Innehållsförteckning på vin

Har idag från flera håll fått frågor om innehållsförteckning på vin. Lika bra att skriva ett inlägg på bloggen. Svarar undan för undan på de frågor jag fått idag.

Nej, det är inte förbjudet att sätta ut vinets innehåll på etiketten. Att det skulle vara förbjudet är en vandringshistoria. Däremot är det mycket som måste sättas upp på etiketten och det pågår sedan länge en diskussion inom bland annat EU huruvida detta som är obligatoriskt att sätta ut ska utökas med fler punkter. Det där sista tar sin tid. Dels därför att många, inte minst de små producenterna, menar att de redan dignar under tvingande regler och att det räcker nu, dels att konsumenternas företrädare i förhandlingarna inte riktigt kan komma överens om vad de nya tvingande reglerna ska omfatta. De flesta vill framförallt få information om hur många kalorier flaskan innehåller, men andra är mer intresserade av vilka processhjälpmedel som eventuellt använts, till exempel klarningsmedel.Vidare menar en del att det som ska deklareras är vilka växtskyddsmedel som använts och liknande, alltså något som veterligt inte alls förekommer i tvingande form idag, till exempel information om hur kossans ensilage behandlats innan det hamnade i kons mage och så småningom i konsumentens hetvägg. Detta är emellertid information jag gärna skulle vilja se på vinets (och mjölkens) förpackning: vilka bekämpningsmedel har använts och i vilka volymer samt huruvida odlingen bevattnats och i så fall i vilka volymer.

Men alla tillsatser då?! Hm, ja, jag skulle också vilja veta vilka dessa är. Med drygt 30 år som vinmakare och erfarenhet från fem kontinenter vet jag faktiskt inte vad folk talar om. Kanske menar man socker och syra. Stämmer i så fall, för det tillsätts framförallt viner som ska anpassas för den breda massans smak, ungefär som limpan sötas. Vad mer? Arabiskt gummi i formen som fyller munnen och tannin som stöttar oabalanserad färg i usel must? Väx upp. Det används också bara för skräpviner och inget annat. Så låt bara bli att köpa de billiga boxarna och buteljerna så berörs du inte. Vadförnågot, aromämnen? Är du dum? Det är störtförbjudet. Och ingen lär innehållsdeklarera att den gjort en illegal produkt.Men jästen som ger smak då? Och ekchipsen? Jästen, suck, visst, du kan göra karikatyrer i form av skrikigt thiolig sauvignon blanc, päronsoda-doftande chenin blanc, tuttifruttitropik-förstörda roséviner och annat som går hem i det där segmentet som dricker vin som vore det sötad limpa och om de nu vill göra det, tja, andra lyssnar på Lazze Stefans och gillar det. Och några ser på Farmen. Vilka är vi att döma den som gillar Stefan och Kristers värld? Att sedan försäljarna av jästen basunerar ut att deras vara kan göra precis allt är väl inte konstigare än att Doktor Peirkles påstod att hans mirakelmedel fixade allt på den gamla goda tiden i Vilda västern.

Kvalitetsviner kan, gudskelov, inte fubbas fram. De skapas i odlingen. Arbetet inomhus handlar bara om att störa den perfekta frukten så lite som möjligt; varje försök att styra den slutar med att drycken kantrar och landar in långt under sin potential.

Till det som idag är obligatoriskt inom Europa och på de flesta andra håll i världen (OIV:s regelverk, som kan läsas här) hör till exempel alkoholhalten (alkoholen är vinets överlägset farligaste ingrediens) och allergener som sulfit, äggvita och gelatin, vidare ursprung, förpackningens volym och om vinet är ekologiskt (eller annat) certifierat..

Många tror nog att de som driver på om fler tvingande regler är de som gör naturvin. Så är inte fallet. Flera av de producenterna vill vara så fria som möjligt och blir inte glada när nya eller utökade regelverk förs på tal. Här gör de gemensam sak med de stora drakarna, som, måhända, är mindre intresserade av att tala om vad de gör med sina enklaste viner (socker, syra, tannin, arabiskt gummi, hög sulfithalt till följd av överuttag i vingården, hård gödning, omfattande växtskyddsbehandling, bevattning). De som driver på för fler regler är konsumenternas företrädare.

Vad för övrigt gäller vad producenten får och inte får göra med sitt vin så kan det vara bra att känna till att alla som buteljerar och säljer vin har ett antal lagar och andra regelverk att följa och att producenterna övervakas av olika myndigheter och organisationer. En konventionell odlare i låt säga Bordeaux  har att följa alla tvingande ramlagar (EU, nationella lagar) samt de regionala och lokala regelverken (kan gälla allt från odlingsdensiteten i vingården till hur vinet ska lagras) och hen kontrolleras av såväl de regionala och lokala myndigheterna som skatteverket och tullverket. Sedan länge måste allt producenten gör bokföras i en loggbok som ska finnas fysiskt tillhands i vinkällaren eller lätt åtkomlig i ett datorprogram när kontrollanten dyker upp.

Det går alltså inte att göra vad som helst och även de som gör skräpviner håller sig vanligtvis inom lagens ramar och gör inget som, bortsett från alkoholen, är hälsofarligt för konsumenten – däremot händer det att miljön och vingårdspersonalen råkar illa ut när producenten strävar mot de lägsta prissegmenten, men det brukar sällan eller aldrig den som oroar sig för tillsatt socker i ett skräpvin den själv valt att dricka ha förmåga att ta in i sin världsbild.

Sist men inte minst, vad tycker jag? Gärna innehållsförteckning! Och en sansad debatt utan övertoner vilande på okunnighetens lösa grund.

Detta kräver lite kontemplativ musik.

”Innehåller sulfiter”-kravet: föraktfullt & meningslöst & Svavel

Sedan en tid måste den som vill sälja ett vin i Sverige märka det med texten ”Innehåller sulfiter”. Inte därför att svensken inte förstår ”Contains sulfites” utan därför att det ska vara så. Eftersom vinifierat undrade i sin ensamhet om det verkligen är EU som kräver texten ”Innehåller sulfiter” på svenska/modersmålet ställde vinfierat frågan till Livsmedelsverket (SLV) om detta är ett krav från EU eller om det är SLV:s egen tolkning. Svaret lyder som följer (med mina kommentarer):

”I lagstiftning som är gemensam med övriga EU-länder uttrycks det inte så att märkningsuppgifter ska stå angivet på modersmålet…”

Solklart! Med andra ord finns det inget krav på svenska. (men svaret fortsätter)

”I informationsförordningen (http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011R1169&rid=1 ) framgår av artikel 15 att obligatorisk livsmedelsinformation ska anges på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna i de medlemsstater där ett livsmedel saluförs…”

Vad bra, engelska torde duga då, eller vågar SLV vara så nedlåtande mot svensken att det tror att hen inte uppfattar ”Contains sulfites” som ”Innehåller sulfiter”? No way (ingen väg, reds övers.)! väl? (men svaret fortsätter)

”I Sverige är det alltså på svenska som obligatoriska märkningsuppgifter ska anges på.”

Men, vänta nu, hur gick det där till!? Borde då inte också ”sulfiter” förklaras, för det är väl snarast så att den som inte vet vad ”sulfites” är inte heller vet vad ”sulfiter” är? Och är det bara det som är intressant? Borde det då inte också duga med ”Innehåller alkohol” istället för att mängden ska anges? Eller är det viktigare med svenska än att mängden svavel anges? (Sista frågan är aningen uppgiven och synnerligen retorisk för den som inte uppfattade detta ity SLV har redan svarat på den frågan i och med sin nya meningslösa regel)

Nog av. Man kan skratta åt slik iver av byråkraten som gått vilse i pannkakan som kladdat sig fast i luddet i hens navel, men för producenten har detta betydelse. Rent av stor betydelse för den lilla producenten som kanske till och med avstår Sverige eftersom hen inte anser det lönt att trycka särskilda etiketter på svenska eller har plats för världens alla språk på sin etikett eller helt enkelt inte vill förfula sin flaska med en påklistrad etikett eller inte har varken tid eller pengar att sätta på en extra förklaring på flaskorna som ska gå till Sverige. Avseende massvinerna är det däremot i vanlig ordning inget problem – de klarar ett sådant här tvång med lätthet i kraft av sin volym.

Någon gång undrat hur Svavel låter? Så här låter Svavel.