle är att den ekologiske inte får använda de systemiska medlen utan är hänvisad till bordeauxvätskan. Inget problem i sig, men saken är den att en seriös odlare försöka använda så lite koppar som möjligt eftersom den ofrånkomligen hamnar i den egna jorden när den sköljs av från växten. I Europa finns det regler, både för konventionella och ekologiska odlare, för hur mycket koppar som får användas under en växtsäsong. En skicklig, lågintensiv odlare brukar inte ha några problem med att hålla nere sin kopparanvändning, men likväl söker alla med ljus och lykta efter ett alternativ. Vissa – särskilt biodynamiska och naturvins-odlare – påstår sig ha det och berättar om diverse preparat de säger sig använda. Frågan är hur pass framgångsrika de är. Här finns en intressant genomgång av ett flertal preparat – koppar, systemiska, alternativa – och som synes visar den att det inte är så lätt att ersätta kopparsulfatet. Hur den gör som försöker med alternativa medel och ser att skörden håller på att förgås? Förmodligen precis som personen som gav mig råd när jag skulle köra alternativt fullt ut någon gång under 1990-talets första hälft. ”Äsch funkar det inte brassar vi på med bordeauxvätska bara och… öh… det är bäst att du har det hemma,” sa han den ärlige typen. Peter Gabriel. Peter Gabriel-bonus.